Jag vet inte hur det är, men så här tror jag:

Det finns, om jag förstått det rätt, olika utvecklingsfaser.

Om man tittar på alla länder ser man snabbt att de befinner sig alla i just olika utvecklingsfaser - liksom vi som individer gör inom det andliga. Vissa är mer öppna andra mer stängda.

Samma sak gäller religioner, tror jag. Dessa är också utvecklingsfaser som följs slaviskt av vissa - medan andra bryter med dem för att följa sin egna vilja - och det är den högsta utvecklingsfasen man kan nå inom religion, anser jag. Dvs att följa sitt eget hjärta, vad som känns rätt för en, spelar ingen roll om det innebär att bryta med sin religion eller att följa den. Då är man i samklang med den utvecklingsfas man befinner sig på.

Så tror jag i varje fall.

man kan tänka sig att de ger oss fröna till religionerna och sedan är det upp till oss att förvalta dem. en del får stora vackra rabatter andra vissnar ner och dör. Men det gäller inte alla religioner, En del skapar vi själva.

och våra handlingar och val får vi stå till svars själva den dagen vi går över oavsett religion

Usch jag måste bara få säga att Koranen inte är sämre (eller bättre) än Bibeln…Och att det finns mycket gott och fint i Islam, men att vi i väst bara talar om burka och stening…som handlar mer om en hederskultur än om Koranen (Islam) och som inte är något som flertalet muslimska länder ägnar sig åt.

Jag har många muslimska vänner, bland dem kvinnor som inte upplever sig det minsta förtryckta. Det finns fram och baklsidor av alla kulturer och religioner…

Jag instämmer i övrigt Nellieclind och Yamers ord…Tror att hjärtats väg är den vägen som är i samklang med Gud (andevärlden).

Men att alla vägar kan leda in på den vägen - förr eller senare…

Jag tror inte att andevärlden "dömer" efter gruptillhörigheter (religioner) utan var och en som individ måste rannsaka sitt hjärta…och vi är alla mer eller mindre blinda för våra egna svagheter och styrkor och  att jordelivet är en tuff skola.