Jag tror att mycket som händer är meningen helt enkelt. Jag har ibland undrat varför ett djur hamnar hos mig som sen dör i ung ålder…  Men kanske var det meningen att hon/han skulle hamna hos mig för att jag hade erfarenhet o kunde ta hand om det på ett bra sätt?

På nåt sätt var det säkert meningen att Felicia skulle försvinna så Sixten kunde flytta hem till er. Sen varför det var meningen o varför det hände är ju inte lätt att veta. Men nån mening finns det säkert med det!

Måste berätta om en helt otrolig historia som hände mig som liten.

Jag hade en svart-vit honkatt som hette Myncha, hon var min fösta riktigt egna katt  och gudarna ska veta att jag älskade den katten.

Jag satt i mitt fönster en dag och tittade ut på henne när hon lekte med en annan  katt (en hane), plötsligt fick jag en sån där föraning som jag brukade få ofta som barn att något kommer hända Mycnha i dag och det var något otrevligt.

Nåväl känslan försvann och senare på kvällen skulle jag och en kompis gå till macken som låg i närheten och köpa godis.

Vi såg på långt håll något svart som låg på vägen och brevid gick den katten som Myncha lekt med på dagen fram o tillbaka.Jag bara visste där och då och skrek för full hals hennes namn och rusade dit, och visst var det hon.

Jag lyfte upp henne och hon morrade dovt blod rann ur hennes näsa hon var helt slapp men levde fortfarande …….. sedan släppte jag bara ner henne i backen och sprang hem skrikandes så fort jag kunde för att tala om för mamma o pappa.

Vi trodde ju fortfarande hon levde så vi gick dit med min systers dåvarande festman som skulle se till att få slut på lidandet, men då var hon redan död.(förmodligen gjorde jag slut på det själv när jag i shocken släppte henne i backen men det visste jag inte då).

I bakgrunden fanns hela tiden den hankatten hon lekt med under dagen.Jag och min kompis kom fram till att vi måste begrava henne och hålla en liten ceremoni för henne.

Vi lade henne i en plastkasse så tog vi med en spade och letade efter ett bra ställe att begrava henne på.

Men hur vi gick där och letade och provgrävde så hittade vi ingen bra plats ,dessutom var det för hårt vi ville ju göra ett djupt hål.Och hela tiden följde hankatten efter oss som lekt med henne på dagen.

När vi grävt på ett ställe och även gett upp där stod vi ett bra tag och funderade på vad vi skulle göra, vi var ju tvungna att hitta en plats snart det började bli sent och det var ju skoldag dagen efter.

DÅ HÄNDER DET !!! …….. när jag vänder mig om står hankatten och GRÄVER med sina framtassar i exakt samma hål som vi börjat på.

Vi trodde ju inte våra ögon , och ingen annan heller vi talade om det för efteråt men DET ÄR SANT.Sedan sprang han in i skogen mot en viss riktning och försvann.

Vi tog det då som att han ville hjälpa till, men jag tror i dag att det var Myncha själv som genom honom visade att vi skulle gå in en bit in i skogen där det var mjukare och inte så stenigt under (vilket vi gjorde och hittade sen en perfekt plats där hon begravdes)

Jag är övertygad om att djuren är mer mottagliga för andliga ting än oss och både ser och hör mer.

Marita

O ja, jag tror också att djur är mer mottagliga!!

#2 Oj oj oj, vad ska man säga? Jag vet att djur är mer mottagliga för andliga ting, i alla fall nu för tiden. Människor idag bara kopplar bort allt som har med icke-fysiska saker att göra, tyvärr.

 Fantastisk upplevelse, Marita. Du borde skriva ner den!