Jag och min mamma flyttade till en lägenhet, (som var från slutet 1700-tal). Den var supermysig, lågt i tak, kakelugnar, sneda golv och tak. Mitt sovrum, gick inte att sova i. Jag hade rysningar och kände mig  iaktagen, kändes som att jag inte vågade öppna ögonen och titta i rummet när jag lagt mig i sängen. På dagarna kändes det som någonting fanns runt mig. Det gick faktiskt så långt att jag flyttade hem till min pappa. Och när jag var hemma hos min mamma varannan helg ville jag alltid ha den dörren stängd.  

Efter att ha flyttat hem till min pappa åkte jag en gång hem till min mamma själv. Kvinnan som hade bott i våran lägenhet innan (som numera bodde i lägenheten över) frågade varför jag flyttat. Jag sa att jag inte trivdes i lägenheten. Hon nickade sen sa hon -"Nej, det gjorde inte min dotter heller. Du har träffat barnen va?".

Jag blev livrädd. Vilka barn? Jag konfronterade min mamma när hon kom hem. Hon suckade och sa att hon inte berättat något för mig för att hon inte ville skrämma upp mig.

Hon berättade för mig att det bott en änglamakerska i våran lägenehet på 1800-talet. Och att kvinnan som bodde i lägenheten innan oss menade att barnen fanns kvar.

Jag undrar många gånger. Känslan jag fick när jag upplevde det som att någon var i mitt sovrum var att någon antingen sprang omkring, eller som att det var någon i höjd med huvudkudden så det kändes som att det skulle kunna vara barn. Jag vet inte alls. Men jag är hemskt nyfiken. Har sett att ni tolkat liknande händelser härinne förut, känner ni något när jag berättar detta?

För dom som inte vet så är en änglamakerska en kvinna som mot ersättning tar hand om fosterbarn och genom vanvård gör dom till änglar. Alltså, hon sköter dem så illa att de dör, antingen genom svält eller misshandel.