
Dela med mig av en händelse
Nu ni är jag igång och startar trådar *skratt*
För snart två år sedan var jag och min familj hemma hos mina svärföräldrar, det var veckan innan midsommar minns jag.
Där var även en gammal bekant till svärföräldrarna och hans dotter som är jämngammal med mig. Mannen (som vi kan kalla Nisse) var skröpplig…hälsan var allmänt dålig efter otalet sjukdommar.
Vi sitter och fikar på altanen efter middagen…alla sitter och småpratar när jag får som en knut i magen…som en kalldusch… jag tittar på Nisse direkt och våra blickar möts och det kändes som att tid och rum stannade…jag hörde inte längre de andras prat…det var som om han ville säga farväl.
Allt varade bara i en kort stund och jag fick en stark känsla av att vi inte skulle se honom igen.
Det var som om en film som blev pausad förutom jag och Nisse som fick en kontakt…när den bröts kändes det som en susning och filmen började sakta rulla igen och allt var till det normala igen där alla satt och pratade och skrattade.
En vecka senare, midsommardagen, ringer min svärmor med beskedet Nisse hade stillat somnat in hemma i sin favorit fotölj.
Redan när telefonen ringde visste jag och blev tvärsäker när jag såg vem som ringde och förekom min svärmor med orden -Nisse har somnat in nu!
Vad var det som hände den gången…vad var det som gjorde att vi nästan telapatiskt pratade med varandra..var det våra guider eller själar som fick kontakt med varandra…jag har tänkt på detta ofta men inte fått rätsida på det.
Vad säger ni som är mer införstådda i andevärlden ?
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.

Jag puttar upp detta för jag är så nyfiken på vad ni har att säga ;o)
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.

Det här har jag varit med om många gånger. Själen vet när det är dags att lämna jorden och det var hans själsenergi som du fick uppleva. Det här kan man uppleva på olika sätt. En gång skulle jag hälsa på en tjej, när jag tar hennes hand ser jag att den är tunn, grå och ingen aura runt handen, jag rös till och kände att hon skulle gå bort, ett par veckor senare så dog hon.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
"Det var som om en film som blev pausad förutom jag och Nisse som fick en kontakt…när den bröts kändes det som en susning och filmen började sakta rulla igen och allt var till det normala igen där alla satt och pratade och skrattade."
Har också varit med om detta du skriver om ovan.
En gång ute i naturen med ett rådjur som kommit väldigt nära utan att jag sett det. Tid och rum stannade av och det kändes som en ordlös kommunikation men jag kan då inte säga vad det handlade om. När det "släppte" och rådjuret betedde sig som rådjur igen och sprang sin väg satt jag förvånat kvar på stenen med en lugn, skön känsla inombords.
En annan gång med en fullständigt främmande man. Det var nånstans med folk runtomkring, typ på bussen eller inne i stan. Han vänder sig om och ser på mig och det känns som han ser in i själen på mig och allt runtomkring hörs väldigt avlägset som om vi var i en egen bubbla eller nåt. "Jag" blev ordentligt skrämd men inom mig kändes det ändå som om det var okey, hur knepigt låter inte det då….
I det här fallet tror jag inte varken rådjuret eller mannen tänkt gå och lägga hatten på hyllan och vad jag vet så är jag forfarande vid liv åtskilliga år senare…
Det är ingen vits att ha huvudet upp i det blå om du inte har fötterna stadigt förankrade på jorden.

Fdtr det du beskriver låten mkt intressant.
Det där med paus som du talar om upplevde jag när jag skulle ha min första dotter för 13 årsedan.Jag var som i en bubbla och såg allt på distans på något sätt.Jag hörde hur min sambo och barnmorskan pratade.
Allt var "avtrubbat" runt omkring bara mina egna tankar var klara. jag hade ytterst lite smärtlindring kanske någon dos lustgas.
Det var kanske det som gjorde känslan vet ej men huvudet var klart.

Det var en väldigt otrolig känsla när detta hände…mäktigt!
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.