Intressant, jag väntar med spända ögon, Jag kan inte ge nåt svar. Men väldigt nyfiken.

Ops. Var det jag som fick dig att börja fundera? Kram

Katarinaj…..har tänkt i dom banorna som dig med…..kommer inte heller till något vettigt svar där…..för inte sjutton väljer man att bli mördare eller misshandlare….för att sen bli mördad eller misshandlad i ett annat liv…..

Hoppas att någon här kan svara på detta…..jag väntar oxå nyfiket på någon form av svar….

Bybo, har jag missat ngt här, eller ??

Intressant fundering, Katarinaj. Hm, vet inte om mina funderingar är rätt, men har förstås undrat mycket över all känslokyla som råder och vad människor är kapabla till. En del personer lämnar det helt åt sitt öde, det är olika själars val. Jag tror det finns många olika djup i det här som vi kanske inte ser allt av.

Mycket av de smärtsamma händelser som äger rum, väcker oss ju verkligen ur vår dvala, åtminstone tillfälligt. Att inleda funderingen - vad får en människa att vara så långt borta från sig själv att hon lemlästar en annan? Kan det kanske vara så att vi både måste uppleva hur det är när vi frånsäger oss empati och kärlek till oss själva och andra, som en själserfarenhet?

Visst kan man starkt reagera på olika händelser i sitt eget liv också - näää, nu räcker det med skit! Och så väljer man en annan väg.

Man kan väl i alla fall konstatera att med allt våld, krig, materialism och annat elände som pågår, så har vi allt mer drivit oss in i ett hörn där vi till sist bara MÅSTE reagera.

Vad gäller de själar som är offren i det hela, så kan det ju vara karma som ska balanseras, det kan vara förmågan att själsligt kunna uppleva förlåtelse och kärlek som ett val, istället för bitterhet och offerroll.

Stor fråga och finns ju förstås massor av svar från alla visa som finns och har funnits. Hur tänker du själv? Vad tror du är orsaken?

Jag tror i alla fall inte, som en del gör, att det är någon gud som sittr och bestämmer att den där själen ska minsann få göra ditten o datten… tror det är vi människor som av någon anledning valt ha denna nivå av kärlek (eller frånvaro av kärlek) här nere på jorden för att vi slutligen ska fatta och handla annorlunda.

Det är en bra fråga katarina, Och jag tror att än så vet ingen om hur det går till. Mer än att man hör och läser om just detta om våra livsplaner.

visst låter de konstigt att man sätter upp sin livsplan med att våldta eller att bli de under de livet man lever på jorden.

Kram tina

Kanske är det så att vi inte kan skriva vår livsplan så in i minsta detalj utan i lite större drag?

Jag tror att vi har ett antal avgörande händelser i livet som vi inte kan undvika hur vi än gör, men att vägen fram till dessa händelser kan variera beroende på de val vi ständigt gör. Kanske är dessa avgörande händelser de som vi har satt på vår livsplan? Och händelserna som leder dit beror på våra egna och andras val?

Stora tankar och stora frågor……   *ler*

Att jorden är en kunskapsplats/läroplats för vår själ och individ att få prövningar - där råder väll ingen tvekan- tror jordens fysisk energi att gå igenom är en av de tuffaste för vår ande att genomgå - men det ger också vår ande den finaste individ utvecklingen.

som buddisterna säger" Lidandets inkarnation"

Vi har en bestämd livsplan att gå från A till B födas och dö - allt där emellan är en bonus för vår själ/ande att utvecklas.

Du kan antingen gå den raka vägen - eller så kan du gå en omväg - den raka vägen få upplevelser och erfarenheter medans omvägen ger större erfarenheter!

Vi har givits den fria viljan i vår individualitet - vi kan välja gott eller vi kan välja ont - det är upp till oss och inte till skaparen eller gud.

Vad vi en väljer är förståelserna av våra val som i slutänden räknas in i vår ande och individ och som avgör vår fortsatta existens - hur man kommer till den insikten på goda eller onda gärningar - ger vår status i nästa liv!

Men det är aldrig försent för en som är ond att omvända sig till god - som Jesus sa till den som syndade, res dig upp och synda ej mer:-) Lägg det gamla bakom dig det som är viktigt är vad du gör i nuet!

Dåtiden kan du inte förändra endast framtiden och det gör du i nuet!

Vänligen Jane

Tack alla för era kloka svar, tycker ni förklarat på ett ganska sunt o bra sätt.

mycket insiktsfullt jane!!

Mycket kloka ord, det finns mycket att hämta och lära i från just buddismen tycker jag. Och självklart glöm det som har har varit gå vidare minns misstagen och lär av dom så utvecklas man av dom och dom kan vändas till en god erfarenhet i stället…

jag tror att de flesta av oss kommer till jordelivet kunskapstörstiga i mindre eller större mån. det är ett kriterie för att födas på nått. vissa lägger upp en ondskefull plan för att lära sig något däri. deras plan som allas plan består av att lära och det gör vi aldrig till ett större syfte och framgång om vi endast lär ont. de som endast lär ont och inte ser möjligheterna till "sann" kunskap klarar inte sin uppgift i den grad som den var utsatt att göra. jag ser inga problem med att hjälpa dessa så som vi måste sträcka ut en hand mot alla människor om vi är starkare att hjälpa i denna situation. man kan också lyssna till de starkare makterna och få svar på vad just denna individ behöver… vi vet som sagt inte alltid vad som är bäst för oss och om det skadar andra och skadar bestämd individ är det en skyldighet att hjälpa…

jag har hjälp människor som inte trodde på hjälpen som inte ville ha den som tyckte att den var pinibel… envist visste jag att det var rätt och det har gång på gång visat sig vara rätt och personen i fråga har fått ett bättre liv.

MEN, det är något som skall ske med personen i fråga och man skall alltså inte inkalla utomstående källor. hjälper man på det viset är det mellan personen och dig.

Vi är födda till att välja, det är av val vi lär oss, vi är på jorden för att lära. När jag vill ha hjälp av min guid, får jag typ dessa svar. Ingen hjälp.

Jag tror att det händer så mycket i världen i vår tid att planen i huvudsak går ut på att klara av detta på ett bra sätt. I övrigt tror jag ohcså att de personer som vi har omkring oss är de människor vi skulle möta igen.

Jag läste ditt inlägg och skall ta mig tid att läsa igenom de andras svar sen i lugn och ro, men såhär tänkte jag iallafall--

Personligen tror jag inte att man kan "omvända" någon till Kärlek, man kan bara omvända sig själv, dvs komma i kontakt med sitt unika andliga ursprung, detta i sin tur influerar självklart dem man möter.

Om jag anser mig vara en kärleksfull människa så kan jag be för mia fiender och destruktiva människor att förta deras förmåga att göra ont mot sig själva och andra.

Det är så lätt att säga att ååååh, vad jag älskar den och den för den är så och så, men kärleken sätts på prov när man bevitttnar och erfar sådant som är mindre angenämt. Och hur kärleksfull är man då?

Då gäller det verkligen att se till människans högre jag för det finns ett unikt andligt ursprung inom varje person, vare sig de är offer eller förövare och för att få slut på den negativa nedåtgående spiralen av av destruktivitet så kan man ingripa genom t.ex att be till Gud och be om Gud förlåta dem "för de veta icke vad de göra".

Man kanske reagerar med ilska och förtvivlan över orättvisor och övergrepp men detta kan tranformeras till en helig vrede istället, dvs  kanalisera de starka känslomässiga energierna till ett högre plan för de drabbade och överlåta detta till de högre makterna.

Jag har sett agressiva personer förvandlas mitt framför ögonen på mig till snälla lamm bara av att tänka höga tankar om dem, men också motsatsen har jag erfarit, hur aggressionerna trissas upp till vanvett och då är det en klar fördel att man har extra förstärkning av skyddsänglar.

Livsplanen för alla är att växa andligen, därför kan man inte förstå varför vissa människor är så utsatta, men jag tror att det är just därför vi ska vara här en stund på jorden för att reagera och göra nåt åt saken, skapa ett bättre liv tillsammans för alla genom dagliga tankar och gärningar…

Offret skall få hjälp med att bli helad och förlåta och förövaren skall få chans att bättra sig för att bli förlåten, allt i syfte att växa i andlighet och där har alla ett gemensamt ansvar, lättare sagt än gjort visserligen men om fokus låg på det andliga i tillvaron, människans gudomliga jag inom sig, så skulle nog mirakel kunna ske över en natt.

Guds vägar äro outgrundliga men jag tror att varje människas livsplan har ett gemensamt mål-- att växa andligen.

Medlidandet ökar då till det outhärldiga tills man förstår att vi är alla skapade av samma ursprung och egentligen upphöjda till en långt mycket bättre tillvaro än så som vi lever nu.

Ja, då har man löst livets gåta då-- det var väl bra

Jag tror att onda handlingar hör ihop med människans fria livsval när de är i livet och det har inget att göra med vår livsplan som skrevs innan livets början. Tyvärr glömmer ju de flesta sin gudomliga sida när de finns i sin livskropp. Mellan liven existerar ju ingen ondska så därför skrivs heller inga onda handlingar in i livsplanen.

Jag tror inte på ondska.

Att människor begår "onda" handlingar beror på att de inte kunnat bryta sig loss från sin rädsla, bryta sig loss från de negativa upplevelser de själva haft tidigare i livet. Jag tror inte att någon begår "onda" handlingar av sig självt.

Jag tror att det är det som är vår läxa här på jorden, att inte följa minsta motsåndets lag, att bryta mot negativa mönster och göra positiva och goda och medventa val.De som misslyckas är bara att beklaga, det är tragiskt och sorgligt, för dem och för andra. Men jag skulle inte döma dem.

Sedan till frågan om varför en "grym livsplan"?

Den grymma livsplanen kan vara en god gärning mot någon annan. Om det ingår i någons livsplan att lida innebär det ju också att någon annan måste bistå med det lidandet. Det kanske är den ultimata uppoffringen för en varelse som består av kärlek att gå med på att orsaka andra smärta för deras skull, i trots mot sin egen natur?

Om vår existens på jorden bara var kärlek, godhet, positivitet, eller med andra ord, ett himmelrike på jorden, varför skulle vi ens behöva inkarneras här alls? Om vi inte var här för att uppleva gränserna för vår egen natur och förstå oss själva genom att uppleva det vi INTE är, varför inte bara stanna där allt redan är fulländat?

Den här novellen av Neal  Donald Walsh säger nog allt jag ville säga fast bättre :)

www.sapphyr.net/largegems/littlesoul-thesun.htm

#8 "vi har givits den fria viljan i vår individualitet - vi kan välja gott eller vi kan välja ont - det är upp till oss och inte till skaparen eller gud "  Är inte detta en buddhistisk predikan på en rent mental nivå ? Men om du vill vara mer ÖN bör du väl räkna med att skaparen givit dig sin andliga individualitets fria vilja att själv ansvara för vad du vill med din mentala valfrihet. Tex meditera på attraktionslagen och karmalagen.

Angående ondskans varande eller ej:

Här finns en intressant länk som pratar om egot. Enligt föreläsaren är egot en skyddmekanism som har blivit patologisk. När vårt mänskliga förhöjda medvetande kollapsade (av olika anledningar) så "uppfann" vi egot för att överleva mentalt. Det är därför mänskligheten domineras av rädsla och ilska och hat, vi har avskärmats från vårt inre jag, och därmed från vår gemenskap med alla andra. Det föder psykopate, sociopater, våld.

Samtidigt anstränger sig många för att bryta sig loss från egot, och mågna andliga tekniker finns, och har funnits ända sedan kollapsen. Men vi är fast i en linjär värld där inget uppfattas men allting mäts och tolkas, tid, minuter, sekunder, valuta, kronor öron, prestationer, status, allt är en ständigt pågående kalkulation. Inget upplevs genom samhörighet, samstämighet, intuition, absolut vetande etc. Det är otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att helt bryta sig loss från egot. Och om någon lyckades, skulle vi inte betrakta den personen som galen?

Vi är fångade av egot. Vi tänker inte med hjärnan. Vi tänker ÅT hjärnan. Kan ondska verkligen existera, eller är det inte dessa negativa, rädda och oförstående handlingar en konsekvens av vårt mänskliga trauma?

http://video.google.com/videosearch?q=i+ching&emb=0&aq=-1&oq=i+chin#q=2012&emb=0

Jag tror inte på det med att vi har gjort upp en livsplan.

Inte heller jag tror på att som Sylvia Browne skriver att vi gjort upp en livsplan.

#20 är det det som händer nu i juletid - alla medborgare drar sig innanför sitt betongskal i självisk egoism rädda att andra skall störa planen för maximal behovstillfredsställelse…

"att tänka åt hjärnan" behöver inte vara samma sak som att vara fången i Ego. Antag att ditt Högre Själv är aktivt och begåvat med ambitioner då måste du som din kropp tänka på det triviala planet för att få något gjort men det kan inte per definition vara Ego..?

#21

Jag tror att poängen är något helt annat. Om vårt naturtillstånd är att vara inkopplad direkt i "matrisen", direk kopplade till varandra, alltet etc. Det kan vi kalla vårt högre jag, absolut kärlek till allt, naturtillstånd, what have you. Vi kanske har, eller kanske inte, kvar den förmågan. Att vissa nordamerikanska indiankulturer verkade ha nått en bit på vägen, verkar antyda att det är möjligt att återkoppla igen.

Men iaf, på samma sätt som trauman kan yttra sig på olika sätt idag, tvångstankar, fobier, skizofreni etc, så skedde ett enormt trauma för mänskligheten för många många 1000tals år sedan.  Vi blev frånkopplade matrisen, frånkopplade varandra, alltet. Som en överlevnadsreflex skapades egot, jagbilden som projiceras mot andra, men än mer skadligt, mot sig själv.

Precis som alla andra skyddsreflexer är det patologiskt. Narcissistiskt. Självdestruktivt. Aggresivt om hotat. Det var nödvändigt då, men nu är det ivägen för att vi ska kunna fullfölja vår helandeprocess och återknyta till alltet, eller nå vårt högre jag.

Egot är det som idag står mellan oss och vårt högre jag, egot är vår gatekeeper, vår sorteringsfunktion, det som tillåter oss att vara medvetna om vissa delar av vår egen natur, men inte andra. När vi övervunnit egot, så blir vi medvetna om vårt skuggjag, de delar av oss som vi förtränger, men som på ett undermedvetet sätt tränger egenom och påverkar vårt liv, som gör att samma typ av situationer ständigt uppstår. Genom att frånsäga oss egot ger vi oss makt över våra egna liv.

Innan vi frånsagt oss egot, kan vi inte bemöta och bekämpa vårt skuggjag, innan vi gjort det kan vi inte hitta sann och verklig inre harmoni, lycka, högre jag. Paulo Coelho är inne på detta också i Pilgrimsresan.

Julruschen tror jag är bara ännu ett exempel på hur vi låter banaliteter styra oss samtidigt som vi ignorerar väsentliga ting, vi dränker vårt inre desperata skri efter sann mänsklighet med brus, bröd och skådespel.

Tyvärr ledde inte länken jag postade ovan helt rätt, filmen jag rekomenderade var 2012 - future of mankind. Egot är bara en liten del av vad som tas upp, tillsammans med hur psykopatiska ledare har skapat ett psykopatiskt samhälle, hur vi har fängslats, inte kroppsligen, men andligen och intellektuellt, genom manipulation av kollektiva krafter som politik, religion, media etc.

Aha…naturtillstånd..ego…det låter likt det klasslösa Kristussamhället….att ha allting gemensamt och tjäna Herren med familjen och sina händer….det teokratiska naturtillståndet …himmelriket på jorden….den eviga frågan om anden men inte kroppen eller kroppen men inte anden.

Vad menar du med att lovorda naturen på Övernaturligt om du inte ser en möjlighet att leva som barn i denna världen, leva totalt,dansande och mediterande, äkta liv med äkta responser .

En aspekt saknas - Föräldraguden - skaparen och upprätthållaren av mänsklighetens köttsliga tillvaro. Källan till denna världens visdom,liv och sanning.  Själva Ursprunget av Urmodern. Var hittar vi hem till Hemmet?

Tror inte jag hänger med i allt vad du säger. Vad menar du tillexempel med att jag inte anser att vi har möjlighet att leva äkta liv i den här världen? Tror inte alls att det var vad jag sa. Samma sak med att lovorda naturen, det var inte riktigt min poäng heller.

Jag tror inte på gudar, jag är inte religös. Religion för mig är som att försöka förstå mattematiska principer genom att lära sig multiplikationstabellen utantill. Samma sak att okritiskt sluta sig till någon new age dogm eller någon annan form av lära man kan avskriva sig sitt eget tänkande och lärande ansvar och låta någon annan göra jobbet åt sig. Det är skadligt för vår andliga utveckling, det kan möjligen leda till viss kunskap, men sällan insikt.

Andlighet är en väg som varje individ måste hitta sina egna vägar till. Inte minst på grund av att vi är här av olika anledningar och har olika lärdomar att dra av vår vistelse här. Följer vi någon annans väg är risken stor att vi missar vårt eget mål. Det ang. livsplaner.

Att hitta hem till hemmet är det enda givna. Det viktiga är om vi lär oss något på vägen dit, eller om vi måste ut och resa igen.

Detta är min syn.

Cool man, respect. Du behöver inga glasögon. Vandra med Solen.

Sylvia Browne är den kvinna som jag verkligen känner är seriös nog att kunna lära oss "förvirrade" människor varför vi kom hit.

Jag förstår om ett medium inte vet allt till 100%, för ingen människa är fullkomlig.

Det verrkar helt vettigt det här med vår livsplan och att det är vi själva som skriver den.

Att det är svårt att förstå att vi skriver in så grymma handlingar i vår plan kan jag ge er rätt i.

Som det står skrivet längre upp på sidan så måste någon som har skrivit in lidande i sin plan ha någon annan som hjälper till att fullfölja den.

Det är bara vårt jordiska tänkade som är i vägen.

Anden i oss har så mycket mer kunskap att ha levt både här på Jorden kroppsligt och på andra sidan i sin rätta form: andligt!

Att komma tillbaka hem med ytterligare ny kunskap är det enda vi vill!

Allt annat är en bonus!

(Det här är bara mina tankar kring det hela, inte ett sätt att tala om för er att så är det!)

jag har inte följt tråden men vi har vissa huvudmål som vi ska lära oss eller göra beroende på vad det gäller. Men livet består naturligtvis av mycket mer än det. Massor av små saker som vi ska nå upp till, uppfylla eller välja etc. Lära…

Dessutom har vi våra egna val, vårt eget handlande och följderna av det.

Det e väldigt enkelt sammanfattat.

Det är inte vi enbart som styr detta utan avsevärt mer "byråkratiskt" ordnat än så…

Det med ondska kan vara att vi har ett liv där vi ska hantera den känslan… Då har man ett eget val hur man hanterar den. Dvs vi har valet själv att falla för känslorna och leva ut…. Naturligtvis mycket förenklat. Så enkelt är det naturligtvis. Vi väljer inte på andra sidan att bli hustrumisshandlare utan det är något man lever ut här och dessutom får stå tillsvars för och lära sig att det är fel, antingen i livet eller på andra sidan.

Så e det med andra känslor som kärlek, respekt, trygghet osv.

Sylvia Browne har en guide eller vad hon nu kallar människan som i den högre dimensionen håller daglig kontakt med henne och beskyddar henne och undervisar henne därför att hon vill arbeta som ett medium för andra människors väl och vägledning. Men det innebär inte att Sylvias guide är gudomlig eller allvetande eller ens intresserad av något annat än individella insikter i allmänhet. Hon kan heller inte ge något annat än vi kan ta emot. Det hänger litet på oss själva vad som kan förmedlas - law of attraction.

Vi vet bäst själva naturligtvis. Var och en är expert på det egna livet innest inne, men de yttre svårigheterna kan kännas övermäktigt för svåra.