Jag ser saker som uppenbarligen inte finns, på väg till skolan här om dagen såg jag en hund som sprang förbi på vägen, helt plötsligt efter att jag blinkade var hunden borta. Det var rak sträcka och tittade om han hade vikt av in på fälten vid väg kanten men såg inte till honom. Har också sett en man med en stor svart hund som stått i skogen och sagt till min sambo "varför står han där och glor?" Men han ser ingen mörkklädd man med en stor svart hund. Mannen och hunden såg ut som om de var med i en målad tavla ungefär. När jag är ute ser jag mycket djur och människor i ögonvrån och börjar känna mig lite knäpp för i nästa sekund finns de inte längre där. Har väl alltid känt att jag inte riktigt är ensam alla gånger där jag bor och flyttar en gång om året hela bohaget för att få det att försvinna. Stället jag bodde på förut knarrade golvet som om någon gick på det och toarullarna hamnade varje dag i toaletten. Då var de ändå fast i toarullshållaren, toarullen var borta och låg i toan, men pinnen som håller fast den satt i hållaren. Dörrarna öppnades och stängde sig automatiskt och någon stod alltid och glodde när jag lade mig sängen och skulle sova, du sade jag alltid lite försiktigt i min ensamhet "gå nu och lägg dig" Då försvann känslan av att någon var där. När sedan min sambo flyttade in kunde jag inte säga detta för att inte verka knäpp, då försvann heller inte känslan och jag hade svårt att sova och han sov dåligt också. En natt sade jag högt att "gå nu och lägg dig" känslan försvann och frågade sedan min sambo om han kunde sova bättre den natten. Den natten sov både han och jag bra. Men han frågade aldrig varför jag sade så där förrän flera månader efteråt, då jag var tvungen att berätta. Nu är han väl någorlunda van med mina konstiga ideer.

Men nu har vi sagt upp den här lägenheten också och ska återigen flytta. Konstiga saker händer här också. Framför allt med toadörren. Vet inte om denna person som håller på och busar flyttar med och har en förkärlek till toaletter. Verkar nästan som så. Men hunden kan få knäpp ibland och morra och skälla rakt ut i luften, för att sedan krumbukta sig så som hon gör när någon klappar på henne. Jag har bara sagt till min sambo att jag inte vill bo kvar för att jag inte trivs. Men jag tror att det kommer att bli samma sak i den andra lägenheten. Har flyttat sju gånger på 9 år. Tror denna man flyttar med oss och vi har fått en extra familjemedlem. Men på något sätt känner jag mig ledsen över att flytta, jag trivs på något sätt med denna man men eftersom han flyttar med varje gång och det tar ett tag för honom att visa sig igen så borde han väl följa med. Saknar honom ärligt efter flytt.

Då jag är ledsen och deppig får jag alltid en doft av sötsliskig tobak som harsch ungefär. Har sagt detta till min far och han känner samma doft speciellt då han jobbade sena nätter och började bli trött. Denna doft fick honom alltid att blir piggare på något sätt. Han vet vem det är men vill inte tala om det, han sade bara till mig att inte vara rädd, han vill dig bara väl. Jag har själv märkt det att han bara vill mig väl och känner mig lugn ändå även fast jag sover oroligt då han står och glor. Men doften är på nått sätt jäkligt välbekant men kan likväl inte komma på vem tusan det är.

Men saken är den att även om jag trivs i hans sällskap vill jag ändå fly hela tiden och fattar det inte? Men jag kan känna att det är jobbigt att ha honom här ibland därför kanske jag flyr. Skulle vilja bo någonstans där jag inte känner närvaro hela tiden. Därför rymmer jag.

Finns även vissa platser där jag absolut inte vill gå in, jag totalt vägrar bara. Jag klarar inte av det. Varför det är så vet jag inte? Men jag har en vän som alltid får komma och hälsa på mig, jag klarar inte av att gå in i hans lägenhet. Varför kan jag inte besöka vissa platser? Kan ni förklara det?