Jag har lite av det du har….Jag har börjat bli en deprimerad person,känslor jag inte kan ta på det bara kommer jag kan bara börja gråta…och det jag känner kommer inte från mig,jag tycker det är obehagligt får ingen kontroll över mig själv,detta håller på att förstöra mitt förhållande och det vill jag inte men vem pratar man med om dessa saker? folk vill ju spärra in en….jag har inga svar på dina problem men jag förstår din känsla,jag skulle gärna ha tips på hur man tonar ner det också….

# 1 Ingen ska spärras in jag lovar dig

Att ni båda känner detta både TS och nr 1 beror helt enkelt på att ni är öppna och mottagare för det övernaturliga.Men det finns bra knep genom både Meditation och böcker att lära sig stänga ner och öppna upp på sina egna vilkor.

Är man öppen tar man in allt och det kan bli jobbigt.Det här med röster är något jag nyligen börjat utveckla och har under träning dock finns ljudet utanför örat inte i mitt huvud och detta kan jag enbart med min guide ingen annan.

Det handlar enbart om att ta in andarnas kännslor samt dom levande men med lite träning antingen hemma själv med en bok eller cd-ledd Meditation eller om intresset finns gå en medial utvecklingkurs.Man kan även boka tid med medium som kan hjälpa er att förstå kännslorna och tankarna men framför allt kan ett medium hjälpa er öppna och stänga på era egna vilkor inte andra sidans eller dom fysiska energiernas utan era

Hej stass och sumpi!

Ni båda verkar vara öppna för andra dimensioner. Nu har jag inte varit på er sida och läst om er, men känslan jag får är att ni är ganska unga kanske med några års mellanrum;

"walkinbeauti" ger er väldigt värdefulla tipps om ni vill utveckla eran "gåva". Jag personligen skulle avråda er från all aktivitet tillsvidare!

- Stampa bestämt i golvet o säg " Jag är jag, jag levet i nuet och lever   mitt liv här och nu".

Ni ska inte meditera eller läsa böcker/se filmer/diskutera det mediala då det öppnar er mer.

Kram och lycka till:)

Maili

Tack för tipsen!

#3 precis så känns det ju mer jag försöker ta reda på om det, för visst intresse finns, desto mer upplever jag. Men det har egentligen vart där hela tiden gående i perioder.

Av någon konstig anledning uppfattar jag inte rösterna/samtalen som ebohagliga alls, det finns dock andra saker jag tycker är det. Som att känna en stark närvaro fast inte se källan till den…

Samtalen hör jag ungefär som genom en vägg. Om man bor i en lägenhet med tunna vägga till exempel kan man höra samtal av grannar. Fast jag har inte tunna väggar…eller som att ha en radio på i bakrunden.

När starka känslor kommer över mig som jag inte alls kan förstå förklaringen till. Som sorg, ångest…tunga känslor blir jag i samband med det lite illamående. Fast det går över på minuter och jag blir mitt vanliga jag igen.

har ni några rekomendationer på böcker, cd skivor, meditationer ni tycker är värda att nämnas?

Tack för era fina svar

Ja, jag lider av det lite grann att jag är som en parabol. Jag tar in känslor, tankar och allt möjligt. Jag börjar kunna handskas med det relativt bra nu, men förut så förstod jag inte varför jag kände på ett visst sätt… tex om jag träffade en människa, så kunde jag känna mig ledsen, och sen glad med nästa, arg med nästa osv…………………………………………………………………………………………………. Det är ju helt enkelt för att det inte var mina känslor! Jag försöker nu att stänga av mig när jag känner att jag behöver det.

Känner i högsta grad igen mig i denna "parabol"-beskriving…det har varit jobbigt men jag har lärt mig hålla isär bättre vad som är mina känslor och vad som är andras jag plockat upp.

En sak som många inte är medvetna om, jag tänker främst på unga öppna "paraboler"…det är att när man går ut och dricker på krogen så kan man plocka på sig en hel del onödigt. Alkohol tycks bjuda in saker och ting. Här har man nytta av att hålla måttan;)