att våga prata om döden..

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

Jag har aldrig varit rädd för att prata om döden! Även om det är hårt när den tar nära och kära ifrån en. Vilket jag har råkat ut för. Det finns en kille i vår släkt nu, som är inne på sin andra cellgiftsbehandling, han har det väldigt jobbit nu. OCH ÄVEN HANS FÖRÄLDRAR. För den här killen som bara är 31 år, har valt att inte berätta, eller prata om det med sina föräldrar. Föräldrarna har försökt att prata med sjukvården, men dom har tystnadsplikt. pappan som har eget företag, där även sonen jobbar, märker ju att något är fel, för sonen måste gå ifrån och vila, ofta. killen har berättat lite för sin yngsta syster. Jag personligen tror att han är rädd! För att dö, (OCH VEM HADE INTE VARIT DET) och vill inte erkänna för sig själv att han har cancer. han har 3 barn, det äldsta barnet är 9. Han och barnens mor bor inte längre ihop. Jag hoppas enerligt att han snart vågar öppna sig. För han behöver verkligen stöd, från sina föräldrar, och syskon, och även från sina vänner. kramar…

[grinda]

2011-03-15 14:41

Oj oj oj så sorgligt. jag hade en vän som gick bort i cancer och som inte berättade.

Hoppas han berättar eftersom kärleken från familjen kan vara helande. Som du säger - han behöver dem nu.

[mossquinnan]

2011-03-15 19:25

Kina fyy så jäkla jobbigt för dig och dom inblandade..orkar inte ens föreställa mig detta just nu..

_Hur i fridens namn kan han hålla detta för sig själv..uuuh jag lider verkligen..Mer kan jag ej skriva i stunden då allt är jobbigt runt omkring mig..men kram till dig och jag hoppas detta löser sig till det bästa!
_

[dandamimm]

2011-03-16 06:38

Jag kan tänka mig att om man drabbas av något så jobbigt som cancer så kanske man väljer att behålla det för sig själv av olika anledningar.

Man kanske inte vill att allt/alla ska bli annorlunda. Man kanske vill leva som vanligt den tid man har kvar. Man kanske inte tror att de som finns nära kan bära det onda och då blir det svårt att veta hur man ska berätta. Vissa människor är väldigt "privata" - i brist på bättre ord - och kan kanske inte prata så lätt. Av din beskrivining framgår inte om han berättat för sina barns mamma, det blir ju en enorm omställning för dem om han inte finns kvar, menar jag.

Självklart kan det också som du är inne på bero på ren förnekelse, de flesta av oss vill inte dö… Ibland kan man bli som ett litet barn som tror att det man är rädd för försvinner om man håller för ögenen.

Hoppas det löser sig för honom på bästa sätt.

// Danda