Har du sett det jag har sett??
Hejsan:)
Jag har alltid varit intresserad av andar och "spöken"
och det har alltid kännts som om jag är synsk(stavning?)
När jag var i ca:6 års åldern så såg jag ett spöke för första gången. Kom i håg det så väl…det var en människa som svävade framför mig i koredoren. Hon/han bar en röd kappa och jag fick känslan av en liten flicka eftersom att spöket var relativt kort.Jag kunde inte se ansiktet eftersom att jag såg detta från sidan. Men jag kunde skymta svart skugga under luvan på kappan. Spöket höll handen utsträckt med en tänd lykta. Hon hade även något litet rött svävande bakom sig. Jag har en kompis vars mamma såg samma vålnad när hon också var sex år (hon är också synsk)Undrar om det är någon symbol för något?Någon som sett samma sak som jag?Vore tacksam på svar då jag börjar bli galen på detta vill verkligen forska och ta reda på mer.Tips?
För några år sedan hände ännu en till sak. Jag skulle gå på toan mitt i natten och var på väg att öppna min dörr ut till koredoren då plötslig dörren öppnades av någon annan. Jag hann se en mans arm som bar på samma lykta. Han var på väg inn i mitt rum. Konstigt nog så gick jag förbi spöket, in på toan och sedan tillbaka in i mitt rum för att sova. Jag fick en känlsa av det inte var jag som gick in på toaletten utan att spöket tagit över min kropp..jag blev paralyserad och frös fast i golvet. Men fick samtid ett konstigt lugn över mig.
I mitt hus har det även hänt andra konstiga saker…allt detta har hänt när jag är ensam hemma…eller när inga vuxna är hemma. Stolar har dragits ut(jag har sett det med egna ögon) sedan har jag hört barns skrik och även har dörrar öppnats. Flera nätter vaknar jag alldelens kallsvettig och känner mig jagad…som om det står någon bredvid mig i mörkret.
Men det konstigaste var när jag och min familj satt och spelade brädspel en kväll runt lucia tiden. Plötsligt så hör alla i familjen en konstig röst ifrån mitt rum…som från en annan tid…ingen radio.tv eller annnat elektroninskt var på i huset. Vi har dessutom väldigt långt till grannar.
Rösten sjöng santa lucia med en konstig röst…lite opera stuk…fast det liknar inget jag någonsin hört förut…
Hoppas ni förstår mig och att någon där ute kan känna igen sig bland dessa händelser.. snälla Svara!
Kram/ Amanda 14 år:D
bra tips:)ska tänka på det.
Näe jag känner inget negativt, känner bara ett lungn.
Tack!
Hej :)
Har oxå alltid varit intresserad av andar och jag är rätt säker på att jag kan känna deras närvaro. Försöker dock att "blockera" detta, eftersom jag får väldigt negativa känslor av det :s
#4 japp :s
#4 får liksom panikkänsla och måste gå ut utomhus och ibland vågar jag inte röra mig alls. det känns typ hotfullt på nåt sätt :s
#7 ok tack :) heter Lovisa.
okej :)
ok.. kan det vara farligt :s
#12 Jag tror nog inte du behövara rädd och att det skulle vara farligt tror jag heller inte på.
Du blir bara rädd när du känner av andarna och därmed känns det som om du får en negativ känsla.
Be de snällt att låta dej vara ifred eller ta dit ett medium.
Jag tror verkligen inte att nån ande vill hämnas på dej.
Kolla mediumlistan på första sidan och ta dit ett medium som kan föra de till ljuset.
Kram från mej
Tasza, Du kan vara helt lugn, det handlar vare sig om Demoner, Jordbundna andar från tidigare liv eller att du behöver gå i Terapi.
Jag blir även lite nyfiken på hur gammal Du är, jag upplever dig inte som speciellt gammal utan som en ung blivande kvinna.
Då man känner av andra sidan, "Andevärlden" så kan man göra det på olika sätt beroende på vilka förutsättningar man har.
Vi känner av dem med Lukt, Hörsel, Känsel, Syn och till och med smak fast det sistnämnda tror jag inte är speciellt vanligt.
Jag ska försöka förklara ur ett Mediumistiskt håll:
#4 Du beskrev:
Har oxå alltid varit intresserad av andar och jag är rätt säker på att jag kan känna deras närvaro. Försöker dock att "blockera" detta, eftersom jag får väldigt negativa känslor av det.
SVAR: Den negativa känsla du känner är enbart dina egna rädslor och ju mer du "blockerar" detsto mer negativ känsla och rädsla känner du.
Jag tror inte att du idag är riktigt redo att möta andevärlden.
Det blir en stark konflikt helt enkelt genom att du å ena sidan är intresserad av kontakt (det ser andevärlden) och att du samtidigt blockerar dem.
#6 Du beskrev:
får liksom panikkänsla och måste gå ut utomhus och ibland vågar jag inte röra mig alls. det känns typ hotfullt på nåt sätt :s
SVAR: Det är också dina egna rädslor, vårt egna sinne kan spela oss spratt utan dess like och bygger upp enorm rädsla för någonting som kanske inte ens finns.
När andevärlden kommer nära känns det väldigt starkt, det kan kännas som sockerdricka i kroppen, man kan bli extremt varm eller kall.
Det kan bli tungt att andas osv. och självklart, vet man inte vad allt detta är så blir man jätterädd.
Nu har jag känt av lite runtomkring dig på distans, jag brukar normalt sett inte vilja göra det men med det som skrivs till dig i den här tråden så gör jag det ändå.
Jag ser eller känner inget som helst obehag kring dig, andevärlden finns förvisso med dig men Du har enbart varm kärlek omkring dig.
Jag tycker du ska lägga Nyfikenheten på Andevärlden åt sidan några år, väx in i din egna person och sedan, om några år kan Du återuppta ditt intresse igen så ska du se att allt klarnar.
Kram och lycka till
//Hellas
Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
#13 mm ok, känner mig inte så rädd längre nu.. men fick typ en panikattack när jag läste svaret från XXX:s men skulle det inte kunna va så som hon säger alls? eller gör andar inte så?
#14 jag är 16 :) så jag ska bara sluta tänka på andarna så försvinner dem?
kraam
#15 Du kan helt och hållet stryka allt det xxx till dig i den här tråden.
Det är inte helt enkelt att sluta tänka på andevärlden, jag har själv alltid haft den med mig så det är ju inte bara att sluta tänka.
Men jag tror att om du tonar ner ditt intresse för andevärlden så kommer de att ha respekt för det och förstå att du behöver först bli äldre.
Det finns många metoder för att stänga ner sig men en enkel sak är att Du visualiserar (ser i ditt huvud som en fantasi) dig själv som en stor lampa som sprider ut sitt ljus.
Till lampan finns en Dimmer som du sakta skruvar på så att ljuset tonas ner tills det endast finns en svag belysning i din mage.
Den svaga belysningen är bara till för dig och ingen annan.
Andevärlden ser oss som ljusvarelser/ljuslyktor och ju starkara vi lyser desto mer intresserade är de att söka kontakt.
De tror att vi signalerar att vi vill ha kontakt och det är just det du nu gör.
Jag tycker det är väldigt viktigt att Du blir vuxen innan du tar beslut på om Du verkligen vill tro på det här eller inte samt om du vill få kontakt.
Men innan det har du så mycket fantastiskt framför dig så att intressera sig för en andevärlden som inte finns här hos oss är lite dumt.
Vi lever här och nu på jorden.
Kram och lycka till!
//Hellas
Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
#16 aha ok. skönt att det inte va nåt :)
har hört att man ska tänka att man har massa ljus omkring sig för att "skydda" sig mot andar, men så är det inte då :)
tack för hjälpen!
Andar hämnas inte som xxx skrev. Så det behöver du inte vara rädd för.
Kram
oj vet inte vad jag ska tro på.. vill ju inte att det ska va nåt :)
En del tror att konceptet andar baseras på en vilja att överleva. Vi har av helt biologiska skäl en överlevnadsinstinkt, och då kanske det inte är så konstigt att människor som ändå har utvecklats till att kunna tänka abstrakt även utvecklar en vilja att leva för alltid och rationaliserar hela trossystem som tillåter en att tänka i sådana banor?
Vart hamnar själar när man dör? Enligt medium så stannar ju många av dem kvar på Jorden.
Har alla djur själar, eller är det bara den specifika arten av människoapor som vi är som har det? Om vi är privilegierade att ha själar i hela djurriket, varför?
Om alla djur som kan tänka har en själ; hur är det då med djuren som gick efter tanken att hålla sig från ljuset, eftersom att de kunde bränna sig i det. Är alla dessa djur kvar på Jorden?
Borde inte människor som dör och hoppar ut ur kroppen bli förvirrade när de helt plötsligt är omgivna av själarna av en massa dinosaurier och andra utdöda arter?
Har våra förfäder från tiotusentals år sedan, neanderthalarna, cro magnon osv, de som inte kunde tänka lika abstrakt som vi, också själar på andra sidan? Om reinkarnation är verkligt, reinkarneras dinosaurier som fåglar då? Varför hör man aldrig om någon som fått veta av sitt medium att man var en encellig organism i ett tidigare liv? Varför alltid någon inflytelserik person?
Vore väldigt tacksam för svar på dessa frågor! :)
mvh
- Starman
Starman.
Skriv en egen tråd med alla dina frågor så kan denna tråden innehålla det trådskaparen ville diskutera.
MVH Mia
#24
Bra idé, tack för tipset, och förlåt för trådkapningen :)
- Starman
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
hej allihopa , undrade bara.
jag har känt som att något försöker komma in i min kropp
jag får rysningar obehag och tycker det är läskigt men för det mesta brukar jag bara igonorera det och *låsa* mig själv
är det andar ? är det farligt ? innbillar jag mig bara ?
alice 10 år