Jag ber ofta. Jag räknar mig inte till traditionellt kristen/troende men jag har inget större problem med religioner över lag..Formen och ritualerna är bara ett sätt att fokusera bönen. Till exempel kan jag också knäppa händerna när jag verkligen vill koncentrera mig på bönen.

Jag har personlig erfarenhet av att bönen verkligen fungerar därför ber jag.

Jag tänker så här:

Vi har en fri vilja och andevärlden drar sig för att blanda sig i om vi själva inte ber om hjälp - men ber vi om hjälp så har vi använt vår fria vilja…

Många kanske drar sig för att be och drar sig för att använda ordet Gud eftersom dom förknippar Gud med en konservativ och förtryckande form, men det är samma sak där jag har inget problem med Gud eftersom jag ser Gud som kraften/medvetandet som genomsyrar allt…och om jag vänder mig till Gud så vänder jag mig till den ursprungliga rena viljan och kärleken.

Jag tänker inte avstå från Gud bara för att en massa surgubbar genom historien har missbrukat Guds namn för att trycka ner sina medmänniskor och skrämma dom till underkastelse och blind lydnad.

Och jag avstår inte från bönen bara för att religionernas prästerskap förvrängt sanningen för att få makt.

Så här tänker jag också:

Om den moderna upplysta människan avstår från bönen och förkastar Gud så har den förtryckande makten bara vunnit en seger - igen. Men nu bara i en annan form.

Förr skulle vi frukta Gud och inte inse vårt eget värde som människa och individ…

Nu verkar det vara tvärtom…man ska förneka den ursprungliga källan och odla egot istället.

Båda synsätten enligt mitt sätt att se det är lika falska och bara olika sidor av samma mynt…

..vill tillägga att jag har en stark tro på Modergudinnan som jag ser som Gud Jag tror Gud är både feminin och maskulin…

Shamanismen och tron på förfädersandar som goda hjälpare tror jag också på…jag ser ingen motsättning i allt detta.

be de böner som du känner styrka med, de kommer du längst med oavsett vad andra gör!