Min Kitty blev påkörd förra året, ett par månader efter så såg jag henne. Hon följde mig som vanligt. Måns blev också påkörd samma år, när han blev påkörd hade han sitt halsband på sig och begravdes även med det. Några veckor senare hörde jag ljudet av katthalsband som kom närmare och närmare. Först tänkte jag att det kanske var en av mina andra katter som kom, men när jag kände en katt som strök sig mot mitt ben och hörde katthalsbandet vid fötterna så tittade jag. Men det fanns ingen katt där!

Jag tror de kommer lika gärna som en människa.

Innan insomning för 1 vecka sedan kom min undulat till mig. Han bara satt där och tittade på mig, sa ingenting till mig. Jag har sett han flyga hemma hos mina föräldrar. Det var roligt att se honom igen.

Det är så att jag inte riktigt vet vad jag ska tro längre.. För en annan sak är den att på ngt sätt känns det som att hennes ande går igenom min egna häst nu.

Den hästen jag förlora sa många var otroligt unik i sitt beteende men nu tycker många att min häst är identisk med Mandy (hästen jag förlora)..

Är det lixom vanligt att sånt händer?

Djuren kommer också och hälsar på oss och deras själ kan gå in i ett annat djur och man känner då ofta igen det i ögonen och på beteendet.

#5 Jag har hast 2 katter som hette Måns. Den första blev påkörd och bröt bakbenen och skadade ryggraden. Året efter föddes en ny kattunge som var precis likadant tecknad som den gamla Måns. Den här kattungen fick också heta Måns. till beteendet var de också väldigt lika, bara att den nya alltid var öm just vid bakbenen… Kan det ha varit den förra Måns som föddes på nytt? Eller hans själ som flyttade in i den nya kattungen?

Min (och familjens) vovve dog våren 2005, när jag var bortrest. Hennes bortgång var väntad, efter flera år av hjärtsjukdom, men det kom ändå som en liten chock. Jag blev lite ledsen när jag gick förbi hennes grav senare det året och inte kände något där, det fanns ingen energi som påminde om henne. Men nu, två år senare, när jag har en egen gård och två nya hundar, nu plötsligt känner jag hennes energi här och ibland kommer jag att tänka på henne helt utan egentlig anledning. Gården ligger 15 mil från mitt föräldrahem där förra vovven dog, men ändå känner jag ibland att hon är här.

Jag har alltid haft dåligt samvete för att jag flyttade hemifrån och lät hunden stanna hos mamma och pappa (hon föredrog mammas sällskap i alla fall) och när jag inte fick vara med när hon gick vidare så kände jag ännu mer skuld. Hon kommer alltid vara min älskade lilla vovve, men trots all skuld så känner jag att hon är glad när hon kommer hit och hälsar på. Hon är fri och frisk, vilket hon inte var under de sista åren av sitt liv. Jag intalar mig att hon kommer hit för att tala om att jag inte behöver vara ledsen eller känna att jag svek henne, men det är å andra sidan min mänskliga känsla som säger så, så det behöver inte vara hennes budskap.

Miste min älskade vän, min gamla hund i höstas. Vi var så nära varandra så länge så vi var som ett. Han visste precis vad jag tänkte osv.

Han ville inte ge upp trots en mycket sjuk kropp. Till slut så bad jag honom att ge upp och komma tillbaka till en annan friskare kropp/hund. Jag tänkte förstås på en valp då. Så jag har letat och sökt efter en valp sedan dess för att se var han kommer tillbaka.

MEN nu blev det inte alls så utan vi har fått en nio år gammal hund in vårt hem. Var inte alls meningen så men det blev så. Nu är det "läskiga" att han är så otroligt lik den gamla avlidna hunden i beteendet, läten och till och med doften är slående lik. Han har samma suckar, snusningar, snarkningar, han gör samma saker vid samma tillfällen som den gamla osv.

Jag trodde första att det var så att det var jag som ville att det skulle vara så. Men alla som träffat honom säger likadant - det är som om han kommit tillbaka.

Men det är väl inte möjligt kan jag tänka. Det är väl bara nya kroppar som själarna hoppar in i….eller??? För var tar den gamla själen vägen i så fall? Eller kan det bo två själar i samma?? Eller är det så att min gamla hund berättar för denna hur han skall göra…. men det kommer ju inte hålla i längden.

Hur som helst jag är mycket förbryllad, men oerhört lycklig för att få känna min gamla hund igen genom denna. Det är som om jag blivit lugn igen, inuti.

Djur kommer säkert lika ofta som människor, själv har jag mycket lättare att se djuren. Människor ser jag inte alls tyvärr, men håller på att öva på det genom att gå lite kurser och så =0)

Men djur ser jag ofta, kan vara för att jag är som jag är, jag brukar säga att jag är ingen människo-människa, jag är en djur-människa. Skulle göra allt för mina egna små älsklingar

Finns det något i denna värld som träffar våra hjärtan så kraftigt som våra älskade husdjur,hundar,katter,hästar,fåglar….

Hade själv en helt sagolik schäfertik,vi älskade varandra till vanvett,och hon var mitt liv, mitt allt…..men det var inte meningen att vi skulle få så lång tid tillsammans hon och jag.Vid elva månaders ålder,blev hon,min älskade tjej ihjälkörd av tåget.Framför mina ögon,fick inte upp stängslet då hon i en jakt efter en hare stoppades på järnvägen av stängsel på båda sidor.Under mitt skrikande att jag älskar dej kommer tåget i full kraft och tar henne till djurens änglahimmel.Min chock/sorg var så tung att jag fick besöka läkare,under natten det hade skett.På eftermiddagen dagen efter begravde vi henne på hennes plats i trädgården där hon älskade att ligga.När min dåvarande make lägger ner henne varsamt i graven,ber jag henne om förlåtelse för att jag inte hann rädda henne,och i samma andetag känner jag mig helt plötsligt trygg,och älskad av henne igen,hon fanns där och jag förstod där vid hennes grav att något kommer att ske,men jag visste inte just då vad det var…..Dagen efter ringer uppfödaren och berättar att Bonnie har en syster uppe i Hudiksvall som skulle behöva omplaceras alternativt avlivas,kunde jag tänka mig att ta henne,undrade hon…Men jag grät och sa att jag kommer aldrig mer att skaffa en hund.Vi lade på luren,och min sorg tog ny fart tills ännu en ny dag passerat då något säger mig att jag måste ringa uppfödaren igen…vilket jag gör och erbjuder henne att följa med som sällskap till Hudiksvall.Sagt och gjort, 5 dagar senare sitter jag fortfarande i sorg efter Bonnie,och bara gråter…till vi kom till Hudik och jag plötsligt förstår vad som sker.Bounty,Bonnies syster for väldigt illa däruppe och det var tal om avlivning på denna elvamånaders valp.Och bara jag såg henne så förstod jag att Bonnie såg till att Bounty,denna då magra eländiga stackars vovve skulle komma till mej.Mitt hjärta visste att denna tjej hade rätten till ett liv,ett liv i värdighet,kärlek och omsorg,utan slag så samtidigt som sorgen efter Bonnie var oerhört stor så var sorgen lika stor att se hur mäniskor kan behandla djur.Jag tog hem henne utan att blinka,hon är fortfarande med oss denna ljuvliga schäfertik,som skänkt oss så mycken glädje,så mycket kärlek och hon har verkligen lärt mig vad ödmjukhet är.Har haft henne nu i 8 år,och har aldrig någonsin haft ett enda problem med henne.Hon är full med liv……Bonnie var med mig i England,en tjej från Holland säger plötsligt,Ewa,det sitter en schäfer vid din sida………..

Även om jag vet att hon finns med mig från djurens Änglahimmel så tåras jag i sorg än i denna dag efter 9 år,efter denna lilla tjej…Ewa

Jag har ibland upplevt i min mammas lägenhet att min katt som dog där ränner runt mina ben och jag stänger aldrig dörrarna för det känns som om hon är precis bakom mig.
Samma katt har min kompis sett sitta i en soffa därhemma.

Vi hade två hundar när jag var yngre, men den ena fick avlivas i rätt så ung ålder. En dag gick den andra hunden ut i hallen och viftade på svansen och såg ut att hälsa på någon, precis så som hon brukade stå med sin hundvän som inte längre fanns med oss.

Jag och sambon har haft råttor och en gång var det två bröder varav den ena blev väldigt sjuk till och från. Till slut blev han så dålig (vi 1½ års ålder) att han fick somna in. Då hade han fört liv på nätterna så han fick sova i sängen hos oss, hans bror var väldigt däven och nedstämd under denna period. Samma kväll som den sjuke somnat in så sprang den andra råttan runt och hoppade glädjeskutt i sängen - kan det varit så att han kände att hans bror inte led mer. Märkligt var det iallafall.
Han blev förresten en underbar farbror till tre nya små kamrater som flyttade hem till oss inte långt efteråt.

Jag har rätt ofta påhälsning av 4st av de katter som jag haft genom åren. Händer även ibland att jag på mina promenader får sällskap av hundar som min familj hade när jag var liten. Tycker det är rätt trevligt att veta att dom finns där och vakar över en

Som nån annan skrev så känner jag igen en blick och vissa rörelse mönster i den häst som nu bor i den boxen som hästen som gick bort hade. Tom maken har reagerat på samma sak. Nån vecka efter hästens bort gång då inte den nye hästen fanns hörde jag tydligt vid insläpp hur hästen gick efter dom andra in i sin box. jag tom stängde box dörren (den stod öppen) och sa gonatt. Kände mig jätte larvig, men det var så verkligt!

Jag är helt övertygad om att en del av mina djur kommer tillbaka o hälsar på ibland. Ibland kan jag se en mus springa förbi fast ingen är ute… Flera gånger har jag känt min hund hoppa upp i sängen o häromdan vaknade jag av att han skällde… Jag är helt övertygad om att de hälsar på! O det är väldigt trevligt tycker jag.