jesus.ifokus.se - vet ALLT om gud.

Jag skrev tidigare att jag inte tror på Gud i den meningen och att det inte har med medialitet att göra.

Jag håller med Jeremina där. Jag tror att det finns goda och onda krafter eller energier….men en Gud som en figur som sitter på ett moln tror jag inte på. Men jag vill också passa på att säga att jag har all respekt för dom som tror

Jag har också som GH självklart all respekt för de som tror på Gud

Jag måste hålla med här också, jag tror som Ghosthunter på att det finns goda och onda krafter eller energier, men kan inte sätta ett kön, man eller kvinna eller gud eller gudinna till det. Som Jeremina och Ghosthunter har även jag respekt för de som tror på Gud, vi måste alla få tro

Nee jag tror inte heller att gud är någon som sitter och styr det hela och kan tänka mig att det är mera som en kraft. Sen finns det säkert både goda och onda sådana.

jag tycker det e viktigt att var och en tror på det de finner tröst o trygghet på/i. Det är ingen i det här forumet som har en aning om Gud finns eller inte, om det finns fler än en eller om det bara handlar om energier. Det som mediala kan uppleva härifrån, dvs det som sker på jorden är inte att ha en inblick hur det hänger ihop på andra sidan.

Men vem ska man be till då om det nu skulle vara så att det inte finns en skapare- medveten kraft som liksom är grunden till allt som är.???

Och det låter som att ni har en negativ syn på själva gud. Att han skylle vara någon slags diktator och styra och ställa lite som han vill. Kan han istället inte vara den kraft som skapat allt men som älskar sin skapelse m.m. som är närvarande men ändå låter oss leva och lära och utvecklas för det var typ meningen.

Gud har haft många namn genom tiderna. Den äldsta religionen var en monoteistisk religion med tron på en Moder Gudinna som genomsyrade allt, kosmos, himmel och jord. Hon var skaparen av livet och alltet.  Det låter panenteistiskt tycker jag. Det är ung. som jag tror att gud finns överallt, och är skaparen, men han behöver väl nödvändigtvis inte vara manlig för det. Kan "han" inte ha båda aspekterna- manligt och kvinnligt så det inte borde spela ngn roll om vi kallar denna kraft för Gud eller Gudinna.

Åter så spelar det väll egentligen ingen roll vad vi kallar kraften vi tror på? Eller är det så viktigt? För mig är det inte det längre utan jag har funnit ro i att ha tron ändå utan att för den skull kalla den för Gud. Jag kan faktiskt också hamna i situationer där jag ber om hjälp till de högre makterna, men jag säger inte Gode Gud. Och jag är troende med hur konstigt det än kanske låter för en del, många vet jag menar att man är troende i den kristna tron

Jag hoppas och önskar att du Evangeline90 hittar din tro också  Kram

varför skulle det inte kunna finnas en Gud, en Gaia, osv varför inte? Skulle vi bara energier på andra sidan, skulle i så fall energier ha tankar? och mer levande här? Skulle det vara sämre för att Gud skulle vara en man, eller om det var mixat av flera? Vem eller vad skulle styra allt?

Evangeline90 - Följ ditt hjärta, det e så mycket som genomsyrar vårt sätt att se idag, som förr, allt från genus till mode och det behöver inte vara det minsta rätt, lär dig att finna de små pusselbitarna kanske du finner ut vad som känns bra för dig!

Jag säger inte att det inte finns någon Gud, jag frågade om det spelade någon roll vad vi kallar det vi tror på. Alla vill vi ju tro på något, men alla har inte samma tankar om vad det är, det var av den anledningen jag ifrågasatte om det spelade någon roll vad vi kallar vår tro, Gud, Gudinna, energier, goda och onda krafter eller vad vi nu vill.

Jag förstår Evangeline90 så väl då även jag ställt samma frågor, sökt och letat efter svar i lång tid.

jag håller med dig agneta-43, de e till de andra jag ifrågasätter… Det e så "inne" nu att allt e energier och då köper man bara det rent av…

Okej, jag trodde jag var otydlig vilket jag ofta kan vara

Hej Evangeline90

Jag har sett att du ställt liknande frågor flera gånger tidigare, även om jag inte läst dem alla gånger.

Jag skulle gärna vilja dela några tankar med dig, om hur min bild av Gud förändrats genom åren.

Jag kom till tro på Gud när jag var i 18-20 års åldern. Då fick jag kontakt med en kristen kyrka och kom till tro på den bild av Gud som beskrivs i bibeln. Jag gissar att du har "studerat" denna gudsbild, eftersom du verkar haka upp dig lite på att han beskrivs som en man.

Så småningom började bilden av Gud, som beskivs i bibeln, kännas lite för "trång". Jag fick en känsla av att Gud var större, och mer omfattande, än vad som beskivs i den kristna tron.

Jag började slåss med Gud, och ville inte riktigt acceptera att han skulle vara som jag lärt mig att han var i kyrkan. När vi slagits med varandra i femton år, var jag med om upplevelser som var högst andliga, men som jag inte kunde känna igen ifrån min tid i kyrkan. Det här blev en tid som verkligen satte fart på mitt sökande igen, och jag fick klart för mig att biblen inte beskriver den andliga världen fullt ut. Jag insåg att många religioner beskriver Gud på olika sätt, utan att något egentligen är rätt eller fel. Jag tror att religionerna beskriver Gud så som människorna i de områden där religionerna uppstår, uppfattar Gud. Gud visar sig på olika sätt för olika människor.

Om vi försöker klämma in Gud i en form som man, kvinna, ande, energi o.s.v. kommer vi bara att se en del av Gud. Gud är allt detta och säkert mycket mer ändå.

I Anonyma Alkoholisters Tolvstegsprogram besrivs Gud som "En högre makt, så som du själv definierar den."
Det tycker jag personligen är en väldigt träffande bild av Gud.
Det är OK att se Gud som en man, men också att se "honom" som en kvinna, en ande eller en energi. Om du vill sätta solen, havet eller bergen som din bild av Gud går det lika bra.
Gud uppenbarar sig på olika sätt för olika människor. Alla är lika rätt.

Vissa ser den älskande Guden, som bryr sig om och engagerar sig i sin skapelse, andra ser den dömmande Guden som dömmer människorna till himmel eller helvete någon gång i framtiden. Båda bilderna är säkert lika rätt, men vi vet inte nu vad himmel och helvete är. Om man studerar olika religioner, och om man läser på lite om spiritualism och medialitet, upptäcker man att nog alla på något sätt behandlar ämnen som ondska, godhet, himmel och helvete. Om man är lite öppensinnig upptäcker man att tankarna många gånger är väldigt lika, även om de uttrycks och beskrivs olika.

På samma sätt tror jag att bön återfinns i de flesta andliga sammanhang. Min syn på bönen ändrades också när jag började öppna mig för en vidare bild av Gud än den kristna. Min förståelse för biblens undervisning om bön ökade när jag började förstå energiarbete och hur man kan påverka energierna runt omkring oss. Det är som två sidor av samma mynt, och jag tror personligen att man kan lära sig mycket genom att studera bägge metoderna att "arbeta".

Jag har börjat gå till kyrkan igen, och jag njuter verkligen av att få fira gudstjänt igen. Gud har blivit större, och kommit närmare, nu när min syn på "honom" har blivit vidare. Men jag kan lika gärna gå i skogen eller sitta på en strand och uppleva Gud lika starkt där genom "hans" skapelse. För mig finns Gud i allt det skapade, inom oss alla och som en "makt" på andra sidan, i andevärlden.

Om du vill se Gud som en Gudinna är det helt OK. Om du ser den skapande och älskande sidan av Gud så är det rätt för dig. Ta tillvara det du får till dig, för din bild av Gud är lika rätt som min. Om några år kommer säkert din Gudsbild att ha förändrats och utökats med flera aspekter av Gud.

Gud är en högre makt, så som du själv definierar den.

/Niclas

Det är klart det finns en större makt.

Gud finns eller inte fins inom oss. Det är vi som avgör det. Det har med utvecklingen att göra tror jag.

Medialitet som definition idag är förknippad med egoismen ; jar är ngt stort. Man tar fram egot, som talar, sedan tror man att det är kontakt med andar. Det är snarare kontakt med medvetande. En process vi har på det dagliga livet.

Att hitta Gud ( inte som en figur som sitter på molnskanten) utan det ljuset inom oss, som via meditationen kan nås, bönen likadeles.

Stänger man dörrarna finns det mörker kvar som är nära till ilska o frustation. Avund o vedergällning o liknande saker.

Ersätter man det med ljusa tankar , goda gärningar vänligt bemötande, hjälpa andra, göra andra glada. har man nått närmare.

Vill man utvecklas till en högre plan vilket är möjligt gäller det tålamod i det arbete.

Att hitta ro till själen o låta den heliga anden falla ner till hjärtat. Då har man nått nära det vi pratar om.

Ett ställe där Han är.

niclas-e fin beskrivning du gjorde =) jag gillade det

Jag har verkligen funderat över varför jag plötsligt de senaste gångerna känt en så ja.. jag vet inte vad eller hur jag ska säga… fridfull, mjuk, vänlig eller nästan kärleksfull känsla i kyrkan. När jag läste din beskrivning så kan jag nästan förstå…

Jag har som jag skrev funderat, letat diskuterat med mig själv huruvida vi har en Gud som det står i vår bibel eller om det är energier, en ande, god eller ond kraft. Jag valde då att ta det goda och onda i tankarna och det är efter det som jag börjat få de underbara känslorna i kyrkan. Kan det vara att jag själv accepterat min "tro" eller hur jag nu ska formulera mig, det är ju min tro

#14

Ja, det var verkligen en fin beskrivning av vem gud skulle tänkas vara. Och jag håller med dig. Gud är så mycket större och kan beskrivas på så olika sätt. Och alla är säkert rätt. Vi kommer nog aldrig få veta hur allt hänger ihop och vem gud är förrän vi själva får träffa henne/honom på andra sidan. Men jag tror att gud genomsyrar allt som finns att hen finns överallt och har många egenskaper såsom manligt och kvinnligt m.m. Men grejen är att det många gånger förvirrat mig. Som just detta: vad ska man kalla gud.?
men jag har genom dig- ditt fina inlägg och andras inlägg fått klart för mig att namnet är egentligen oviktigt, men vi får kalla hen för vad vi känner för. För som sagt. Gud är sååå mycket större. =)

Hejsan.

Min egen tro på Gud, ger mig trygghet. Jag tycker det är upp till var och en att tänka hur de vill, men jag lägger till en video, som jag verkligen tycker om, sen många år tillbaka.

Niclas, vilken fin post du lade till. Jag känner igen mig i dina ord, jag har också slåts med Gud i många år, innan jag fann den oändliga belöningen med en inre frid. För mig är Gud manlig, mycket pga att Gud oftast har presenterats som manlig för oss, redan i skolan.

Jag lever med två ateister, mina söner, en make som inte alls vet vad han tror på, och så mig själv som ser en andlig väg, med Gud med mig på vägen genom livet, naturligtvis med en guide och helst ett garde av skyddsänglar

Själv är jag inte religös i den gamla bemärkelsen, därför passar inte kyrkan mig, inte bibeln heller.

Men visst är det skönt att det finns något härligt att komma till efter detta liv?

Lite belöning är vi värda, efter livets berg och dalar, sen om det är en han eller hon eller ett "det", det känner vi inom oss. Det du känner är rätt, det är rätt för dig.