För några år sen hände det sig flera gånger konstiga saker då jag och min syster var i stallet var vi har våra hästar inhyrda.
Stallet var väldigt gammalt, och har varit i familjens ägo i några hundra år.

Några grannflickor i tonåren brukade nu som då komma dit och hälsa på då de såg att vi var där. Det hände sig flera gånger att vi hörde att någon flickröst sa någonting, så vi svängde oss om och skulle hälsa på flickorna- men ingen var där.

En gång då jag stod i boxen och ryktade ena hästen hörde jag att en dörr öppnades, vid ett litet mörkt rum var vi brukade fylla på vatten. Slutade rykta för att svänga mig och hälsa på stallägaren som ibland brukade komma in den vägen, någon kom aldrig in och det känndes nästan som om någon stod där i mörkret. Dörren smällde fast efter ett tag, det blåste inte där ute den kvällen..och jag kan ju också nämna att dörren var väldigt trög.

En gång då jag hade färdig ridit och skulle föra sadeln och tränset till sadelkammaren (som hade 2 fönster, 1 inne till fåren som bodde i en lada, andra på baksidan av stallet, som jag alltid hade så obehag för.) så kunde jag bara inte gå dit, jag var rädd, kände att någon var där, kände mig iaktagen. Stod och stirrade ut mot fåren i mörkret, det var som om den/det som iaktog mig var där. Hörde att någonting landade bakom mig i höet. Var en bit av en kabel, som inte hade något där att göra.
Jag väntade tills mamma skulle hämta mig och komma in i stallet innan jag vågade föra bort sadeln och tränset.

Väldigt gamla svartvita bilder av människor och stallet låg en gång på bordet i sadelkammaren då vi kom in, och vi vet inte vad de gjorde där.
En annan sak som hände i sadelkammaren var då jag stod och böt om, det fanns en kaffebryggare, micro och vattenkokare på ett bord på andra sidan garderoben. Hörde att det knäppte till så som det brukar om en kaffekokare varit på länge, tänkte att jag byter om först och så kollar jag sen så inget är på. Hann bara tänka det så knäppte det till direkt igen. Jag kollade direkt, och vattenkokaren var på! Tom, och ingen annan än syrran hade haft på den några dagar tidigare, men hon är helt säker på att hon hade stängt av den, och dragit ur kontakten.

Varför jag använder ordet "var" om stallet, beror på att en tid efteråt brann det ner..hästarna var ute som tur, men över 150 får brann inne…

Detta blev så långt, så jag skriver om mina andra upplevelser en annan gång… :)