Jag tror att din rädsla beror på det din mamma brättade för dig och det du själv har sett och känt. När man känner att man exempelvis är iakttagen eller att "någon" är där så kan man bli rädd för att man känner det så starkt men man vet inte vem det är. Är man väldigt rädd för att se så brukar andevärlden respektera det men dem kan göra sig uppmärksamma på andra sätt som du kanske är mer redo för. Mitt råd är att jobba med rädslorna så att du känner trygghet igen. Dina rädslor för att se och höra skapar dessa obehag inom dig och behöver inte betyda att du har obehagliga andar hos dig. Andevärlden kommer till oss för att vägleda oss och dem vill förmedla sig till oss men dem vill inte skrämmas. Om du upplever energierna starkt och blir rädd så kan du säga till dem att de får lämna huset, säg att du inte är redo än.

Jag känner precis som dig. Jag har varit med om rätt mycket grejer och tycker det är jätte läskigt. Ett tag kunde jag inte ens sova i sovrummet själv.

Dom andar jag har hos mig har aldrig gjort nåt speciellt skrämmande. Men bara vetsakapen om att dom finns där ger mig en lustig känsla i hela kroppen.

Nu har jag faktiskt börjat be dom att vara lugna när jag ska gå och lägga mig och det har faktiskt hjälpt. En tid så vaknade jag mitt i natten av att lampan på sängbordet var tänd, men sen jag börjat prata med dom och förklarat att jag blir rädd så har det slutat/bara blivit nån gång ibland. Jag känner mig lugnare när jag ska gå och lägga mig också…

 Hoppas det löser sig för dig med… // petra

Som väl va har jag inte varit med om att saker och ting händer.
*phu* Då hade jag dött av skräck och de räcker att bli förlamad *skrattar*

Kan detta med om man ser,  eller förnimmer saker också bero på hur öppen man är, eller att man själv stänger av om man inte vill och det blir för jobbigt ..?
Bara en liten fundering jag haft om detta.

#4 Det beror på hur öppen och mottaglig man är. Under kategorin kurser kan du läsa om hur man öppnar upp och stänger av. Det är inte bra att alltid vara öppen så försök att stäng emellanåt. :-)

Men jag menar hur vet man om man är "öppen" eller "stängd"
Jag känner OFTA närvaro men jag kan juh inte sätta fingret på vad de är. Men jag tycker jämt jag har någon bakom ryggen.
Men kan inte känna om dom försöker säga mig något. Hur lyssnar man lixom?

Och som jag skrev har jag bara "sett" den där gången och vet inte ens om jag sov eller va vaken.

Jag hade gärna lärt mig att öppna upp mig och komunicera om jag vågat. De kommer kanske?
Är jag öppen om jag känner närvaro?

#6 Nej det betyder inte att du är öppen för att du känner närvaron. När du känner närvaro så kan du sätta dig och blunda, fokusera på vem det är som du känner finns där. Det kan komma som bilder eller bara en känsla av vem det är och fråga vad dem vill förmedla, de svaren kan också komma som bara en känsla men lita på det du känner då. Du kan också då be dem att lämna dig om du vill.

Jo, det har hänt att jag ibland kännt något,  en närvaro som jag just då inte känt mig mogen för eller kännt att jag inte klarat av och då har jag inom mig sagt: - Jag vill inte, och då har det liksom lugnat ner sig.

Jag får väll ta en dag och samla mod till mig och se vem som finns hos mig. De gäller väll att släppa den där rädslan.

Nu ska jag ut och njuta i de fina vädret.

#9 Det gör du rätt i, kanonfint väder idag

Jag undrar ju varför andarna inte kan komma på dagen…Ni vet jag är ju så jättemörkrädd.Det ska alltid vara på nätterna som det börjar.Jag har faktiskt sagt till dom om det….ja jag vet  att dom har det lättare att komma mellan vissa klockslag hos oss.Själva har dom ju inga klockor!!!!!-Kan det bero på det.hihihi

Usch läskigt läskigt,

det har vi också här hemma, fast vi känner inget men saker flyttar sig,lampor tänds, skåp öppnar sig och sånt, så sjukt Äckligt, usch,

Sen när jag sitter vid datorn vissa kvällar känner jag bara en kall vind komma förbi och jag kollar i skärmen ut i köket ( det speglar sig), Vet inte om det är som ajg inbillar mig men jag ser fan att något rör sig i köket, Blir helt nervös och bara kallar på någon katt,

jaja usch på det iallafall,

Ja, på tal om katter.
det hände att min kisse vid ett par tillfällen satt och stirrade in i något hörn eller vägg i min lägenhet, och vek öronen osv.
Lite läskigt när det är sent på kvällen och man är ensam.
Så jag brukade be henne komma till mig och sa: skräm inte matte så där ;-) :-)

Sedan brydde jag mig inte så mycket om det.
Tyckte det var bäst så ;-)

Men jag har ju hört att djur, speciellt katter är extra känsliga för sådana här saker. Så kanske var det något i alla fall.

#11 Andarna kommer också under dagtid men vi uppmärksammar inte det på samma sätt då för på dagen har vi mer ljud på och vi har sysslor vi håller på med osv. Det är på kvällen och natten när det är tyst och vi har varvat ner som vi märker av det.

#14 det är synd,jag skulle inte vara lika rädd om dom kom på dagen.

andarna" har säkert svårare komma på dagtid eftersom vi själva måste vara i den frekvensen som dem, för att kunna bemöta dem. Således är kväll den bästa tiden då det redan är lite mörkttill mer mötesgående mot den rätta frekvensen. men viljan har den största betydelsen. men bara antagligen.

Hej på Er.

Skönt att höra att det är fler som känner likadant. Man blir lite uppvarvad när man ska lägga sig. Just nu när allt är så nyupptäckt skulle jag verkligen inte vilja att någon gestaltade sig framför sängen, det är jag inte redo för nu. Har också märkt att min hund reagerar, hon kan ligga o sova i soffan men sedan hör man/ser att hon stirrar i tomma intet och små gruffar lite.

   Kram på Er alla!

#17 Hejsan själv,
Samma här, jag skulle nog inte heller vilja se någon gestalt vid sängen när jag ska lägga mig ;-)
Men kanske de tar hänsyn till sådant.

Jo, djur är antagligen mera känsliga och märker mera om det finns något där.

Kram