Min dotter ser spöken.
Ja, som rubriken lyder.. min dotter har en osynlig, blodig vän.
Jag har inte introducerat skräckfilmer för min dotter som är fyra år, hon får inte ens se på beck.
Hon har ingen aning om vad ett lik är och hon är fullkomligt frisk. (enligt läkarna och bvc)
Till förklaringen, ett flertal gånger efter dagis och dylikt så brukar min dotter ha väldigt bråttom till sitt rum, hon går in och ser sig omkring och sedan skiner upp och säger "Hej, Eva!"
Sedan sitter hon och leker väldigt koncentrerat och pratar med sig själv..
För några månader sedan när jag duschade henne så började hon helt plötsligt att vinka febrilt mot toaletten, pekade och skrek att "Eva" satt där. Jag slängde mig i stort sett in i duschen för att jag blev rädd.
Min mamma älskar spöken och läskiga saker så hon har verkligen tagit detta på allvar, hon frågade min dotter vid ett tillfälle vem "Eva" var, min dotter svarade tydligt, "mormor, det är min kompis, hon är död." Mamma med en chockad min frågade hur "Eva" såg ut, min dotter tittar på henne och berättar, "Eeh, hon har blod på pannan och en vit tröja och strumpbyxor."
Jag tycker detta är obehagligt för att jag känner en "närvaro" när jag är hemma ensam. Vet inte om det beror på att jag själv kanske spelar mig ett spratt, men saker tycks försvinna och jag känner mig iakttagen, inte hjälper det heller att min dotter "pratar" med denna Eva..
Vet inte vad jag ska göra. Vad är det ens för något?Ja, som rubriken lyder.. min dotter har en osynlig, blodig vän.
Jag har inte introducerat skräckfilmer för min dotter som är fyra år, hon får inte ens se på beck.
Hon har ingen aning om vad ett lik är och hon är fullkomligt frisk. (enligt läkarna och bvc)
Till förklaringen, ett flertal gånger efter dagis och dylikt så brukar min dotter ha väldigt bråttom till sitt rum, hon går in och ser sig omkring och sedan skiner upp och säger "Hej, Eva!"
Sedan sitter hon och leker väldigt koncentrerat och pratar med sig själv..
För några månader sedan när jag duschade henne så började hon helt plötsligt att vinka febrilt mot toaletten, pekade och skrek att "Eva" satt där. Jag slängde mig i stort sett in i duschen för att jag blev rädd.
Min mamma älskar spöken och läskiga saker så hon har verkligen tagit detta på allvar, hon frågade min dotter vid ett tillfälle vem "Eva" var, min dotter svarade tydligt, "mormor, det är min kompis, hon är död." Mamma med en chockad min frågade hur "Eva" såg ut, min dotter tittar på henne och berättar, "Eeh, hon har blod på pannan och en vit tröja och strumpbyxor."
Jag tycker detta är obehagligt för att jag känner en "närvaro" när jag är hemma ensam. Vet inte om det beror på att jag själv kanske spelar mig ett spratt, men saker tycks försvinna och jag känner mig iakttagen, inte hjälper det heller att min dotter "pratar" med denna Eva..
Vet inte vad jag ska göra. Vad är det ens för något?
Hej.
Vore jag som dej så skulle jag försöka hitta ett medium som kan komma hem till dej och känna av.
Kolla vår Mediumlista om du hittar nån i din närhet.
Kram
Hoppas du får fler och vettigare svar här än på fb…såg att du blev väldigt misstrodd där.
Jag skulle gärna vilja höra mer om historian, har du testat att fråga din dotter frågor till Eva? Som hur gammal hon är tex?
Annars kan jag bara råda samma sak som mia-38, ta kontakt med någon kunnig på området.
O jag säger som jag sa där o många sa till dig.
Det är inte ovanligt att barn har låtsas vänner.
O jag ställer samma fråga här.
vad tycker du är så jobbigt med detta???
Lena.P är jag i verkliga livet.

Hej!
Barn säger ofta sådana här saker, och att känna en "närvaro" när man är ensam är något de flesta människor verkar göra. Inget av sakerna behöver betyda att det är ett spöke. Jag vet att det inte är meningen att det här forumet används för att ifrågasätta människors övertygelser men jag måste ändå mana till varsamhet när barn är inblandade…
Jag skall ge dig ett tips som kanske kan hjälpa dig:
Ställ ledande frågor om Eva med entusiasm i rösten, typ "Har eva en likadan tröja/nallebjörn som du?". Chansen finns att ditt barn svarar ja på allt hon tycker passar på sin kompis. Försök speciellt antyda saker som motsäger det hon sagt innan (Ja, jag uppmanade dig just att korsförhöra ditt barn :), men gör det på ett lekfullt sätt).
Ett bra tips är att säga att du ser Eva när ni är ute och promenerar och se om hon 'nappar'. Du kan också berätta vad en låtsaskompis är, och fråga henne om hon har en. Har hon lite distans till sin fantasi så kanske hon svarar att Eva är hennes låtsaskompis.
Hoppas det hjälper!
/J
Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism

#1 (Och andra som har erfarenhet) Har det någonsin hänt att ett medium kommer på besök och inte känner av något? Jag har bara hört historier där de bekräftar sina kunders misstankar…
Medarbetare på Skepticism, Vetenskap och Andlig Skepticism
Mysigt att din dotter känner av andra sidan och hon verkar ju själv vara bekväm med situationen så varför ens oroa sig.
Det är vi vuxna som skrämmer barnen genom att "tala om" att spöken är farliga.
Ta det som det är, har hon vänner så låt henne vinka, du kan till och med drista dig till att vinka du med *ler*.
Ta det som en naturlig del så kommer även din dotter att göra det på ett fint sätt.
Du behöver inte ta hem ett medium, låt din flicka ha sin låtsaskompis så länge hon vill.
Som förälder behöver man inte göra så stor affär av det hela, varken åt det ena eller det andra hållet.
Du behöver inte hålla på och fråga om den här Eva men om din dotter vill berätta någonting så var intresserad, precis på samma sätt som du är intresserad då hon låtsasmatar Nallen eller lagar mat i en tom gryta.
Dina egna rädslor handlar enbart om att du skrämmer upp dig själv, vi har ju alltid en förmåga att göra det, speciellt kring sådant vi inte känner till.
Säkerligen har du inte märkt någonting alls förrän din lilla flicka började prata om besökaren.
Kram och lycka till!
//Hellas
Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/
#5#
Jag har en kompis som är proffsmedium. Två gånger har hon gått bet på att ha en privatsittning med mig, och det är hon inte ensam om.
Två andra, icke-proffetionella, har också gått bet, fastän de kunde känna av många andra …
Så det är nog ett svårt yrke att jobba som medium.
Barn har annars god känsla för mediala ting …. Underskatta inte det.
Viktigt är att ta barnens uppgifter avslappnat, och ändå på allvar. De är klokare än vi kan förstå ….