Det är möjligt att du inbillar dig. Är du helt säker på att du inte vågade röra dig, eller kunde du inte röra dig?

Wikipedia om sömnparalys <-- kan vara en orsak till dina upplevelser

Att känna att man blir iaktagen är för det mesta inbillning, det ligger i vår hjärna att vara vaksam. Du skulle kunna prova på Meditation för dessa stunder om du upplever det väldigt obehagligt. Gå till biblioteket och fråga efter psykologihyllan så hittar du bra små introduktionsböcker till Meditation. :)

mvh

- Starman

Hej.

OM det nu spökar så be den vänligt att låta dej vara ifred.
Fortsätter den så kan du ta dit ett medium.

Kram

#1 jaa Sömnparalys kan det kanske vara :) hoppas det iaf. kan va så att jag inte kunde röra mig.. försökte inte göra det.

när jag känner mig iaktagen så är jag oftast i badrummet, ibland känns det oxå som om någon är där utan att titta på mig.. hoppas verkligen att det bara är inbildning :/

#2 jag brukar säga typ:" snälla kan du gå " när det känns som att någon är där och det hjälper för stunden, men känslan kommer tbx igen efter ett tag..

En annan konstig sak som händer ibland är att saker försvinner spårlöst och jag kan leta hur länge som helst utan att hitta dem. Fick höra att man skulle be spökena att få tbx saken och nu när jag gör det så hittar jag nästan alltid saken på en gång. kan vara en slump men lite konstigt tycker jag..

tack för svaren! :))

#7

Bra fråga, men jag beblandar mig helst inte med metafysik eftersom det inte går att falsifiera. Metafysik och hur man uppfattar den är till fullo subjektivt och inget som hör den verkliga, fysiska världen till.

Vi är kroppar, uppbyggda av celler, allting från tår till hjärnan är uppbyggt av celler.

Inuti hjärnan har du celler som skickar elektriska nervimpulser varandra emellan, och det är dessa impulser som gör det möjligt för oss att tolka omvärlden.
Tar du bort en bit av hjärnan, så försvinner en del av medvetandet och kunskapen som lagrats där för en stund, tills det att hjärnan hunnit dra illräckligt starka nya synapser för att tillämpa återinlärd kunkap och förpassa denna till andra delar av hjärnan.

Detta har vi sett upprepade gånger med människor som tvångslobotomiserats, människor som genomgått hemisfärektomi och människor som på annat sätt fått trauma mot hjärnan. Det tar en tid innan de återhämtar sig, men hjärnan är fantastisk på det sätt att dess delar samarbetar med varandra konstant och tillåter kunskap förpassas till andra delar än vad de tros ha utvecklats till, om så är nödvändigt. Detta är på intet sätt ett bevis för medvetandets överlevnad efter döden, även om många av er vill tolka det så. Det enda det faktiskt betyder är att hjärnan kan anpassas efter trauma. En del traumapatienter blir aldrig helt återställda, och får aldrig tillbaka sin tidigare personlighet och sina tidigare minnen ens efter lång terapi, något som om något talar mot att medvetande inte skulle höra ihop med kroppens funktioner.

Hur vet vi att dessa processer inte orsakas av "det övernaturliga"?
Därför att det enda som finns i verkligheten är naturligt, och erfarenhet och beprövad kunskap visar oss att orsaker som vi känner till är naturliga. Ett äpple faller till marken för att jorden snurrar och således skapas gravitation; hypotesen är falsifierbar i det att Jorden en dag kanske slutar snurra och då skulle äpplet flyga upp i armosfären.
Att du inte kan förklara orsaken till vissa saker gör inte orsaken automatiskt till övernaturlig. Det gör enbart orsaken oförklarad. Förstår du resonemanget?

- Starman