Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etikett: medialitet
Läst 4177 ggr
RandomBrud
0

Behöver jag vara rädd?

Min första upplevelse var när jag var ca 4 år, och såg två barn i ungefär min ålder som satt på sånadär som man slänger glas i, när man ska slänga soopor och så. (Jag var påväg att slänga sopor, det var strax utanför där jag bodde just då)… Och halva vägen dit så stannade jag och ropade "HEJ!" i hopp om att få ett svar tillbaka, men dom tittade bara på mig, hoppade av, sprang iväg och försvann mitt i intet. Sedan dess har jag varit med om allt möjligt, jag har sett, känt dofter av död och en annan doft av en kvinnas parfym i min gamla lägenhet när jag bodde hos pappa. Samt sett och hört mattor flytta på sig hastigt, knackningar, röster, suckningar och massa mer.

Men nu har det blivit lite mindre, men ändå när jag "får kontakt" eller vad man ska säga så får jag en väldig panikartad känsla, hjärtat slår riktigt hårt och jag kan knappt röra på mig, knappt andas. Jag känner hela tiden att jag inte är ensam, utan känner att det är någon bakom mig vart jag är går. Till och med just nu känns det som att någon står och tittar på vad jag skriver. Får kalla kårar (no offense om det ÄR någon bakom mig just nu, haha)..

Men undrar om jag har någon anledning att ens vara rädd för det här? Om det bara är att jag har inte riktigt velat 'låta det komma', som jag känner såhär? Hur gör man för att släppa in isåfall? Skulle vara skönt att inte behöva få panik så ofta, haha :)

Tack på förhand ^-^

Hellas
0
#1

Hej,

Jag förstår att du är fundersam, visserligen har du märkt av andevärlden sedan du var liten så du är van med deras energier men idag visar de sig även på ett lite annorlunda sett än när du var yngre.
Dessutom tror jag att som barn lade man inte märke till hjärtklappning, tungt att andas osv.

Det Du känner är helt "normalt" om man nu kan kalla kontakt med andevärlden för normal *ler*.
En Ande och vi själva har olika typer av energier /vibrationer vilket gör att när en ande kommer nära oss och kanske till och med in i vår egna Aura så uppstår en liten "krock" vilket gör att innan man är van kan få exakt den typ av känsla som du beskriver, utöver det brukar man även kunna bli extremt varm eller somliga blir kalla.
Många får även en känsla av sockerdricksbubbel i kroppen.

När allt detta sker brukar de flesta som inte vet vad det är få panik, bli rädda vilket förvärrar känslan, de tolkar det många gånger som att det är en negativ energi som försöker ta kontakt.

Försök att slappna av, andas lugnt och be att den som finns bakom dig backar lite så brukar det släppa ganska fort.
Såsmåningom blir man van med att känna den här energin och obehaget blir mindre.
Idag välkomnar jag det med glädje eftersom jag vet att jag har besök.

Lycka till!

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/

RandomBrud
0
#2

Men så kan man känna värme/kyla på bara en liten del av kroppen då också?

För inte för så längesedan så låg jag på min säng med magen neråt och fötterna upp i vädret, och helt plötsigt blev ena foten jättevarm medans den andra inte ändrade temperatur alls. Och när jag tog ner foten så försvann det, så jag tog upp den igen för att se om den blev varm igen och det blev den!.. Mitt rum är i vanliga fall jättekallt eftersom jag har en springa i fönstret… :/

Hellas
0
#3

#2 Absolut, jag själv kan vara varm på ena sidan av kroppen och fullständigt iskall på den andra.

//Hellas

Medarbetare på http://spiritualism.ifokus.se/