det behöver du ialla fall inte oroa dig över för vi ska alla den vägen vandra, om du inte e vetenskapsanhängare för då blir du inte mer än jord och slutar existera.

men för oss andra så lever vi vidare efter vår kropps död -ateist, muslim eller djurälskare

Jag tycker inte att du behöver känna att du är ute och cyklar med dina tankar. Fundera istället ordentligt över det. :) För av någon anledning måste de ju ha poppat upp.

Jag kan tycka att du har en intressant fråga. För om man nu är ateist och andra sidan existerar, vilket för mig är en självklarhet, men inte för ateisten. Då lär det bli en rejäl chock för ateisten när denne upptäcker att "oj, jag hade fel".

Jag och min sambo är som natt och dag. Jag är andlig, han är inte det för fem öre. Han är övertygad om att vi försvinner efter döden. För mig är det ett skräckscenario!! Vad i sådant fall är meningen med allt det här!? Varför är jag i sådant fall medveten om min existens nu, men inte innan födelsen och efter döden? Alla mina upplevelser om andra sidan då? Osv osv osv. :) Han har däremot inga svar till ovanstående frågor.

Däremot tror jag inte att ateisterna slutar existera. Istället tror jag att de får en "mildare" övergång än vi som är mer beredda på den. De får kanske hjälp att förstå att de faktiskt fortsätter att leva - väääldigt varsamt - så att de inte sätter klacken till och blir jordbundna andar.

Men hur det egentligen är där borta kan man inte veta till 100%, såvida man verkligen inte engagerar sig i det. För jag tror att kunskapen om andra sidan är lika mycket tillgänglig för oss som en bok på biblioteket. Vi är ju här för att lära oss och inte för att hålla kunskap ifrån oss. Det gäller bara att veta hur man "öppnar sig" för att förstår hur man ska göra.

Personligen skulle jag må mycket bättre och inte ha några svårigheter att klara av det här livet om jag visste och förstod hur det är efter döden. Och inte som det är nu när allting är en stor hemlighet, man känner sig vilse och ensam och som att man inte hör hemma någonstans.

#2 innan jag öppnade upp mig var jag likadan. Men jag tror att de innerst inne vid dödsbädd om de hinner börjar överväga både det ena o det andra.

En kär person gick bort bara dagar sedan. Jag var över för att se att allt var bra med henne. hon sa till mig:

Jag var aldrig riktigt religiös, och det där med gud trodde jag inte på men den första jag ser så….

fasen för ateisten i så fall kommer att gå igenom tror jag blir kort för de anpassar sig ganska snabbt där uppe.

Jag tror egentligen inte det e så mycket hysch hysch om detta utan det är vad vi har skapat eller förstört. Det e ju vi som e så ivriga att ta dö på gud och allt ovan, bara prata med en ärkeängel så e jag sinnessjuk. Vetenskapen och kyrkan kan ta varandra i hand när det gäller vår bristande insikt om det på andra sidan. Jag ahr full förståelse om de tröttnar på oss, att behöva bevisa sin existens hela tiden.  (oj, vad jag låter religiös men det e jag inte)