Jag beklagar det som hänt..Att mista sitt barn,på¨vilket sätt det än sker är nog den tyngsta börda en människa kan bära på.Och oroa dej inte för begravningen,det som sker,sker och då är det tänkt så.Tårar måste ut…När min syster skulle begravas,var vi in till blomsteraffären för att köpa handbukett.Bara jag kände dofterna från affären brast jag ut i stor gråt.Och även fast jag jobbar som Medium och jag visste att hon fått frid,så var det otroligt jobbigt.Tänk inte på om andra gör si eller gör så….tänk på dej själv.Och låt det komma det som komma skall.Tänker på dej./Kram Ewa

Sänder dig många omvärmande styrkekramar  

Jag måste bara få skriva om hur folk beter sig mot oss nu. Ni vet det är inte så stort i Alingsås-alla vet ,alla pratar.

En fd arbetskompis ringde och grät hon frågade mig hur det var.Jag sa att det är rätt ok nu,då sa hon hur kan det vara det när du har mist ditt barn?? det slutade med att jag storgrät och fick trösta henne.

Den kvinnan jag arbetar med som personlig assistent sa: en mindre….

Men dom flesta tar en annan väg när dom ser en..

Man blir själv väldigt osäker på hur man ska göra /Kram Ewa

Även fast man ibland kan tro att man är förberedd så är man det inte ändå när det väl händer. Var inte orolig för begravningen innan, du vet att det kommer att vara väldigt mycket sorg men det kommer också att vara väldigt vackert och värdigt så det blir en bra balans. Det är tungt för er nu i eran situation och det kommer att vara jobbigt en lång period med både sorgestunder och glädjestunder över alla minnen som finns att tänka tillbaka på. Du vet att han är med er och det inger tröst och värme.

Den 22 mars ska jag tända ett ljus hemma för Kim och jag ska tänka på er alla den dagen.

Ta hand om varandra, kramar / Elisabeth

Tack alla…jag kände bara att det är dags att börja berätta nu.

Ta hand om Er och varandra det kan ändras så fort.

Kram Ewa

#3 Människor kan verkligen bete sig klumpigt och illa. Men som jag har skrivit i andra inlägg så är det i sorg och framgång man upptäcker vilka som är ens sanna vänner. Det kan vara dem man minst anar. Jag har fått upptäcka det ett par gånger, både i sorg och framgång, de jag trodde var mina närmaste vänner var dem som gjorde mig illa och dem som jag trodde var bekanta eller knappt kände var de sanna vännerna. Idag är jag så oerhört tacksam för det jag upplevde då trots att det var väldigt jobbigt. Men tack vare det vet jag vilka jag har idag vid min sida.

Jag beklagar djupt ..

Jag kan bara beklaga….. Mitt råd är att låta allt ta tid. Lång tid. Gör inget för att du måste eller för att andra förväntar sig det. Jag tänder ett ljus den 22:a och ni finns i mina tankar.

Tack alla ni därute-det värmer så otroligt…

Utan den här sajten hade allt varit så mycket tyngre-ni har alla blivit mina vänner.

Kram /Ewa

Kära galder/Ewa….Det gör mig verkligen ont att få läsa detta sorgebrev från dig…Jag beklagar från djupet av mitt hjärta…

All sorg måste få ta sin tid, och att gråta är väl den bästa förlösaren egentligen, oavsett vart man befinner sig. Säger igen det jag skrev förut som Bear Heart skrev i sin bok "Vinden är min mor" : Gråt och rensa dina ögon, så att du sedan kan se klarare på det som hänt"…. Tycker själv den meningen var tänkvärd.

Kan dela med mig också att just idag är det 31 år sedan som min far dog hastigt i en hjärtinfarkt,, då var jag 11 år, och igår så satte jag mig för att meditera, för igår så kände jag mig lite nere för att denna dag var i antågande… och kanke få en hälsning ifrån farsan…men det blev inte så mycket just då, men efter meditationen så sa jag bara lite förstrött högt till pappa att han kunde väl lämna mig ett Tecken under morgondagen i a f….men jag hann inte längre än till tvättmaskinen för jag skulle hänga tvätten…och DÅ…ifrån ingenstans..så hörde jag pappas röst viskandes i örat, och så såg jag hans kluriga leende inom mig, som jag minns att han hade när han levde..så viskade han: "Ta och sätt på en glad låt istället, och njut av musiken så du blir glad"….  GISSA om jag blev glad bara av den hälsningen…jäklar vad jag poppade på musiken sen och sjöng för farsan…och sen kändes det som att jag svävade på moln….

Finns det nån bätre psykoterapi än kontakten med andevärlden??

Jag ska ocksåå tända ljus för eran som den 22:a, Ni har min fullaste sympati. Kram från Carina

Käre Ewa..jag förlorade min man den 27/1 efter en kort tid i cancer.jag begravde honom på alla hjärtans dag .Jag var livrädd för begravningen.men det blev som det blev.jag gjorde det bästa jag kunde och jag vet att min man vet det ochså.Jag förstår precis vad du går igenom just nu.vad jag kan garantera dig är att det kommer att kännas mycket bättre (i alla fall lite grann) efter begravningen.Jag satte mig ner och börgade skriva..jag skrev om vårat liv tillsammans..om saknaden..om mina känslor..och det visade sig att det hjälpte mycket.sen hittade jag det här forumet och det är jag säker på att min man hittade åt mig..Här inne finns det verkligen människor som bryr sig om varandra.jag tänker på dig och din familj ..och jag tänder ett ljus och ber för din son…många kramar och all lycka…

Jag beklagar det som har hänt för dig. Ta ett steg i taget nu, rusa inte iväg. Gråt ut och tänk på alla vackra och glädjande minnen du och Kim fick uppleva. Du vet innerst inne att han finns brevid dig. Sänder mycket ljus och kramar till dig!

Beklagar er sorg. Istället för att tända ett ljus för Kim så kommer jag senare idag att tända ett ljus och skicka stöd och kärlek till er som är kvar, tror faktiskt ni behöver det bättre, Kim har det bra nu.

Det kan inte vara lätt när någon själv väljer att gå vidare, att man tagit det beslutet istället för att stanna kvar hos nära och kära. Man kan slita sitt hår och undra om man kunde ha gjort mer, undra varför någon medvetet vill avsluta sitt liv här på jorden. Men för vissa finns en längtan, så stark, att få komma "hem" att den överskuggar allt annat. Jag tänker på Dan Andersons text i Tiggarn från Loussa.

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

För en del vaknar denna längtan "hem" i tonåren, för andra vaknar den i samband  med en livskris. Vissa känner sig oerhört vilsna i denna världen, som om man lyfts ur sitt sammanhang och bara blivit placerade här utan att veta varför och känner ständig förvirring. Denna längtan blir för en del ibland så stor att deb överväldigar allt annat. Vissa lär sig leva med denna hemlängtan och kan så småningom reda ut begreppen och få en övertygelse att detta livet har något i beredskap som kommer att göra det värt att gå igenom.

När ni är i Kims lägenhet så berätta för honom om dina farhågor om begravningen och be om hans stöd. Vi sörjer för att vi känner saknad och längtan men Kim ser det nog mer som ett firande av att han äntligen hittat hem. 

Din arbetskamrat som ringde kanske själv har en obearbetad sorg som måste komma till uttryck. Det är lätt att saker man trott varit begravda väcks till liv i vissa situationer.

Att folk tar en annan väg hoppas jag beror på deras egen osäkerhet och att de själva inte är starka nog att vara till stöd. Ta det inte personligt, det är bara det att döden av någon anledning inte längre är något naturligt i vårt samhälle och folk inte vet hur dom skall hantera dem som drabbas.

Jag hoppas du inte tar illa upp om mitt prat om hemlängtan, ni som är hans familj och har varit hans hem här. Det är bara det att det ibland finns känslor som är större än förnuftet räcker till (förälskelse är en annan). Ibland undrar jag vad som går fel, om det kan vara så att en själ kommer tillbaka till jorden innan den egentligen är redo.

Nej jag tar det som tröst och råd,ni är alla så underbara människor,tack för att ni finns.Kram Ewa

Jag hade idag en ung man på besök som visade sig som en tonåring, lite lockigt ljust hår. Han hade en (i mitt tycke) en underbart svart, ironisk, lite sjuk humor. Gillade Queen verkade det som, These are the days of our lives verkade vara hans val för dagen.

Eftersom jag fokuserade på er och tände ett ljus strax innan ville jag bara nämna det men det behöver ju inte alls vara eran Kim.

Ville bara säga att mina tankar finns hos dig och din familj. Jag förlorade min 31-årige bror precis innan jul och min morfar för mindre än en vecka sedan. Har inga kloka ord att säga dig Ewa. Kan bara säga att smärtan avtar med tiden och att man orkar går vidare trots att man inte tror det när det händer. Skickar dig massor med kärlek och värme.

tänk så gulliga alla är här mot varann…jag var som sagt ensam och hade ingen att tala med.Satt framför datan och grät..så hittade jag den här sidan…hmmm..kram till alla därure.Tänder ett ljus till er alla…

Jag håller med helenaK,varför kan inte alla i samhället vara som i denna sajten.Generösa och varma -fulla av kärlek till varann….

Jag håller fullständigt med er, Helena och Galder.. ska det vara så svårt att visa och ge..bry sig om.. det är ju den finaste oegoistiska gåva man kan ge….

Familjen övernaturlig

INSTÄMMER MED FÖREGÅENDE TALARE

För över 20 år sedan tog min lillebror livet av sig, 21 år gammal. Någon sa då till mig: "Jag vet hur det känns, jag har varit med om samma sak." Jag tänkte då att ingen kan veta precis hur just jag känner det när just min bror är borta.

Men när man inte är nära familjen som drabbas kan det vara svårt att veta vad man ska säga och göra. Det kände i alla fall jag när en familj som mina barn varit mycket hos drabbades av samma sak i höstas. Så hur "konstigt" folk än beter sig vill de egentligen bara väl…

Och när det gäller begravningen säger jag som många andra: Oroa er inte. Låt den bli vad den blir - och det måste inte alls vara som det "brukar" vara. Det var mycket gråt på begravningen av tjejen som dog i höstas. Men det var en väldigt fin beravning….

#20

#21 haha jättebra,familjen övernaturlig det är vi de….

hej..ville bara vara med här oxå…beklagar ..finner inga ord..men det vet du redan..du fick ett privat mail..var rädd om dig..ljus o värme till dig….kramar om dig hårt…viskar i ditt öra..jag vännen jag vet att det är svårt…..KRAM

#24Tack och kram till dig också/Ewa

jag beklagar eran sorg. och jag tror inte du behöver oroa dig för begravningen, ingen kommer klandra dig om du bryter ihop. det är naturligt. jag önskar er frid och styrka. *kram*

tänker på dig o din sorg, tänder ett ljus 22 o sänder kärlek o värme till dig……….gör det som känns rätt, låt inte andra styra dig, då mår du inte bra lyssna till ditt inre………..kram

#26

#27 -Tack för era ord.

Jag ska tända ljus för Kim den 22:a. Många kramar vill jag ge till er!

#29

Tack vi behöver alla ljus och tankar vi kan få.Kram till er alla därute/Ewa

Tänker på er alla idag…..

Kram

Mina tankar går till dej och de dina idag.Ljus och Värme/Kram Ewa

Sänder ljus och värmekramar till er idag..

Många Kramar till dig och de dina idag…Mycke Ljus och Kärlek sänder jag er…

galder, det är OK att gråta. Det är normalt och till och med något vi bör göra för att hantera vår sorg. *kram*

Det är väldigt typiskt svenskt, för vi är uppfostrade att inte visa starka känslor. I andra länder så skriker folk av sorg när deras nära dör och jag tror att man lär sig hantera sorgen lättare då.

Man ska inte gå och trycka ner det man känner. Man ska visa det, oavsett vad andra tycker.

*stora kramar*

Tack till alla i familjen.Idag behövs det….

Kram till er.

 Ewa/Galder

Nu tänder jag med mina ljus för er, just idag galder…..

Sänder ljus o värme till dig o din familj…kram…P.S..sänder min lilla fågel till dig med tröstand ord….Ni kommer ses igen

Tack från hjärtat…..

Till alla mina nyfunna vänner på Övernaturligtsajten.Tack för all värme och alla ljus ni tänt.Alla små meddelanden coh dikter och bilder.

Jättekram till Er alla/Galder=Ewa