Av Gud då, menar du?

Näää….av en ande.

Ahhh…visst är det både häftigt och härligt!!!

Häromdagen fick jag plötsligt en stark närvarokänsla när jag satt i soffan och vek tvätt. Jag stannade upp och tittade upp och runt mig… maken undrade vad det var. Jag sa att nån var här…

Jag bara visste att det var mormor, så jag frågade, "är det du mormor?" Då fick jag den där välbekanta blåsningen i nacken…

Hon blåser mig alltid i nacken eller på armen.. Som ett "känna igen tecken"

Det är härligt!!

Hyacinta..

Jag brukar med känna den känslan. Och den är häftig och överväldigande. Man verkligen vet att någon finns där just då.

Jag och min vän skulle släcka elljusstaken igår i just det rummet knäppningarna kom ifrån tidigare på dagen. Han släckte…men precis när han vänt sej om så tändes den igen.
Ändå skruvade han ur en lampa så att den var helt lös….när han skulle skruva ur den igen så satt lampan hårt i fästet….

Spännande.

Det är häftigt när sånt händer, mia…när man liksom får en effekt på beställning. Detta har jag också varit med om några gånger. Både här hemma och på andra ställen….cooolt!!

Åhh vad häftigt!

Avundsjuk är fel ord, men jag längtar tills jag kommit så långt med mig själv och kan känna som ni gör och lita på att jag känner rätt :)