Jag har en kompis som har en del märkliga förmågor. Jag vet inte mycket om det övernaturliga. Det intresserar men skrämmer mig så jag håller mig på avstånd. Därför vet jag inte vad jag ska svara honom när ha frågar mig om sådana saker. Han har beskrivit en del saker han har råkat ut för:

En gång när han var i en affär som låg i en gammal fabrik så kunde han känna en gammal fabriksarbetare. Jag vet inte riktigt hur, men han beskrev det som att han kunde höra hans tankar. Han tänkte/hörde bland annat att arbetaren kände sig utsliten, bara jobbade hela tiden och ville hem. Han funderade på varför allt såg så annorlunda ut, tror jag. Eller om det var så att han tänkte på hur det skulle se ut, det var så länge sen min kompis berättade dehär så jag minns inte exakt. Men en sak minns jag tydligt; när en svart kille gick förbi så tänkte han "vad gör en neger här?" Arbetaren var väl antagligen från en tid då det inte var så vanligt med svarta människor i Sverige, antar jag. Sedan dess har min kompis inte velat gå i närheten av gamla fabriker eller liknande.

En gång berättade han för mig hur han "sett" mig komma springande ner för trappen. Han hade inte varit hemma hos mig, utan sett det i sitt huvud. Det konstiga var att han kunde beskriva scenen så exakt, jag visste exakt vad det var han hade sett och när det hände. Sedan dess har jag varit rädd för att säga/göra saker som jag inte vill att han ska se/höra. Jag vet att det antagligen är löjligt tänk från min sida, men det skrämmer mig lite…

Han berättar ofta för mig hur han kan se och känna saker/känslor som inte riktigt hör hemma där. Bland annat att han en gång var hemma i någons vardagsrum där några glada barn satt och tittade på TV. Han tyckte att huset som vardagsrummet låg i borde ha stått på platsen där han var, men det var en affär. Själv tror jag att det antagligen har legat där tidigare, vi är båda födda på 80-talet, och mig veterligen så kom TV:n mycket tidigare. Vad som fanns där innan vi föddes vet ingen av av oss, så det är inte en omöjlighet. Han säger också att han kan höra röster som försöker prata med honom, men dom skrämmer honom så jag tror inte han riktigt låter dom tala tydligt..? Vi har pratat mycket om just "rösterna" och jag tror att det kan vara någon död släkting (troligen hans morfar) som vill hjälpa/stötta honom.

Problemet är att han inte vill kännas vid något av dehär. Han säger att det skrämmer honom och att han tror att han är galen. När jag säger att jag tror att han är medial så säger han att han hellre skulle vilja att någon talade om för honom att det bara är fantasier. Han har haft det väldigt jobbigt under större delen av sitt liv och jag förstår att han inte orkar med sådana här saker. Men jag skulle vilja att han slutade intala sig själv att han bara fantiserar och faktiskt inse att det är förmågor han har. Men jag vet inte hur… Den senaste tiden har han dessutom inte prata nånting alls om dethär, inga nya syner eller nånting. Kan det vara så att han har förnekat och försökt stänga av så mycket att han förlorat "kontakten"? Jag vet ju som sagt inte så mycket om sånt här eller hur det funkar… Eller är det helt enkelt så som han vill tro, att han bara fantiserar..?