jag har inte tänkt på de här tidigare utan har börjat växa mer o mer inom mig den senaste tiden,för o göra en lång historia kort så började allt när min pappa dog -00 efter de så har jag haft en väldig otur om man ska säga så,människor har gillat mig stark i början o alla säger samma sak.

-att jag är jätte snäll,rolig omtänksam men de är nått,jag kan inte riktigt sätta fingret på de.

många killar faller snabbt men sen är det som om nått har påverkat dom,ja vet det låter konstigt o allt är taget ur en liten bit men alla reagerar på samma sätt,det verkar som om jag inte ska få ha nära vänner el pojkvänner som om nått inte vill dom ska vara mig nära.

så för o gå tillbaka lite..när min pappa dog så hade vi ingen kontakt för han hade div problem o han var en ganska "elak"mot mig under min barndom o han ville aldrig ja skulle ha vänner hemma o han ville aldrig att man skulle prata om sina problem mm

sen en annan sak när ja gått på healing så har två av dom sagt att de varit nån där men dom inte vetat vem o sen nu när min son som snart fyller 3 år börjar han de senaste månaderna betet sig konstigt,han säger de är en gubbe o han sjuter på han,ibland ser ja han leker i sitt rum o sen bara börjar titta ut i köket o man ser han blir lite rädd,jag har sagt åt han att sjuta tillbaka om spöket är elakt o säga åt spöket o gå o ibland hör ja min son säger så.först har ja alltid trott de var fantasi men allt börjar bara kännas konstigt o jag har alltid varit skeptiskt mot allt vad spöken o förbannelser är för ja har alltid trott de varit skumt så att säga men nu undrar ja verkligen o jag är livrädd.

så min fråga är… är de min pappa som är med mig o kan han verkligen förstöra för mig? alla säger jämt att familj som dött o kommer tillbaka är snälla o vill en väl men jag har bara råkat ut för dom mest konstiga saker.många som ja bara pratat snabbt med har på skämt sagt att dom undrar om ja fått en förbannelse över mig för en person kan bara inte råka ut för så många saker.

skulle bli såå glad för lite hjälp om de är så o sen hur man blir av med "pappa"