Det hände mig något speciellt i dag.

Det har i många år varit mycket för mig och jag har kämpat och kämpat och trots att jag mått mycket dåligt i omgångar så har jag alltid varit så stark och orkat ta tag i saker och hela tiden gått vidare.

De senaste två åren har jag tagit tag i många bitar i mitt liv, lämnat det gamla jobbet och vuxenmobbingen där,  ny utbildning, startat eget företag, gjort upp gammalt groll med föräldrarna, kämpat mig genom motgångar och rest mig och kommit ut i ljuset osv..

Har haft mycket dålig ekonomi senaste halvåret och kämpat med detta massor, har tre barn att föda.

På senaste tiden har jag sett höga trästaket runt omkring mig och en gigantisk port (ungefär som i filmen King Kong). Dessa portar har jag i tanken lyckats knuffa upp några gånger och för några dagar sedan så föll hela staketet med ett brak. (Konstigt är att jag i slutet på veckan fick veta att jag är berättigad till högre ersättning och kommer få en större summa retroaktivt)

Helt plötsligt fick jag insikten att jag stängt in mig själv från livets överflöd och att nu finns allt sådant tillgängligt för mig igen. Att det är jag under åren som byggt dessa höga staket.  En frihet började infinna sig inombords.

Efter några veckor med ett turbulent förhållande med funderingar att gå skilda vägar så kom kulmen idag.

Min fd man var otrogen när jag var gravid med vårat tredje barn och efter det har jag haft jättesvårt att lita på min nya sambo. Att han också var otrogen i ett tidigt skede i förhållande (innan vi visste hur det skulle bli mellan oss) har inte direkt hjälpt mig.

Vi började, för vilken gång i ordningen vet jag inte, disskutera en svartsjukegrej. Helt plötsligt brast ALLT. Jag bara släppte allt och började storgråta. Det bara forsade ur mig. ALLT som jag varit med om genom åren, sveken, ilskan.. ALLT, bara kom!!

Min sambo försökte tysta mig med förstod ganska fort att detta nog behöver komma ut. Massor av minnen kom upp och jag grät och grät. Jag kunde se så klart att detta som kom ut, var från mitt liv innan, det med min fd man. Det är som om jag försökt leva två liv i detta livet. Saker som jag blivit djupt sårad av tidigare har följt med till mitt nya liv med min nya sambo. Som en jätteryggsäck som jag släpat på. ELLER murar jag byggt upp.

All ilska som jag burit på rann av. Så många gånger jag har triggat min sambo för att FÅ bli arg, för att få lätta lite på trycket inombords. Ibland har jag tyckt att det varit så skönt att vara riktigt arg och gärna skrika. NU fattar jag hur mycket som varit uppdämt inne i mig. Bägaren har varit full.

Efteråt (efter ca en timmes gråt) började jag tokfrysa och klev in i duschen. Där hör jag i huvudet att detta var nödvändigt och att jag klarade det bra och att jag inte är ensam, det finns många runtomkring mig som hjälper mig.

Jag får också hela tiden upp känslan att jag är pånyttfödd. Som att jag ömsat skinn och lämnat det gamla bakom mig. Att det var för litet och att jag nu har en ny, vacker och lagom stor kostym på mig. En som passar mig nu, där jag är idag. Ryggsäcken är inte lika tung längre heller, om jag ens bär någon längre.

Min pappa som jag inte gillat (tolerarat abolut) men inte tyckt om. Känner jag helt plötsligt djup kärlek till. Vill ringa och säga att jag älskar honom, konstigt!!

Ska bli spännande att se hur livet blir efter denna dag, för något omvälvande har absolut hänt.

Kram Anna