F´låt mitt "tjat"...
…men detta är bara så häftigt :o)
Att jag inte började med Meditation tidigare…om inte annat så är det en väldigt skön avslappning!
Jag satte mig att meditera för en stund sedan och som vanligt så blev jag väldigt fort riktigt skönt avslappnad.
Jag hann knappt be om att få kontakt med min guide förrän samma vänliga ansikte visade sig som visade sig igår en kort stund :o)
Idag kom hon som en överraskning in från sidan, precis som om hon varit bakom ryggen på mig och hoppade fram med ett BU *fniss*
Hon såg lite full-i-sjutton ut och jag kände att jag log där jag satt.
Igår när hon visade sig så kom hon mer smygande…hur ska jag förklara…när jag mediterar så blundar jag mjukt, men den här gången så var det precis som om jag satt och blundade I min meditation…och jag kunde enbart först bara få känslan av att någon styker med ett finger runt mitt ansikte…när jag öppnar mina ögon ser jag ett vänligt leende ansikte mitt framför mitt ansikte…tittandes precis som en mor kan göra med sitt lilla barn som precis har vaknat från sin middagslur.
Jag kan inte se några konkreta ansiktsdrag, det är mest en känsla som talar om hur hon ser ut…bilden av henne är som ett gammalt svartvitt foto med dålig skärpa…lite difus men man kan fortfarande skönja vissa delar ur fotot.
Åh, vad jag skulle vilja träffa ett medium nu som kan hjälpa mig bekräfta om jag ser det jag ser, om jag verkligen har träffat min guide…eller om jag bara läser in för mycket på egen hand, bara för att jag vill att det ska ske.
Lite roligt ändå för igår så trädde hon fram försiktigt för att säga hej…och idag så kändes hon lite mer "varm i kläderna" somnär man vågar börja skämta med någon annan, och hoppade fram som för att säga TITTUT :o)
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Lita på din intuition, att det är din guide du har mött!!! du beskriver känslorna så bra så du behöver INTE tveka ;-)
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Det var en rätt lustig känsla att blunda i själva meditationen…ungefär som att jag hade en mask på mitt fysiska ansikte och det var ögonen på masken som öppnades när hon strök med fingret på mitt ansikte.
Tiden går verkligen fort när jag mediterar…igår satt jag i 45 minuter och det kändes som max 15 minuter när jag "vaknade".
Idag blev det 35 minuter och när jag tittade på klockan blev jag förvånad för jag trodde det bara hade gått 10 minuter.
Tiden går fort när man har roligt :o)
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Det låter för mig som du gör saker och ting rätt 
Något man kan ha nytta av i framtiden är att skriva meditationsdagbok så har man något att gå tillbaka till lite längre fram. Just när det händer så tycker man att det är så stort/viktigt att det är klart att man kommer ihåg det.
Ibland kan man också få små föraningar eller några ord på vägen som kan verka betydelselösa för stunden men som kan ge mening åt något längre fram.
Sitter man varje dag så kan det kanske kännas som det blir för mycket men sitter man två gånger i veckan kanske man kan ta sig tiden att föra bok.
Det är ingen vits att ha huvudet upp i det blå om du inte har fötterna stadigt förankrade på jorden.
Som du skrev CBA så såg inte jag heller ansiktskonturerna..det jag såg var svart hår och en rund ansikts form..såg alltså inga ögon,näsa,mun..såg inte heller om det var en kvinna eller man men det KÄNDES som en man.. så det jag ser och känner tar jag som samma sak..namnet fick jag också.. det var iaf en omtumlande känsla eftersom jag nyss börjat meditera.
Ja jag instämmer också i att det är en härlig känsla at få kontakt med sin hjälpare/guide på andra sidan. Denna känsla går knatpt att sätta ord på…Man bara VET att de finns där närhelst man behöver dem…De är även lite "skojfriska" ibland har jag märkt..vilket bara är kul..det får en att känna sig lite mera svslappnad….Lycka till ifortsättningen CBA!!
Jag tror jag träffat en kvinna som kallar sig Christina, men jag känner mej ändå inte 100% säker på henne…jag verkar vara lite av en skeptiker…. Ska försöka utröna lite mer…
#3 En dagbok var ingen dum idé…man behöver ju inte skriva en hel roman varje gång…det ska jag börja göra, ska köpa mig en fin skrivbok till det :o)
#4 Precis, jag såg inte heller ansiktsdragen men jag kunde ändå "se" men framför allt känna att det är en kvinna med släta ansiktsdrag och väldigt vacker med stora kärvänliga ögon…hon verkar vara i ungefär min ålder.
Visst är det häftigt…jag kan faktiskt känna en längtan till att se henne igen och känner mig nästan lite rastlös :o)
#5 Tack så mycket :o)
Det jag har upptäckt de 2 senaste gångerna jag har mediterat är att efteråt när jag är klar så känns det som att det står en ljuspelare ur mitt huvud…jag känner mig lite lätt euforisk och väldigt glad.
Har jag glömt något i min meditering eller vad är det som gör att jag får känslan av att jag har denna ljuspelaren…jag kan liksom känna hur det pirrar i min hårbotten ?!
Det är vad vi tror att vi redan vet som hindrar oss från att lära oss nytt.
Starta ny diskussion