Meningen med det du upplevt är att du ska utveckla dig själv och därigenom börja att tro på dig själv-tillit. Antagligen så är du mitt i en "transportsträcka" eller vilofas. Det kommer til dig när du är redo för nya upplevelser.

Nordqvist.För står precis vad du menar, (Tror jag).

Är inne i samma spår..

Men du får vara nöjd med den avlsapning som du får.Det är ju alltid något…

Som jag är inne på för mig…..

det jag känner är min sanning..

Eller något….

Ha en fin dag..Nordqvist.

Lena..

#1 En väldigt lång vilofas i så fall!

#2 Ja avslappningen är skön, de tillfällen jag kan få den! Tack det samma!

Jo de brukar vara långa. Jag hade en på 12 år! Innan den var jag i en kaosfas på 30 år. Reaktionsfasen efter vilofasen är jag fortfarande inne i som börhjade maj 2008. Så, det är bara att vänta och se tiden an.

Kram

#4 Oj.. ok.. Hmm…

Barn är ju som bekant väldigt måna om att fantisera ihop hela världar, och när man kommer till tonåren är det ju väldigt viktigt att "höra hemma" någonstans. I mina tonårsår var jag med i ett coven av wiccaner, men lämnade denna tro efter sista året i högstadiet.

Upplevde också i mina tonår, under tiden som troende, att saker "hoppade runt". I efterhand känns det som att jag mest var hormonstinn och att hjärnan kanske inte alltid hängde med; och att jag var mer benägen att tro på det övernaturliga, just för att jag ville att det skulle vara just jag som upplevt något oförklarligt.

- J.

#0 Är tron på det övernaturliga väldigt viktig för dig? I så fall förstår jag att du längtar efter bekräftande fenomen/tecken.

Annars är ju världen helt fantastiskt även utan en tro på det paranormala. Det finns massor att förundras över och stora mysterier att fundera på.

Kanske vore det givande att diskutera dina tidigare upplevelser från andra perspektiv? I så fall är du mer än välkommen till Skepticism i Fokus.

#6 fast just DET vet jag att det inte var jag eller hon som gjorde något eftersom vi satt i bastun (Instängda?) och när vi kom upp stod det två glas och ett paket smör på bordet, vilket det inte gjorde när vi gick ner…. Det är det enda i mitt liv som jag inte kunnat förklara på ett enda sätt!

#7 Viktigt är det väl inte. men det är som med religioner (Jag har ingen direkt religion) att man vill ha något att tro på för att det känns tryggare. Tex så "vet" jag att min avlidne farfar vakar över mig. men bara för det springer jag inte rakt ut i gatan eller muckar gräl med skinnskallar, för att farfar skyddar mig…. Ja du förstår…. Det känns tryggt på något vis att veta att det "finns något"…..

#Nordqvist#

Du har ju en liten älskad dotter, som tar mycket energi, och som ger kilovis med kärlek. I föräldrafasen i livet, brukar ofta den mediala "verksamheten" vila, om du märker … Likadant var det för mig, men du kan vara helt lugn, det kommer att komma tider, när du får uppleva mycket vad gäller det.

I mitt liv har "vilopauserna" varit på max två år, inte mer. Men ofta går det i vågor, men vilopauser på kanske ett till två månader.

Så håll ut Nordqvist, tvivla inte …. När du minst av allt anar det, så händer det …

Vänligen, Stefan

#9 Tack Stefan!

#8 Igår kunde jag inte hitta min ring när jag skulle lägga mig. Letade överallt men jag hade ingen aning om var den fanns. Till slut hittade jag den på ett nattduksbord men jag har inget som helst minne av att jag la den där.

Men - med största sannolikhet var det jag som la ringen där för att sedan glömma bort det. Jag kanske gick i andra tankar.

Det mänskliga minnet är långt ifrån perfekt. Vi har minnesluckor, minns fel och ibland minns vi saker som inte ens har inträffat.

Är det helt omöjligt att du eller din kusin plockade fram smörpaketet men sedan glömde det? Konstigare saker har ju hänt.

Jag hade en gång en cola-flaska som var nästan slut. Jag tog fram den till middagen på kvällen. Vet att jag satte den på bordet.

När vi väl satte oss och skulle äta så vart den borta. Jag frågade sonen om han hade tagit och flyttat på den. Men han hade inte ens vart i närheten av bordet.
Flaskan kom inte fram igen.
Fattade noll.

#11 ja men vi sod i köket innan, bestämde oss för att äta frukost efter att vi bastat och gick ifrån ett tomt kök. Vi öppnade inga luckor och inget kylskåp. Dessutom vart vi "inlåsta" i bastun. Haspen på andra sidan var inte i för det hade man hört om man rörde på dörren. Antingen hade den svällt tillfälligt för efter ett tag gick dörren upp av sig själv eller så var det något som höll emot… och när vi kom upp så stod allt det där på bordet… hennes föräldrar jobbade och hennes syster var inte hemma. Humdarna är inte kapabla att öppna kylskåpet och ta fram ett paket smör och ställa på bordet… jag har redan funderat på allt som skulle kunna förklara händelsen…
Att vara vimsig är inget övernaturligt, för det är jag varje dag… Men det här VET jag att det inte var vimsighet…

#12 Mysko! Jag tappade bort min hårborste för ett tag sedan, men hittade den under sängen! skyllde lite på andar, fast det antagligen var jag som vart slarvig! haha!

#13

Var smöret varmt och mjukt (som om det stått där länge) eller kallt och hårt? Kanske svårt att minnas?

Hur som helst kan ni mycket väl ha plockat fram smöret men sedan glömt det. Ibland sparas vissa händelser inte i minnet och då vore det omöjligt för er att minnas att det var ni som tog fram smöret.

Det man får fråga sig är vad som tycks mest sannolikt:

a) Att ert minne spelade er ett spratt (vilket är ett vanligt och naturligt fenomen).

b) Annan naturalistisk förklaring som ni förbisett.

c) Att det rör sig om något övernaturligt. (Något som i princip skulle bryta mot fysiskens kända lagar och all observerad vetenskap).

d) Annat.

Även om förklaringarna "a" och "b" inte vore tillfredställande finns det inga tydliga (konkreta) bevis som talar för "c", eller hur? I så fall är det intellektuellt ärligaste ställningstagandet att helt enkelt inte ta ställning. Eller hur?

Det minns jag faktiskt inte, jag tror inte ens att vi åt något i slutändan, bara en frukt i var! Men båda två kan väl inte glömma exakt samma sak exakt samtidigt exakt lika länge/långt uppehåll/minneslucka? Vi har pratat om det många gånger och förökt komma på….

Jag försöker och försöker komma på en anledning, men ja…. Det skulle väl vara då om någon tog sig in i huset och trodde att det inte var någon hemma. Men varför skulle de då plocka fram smöret och inte stjäla något?

De kan allt vara lite lustiga ibland di där andarna

#15 Kan inte en av er ha plockat ut smöret utan att den andra märkte? I så fall behöver bara en av er ha glömt framplockandet.

I slutändan är dock sådana här händelser svåra att undersöka de det handlar om något som skett för länge sedan och inte dokumenterats på användbart sätt.

Sedan finns det en annan aspekt med minnet som kan göra själva minnandet bedrägligt. Minnen lagras nämligen inte som någonslags fotokopior av originalhändelsen. Istället lagras minnen mer i form av berättelser och diverse sinnesintryck och känslor. Dessutom påverkas själva minnet varje gång man försöker återminnas händelsen. Minnet förändras alltså över tiden. Och denna förändringsprocess kan gå ännu snabbare ifall man är flera individer som försöker resonera kring minnena. Det minne ni pratade om för ett par år sedan skulle kunna vara signifikant annorlunda mot minnet så som ni pratar om den idag - utan att ni märker att minnet förändrats. Minnena lagras nämligen inte i flera versioner med datumstämpel. Det finns gott om forskning på detta området.

Det känns som att du hoppas o längtar för mycket att saker och ting ska hända. Istället skjuts det upp tyvärr. Jag tror inte det har ngt med din tonårsfantasi o göra överhuvudtaget ja sitter i samma båt själv just nu. Men när man minst anar det så händer det =)