Jag känner mig psykiskt sjuk ibland och undrar om det inte är så.

När jag är ute och går spelar ingen roll om det är ljust eller mörkt ute. Så kan jag se svarta skepnader i ögonvrån som liksom glider förbi. Har en gång sett en stor svart hund i ögonvrån men när jag tittar dit finns inget. Har jag bara fel på ögonen.

Min förra lägenhet var skum… Stod jag på balkongen och tittade bort i fjärran kunde jag se en "person" som gled förbi genom vardagsrummet och ut i köket. Inte alla gånger men det hände då och då. Den lägenheten gjorde mig nipprig. Jag hade svårt att sova och vaknade flera gånger per natt och kände mig aldrig utvilad. Jag kände mig alltid ut tittat från flera olika håll och toa dörren fick aldrig vara ifred.

Sen var det väldigt obehagligt att gå ner i tvättstugan gick man till höger där förrådet låg, kändes det som att gå in i en vägg och jag gick aldrig det hållet ensam. Gick man däremot till vänster och mot tvättstugan kände man sig bara ut tittad som att någon stod och stirrade på mig. Men där gick det att vara, kändes dock obehagligt men det gick liksom an. Värre med andra delen. Kan tillägga att när jag flyttade så får jag nu sova hela nätter utan problem. Kan dock få en doft av cigarr i näsan och ingen här röker. Samma doft kan komma lite då och då och inte bara när jag är hemma, utan i princip överallt.

När jag var liten skrämde jag livet ur mamma, vi var till vara museet i stockholm och kollade på skeppet. Jag var runt 5 år och hade ännu inte lärt mig läsa och kan inte minnas att jag någonsin visste vad vasaskeppet var i den åldern. Ändå förklarade jag hur det såg ut runt hörnet och hur vissa delar sattes dit och byttes ut. Nämnde också namn på personer som jag eller min familj inte kände till.

Vissa hus är för mig omöjligt att gå in i och har vissa svårigheter att besöka gamla slott och borgar. Jag tycker att det är så obehagligt och börjar flåsa som ett djur. Jag kan liksom inte hantera de känslor jag får på ett bra sett utan att stressa upp mig själv. Har varit på många ställen där jag helt enkelt vägrar att ens gå ur bilen. Det är ganska tråkigt att åka på semester med mig då det är jobbigt för mig att träda in i stugor och hus som jag aldrig varit i tidigare och inte vet hur nästa reaktion skall bli.

Vet inte om jag inbillar mig hela grejen och är psykisk störd, det känns iallafall som det många gånger.

Eller vad tror ni? är jag störd?