Skatan som kom på julafton
Vill berätta en liten sorgsen historia som hände på julafton.
Jag skulle åka upp till min syster som bor på Orust,(helst ville jag bara stänga in mig ensam hela julhelgen men det gick inte dom andra med på,det var första julen utan Patrik). Innan jag åkte upp så åkte jag förbi Patrik och tände ljus därefter till min pappas grav,jag bad pappa ta hand om patrik på julafton. När jag var på väg upp så ringde jag min syster och sa att jag var framme om ca 1 timma.
På vägen upp tittade jag på det tomma passagerar sätet där Patrik suttit när vi åkte upp till Orust på midsommarafton (han omkom ju på natten sen). Jag tittade och bad Patrik om ett Tecken.
Jag kom fram och vi satte oss och åt,därefter skulle jag gå ut i trädgården och julpynta Patriks minneslund som jag grävde i somras. Precis när jag skulle gå ut så kom min syster på något märkligt som hon glömt att säga. När jag ringde henne från bilen på väg upp så var hon i sovrummet när hon svarade,det var något som gjorde att hon tittade ut i trädgården,då såg hon en skata som flög lågt,landade i Patriks minneslund och hon såg hur den burrade ner sig i jorden,märkligt tänkte hon men eftersom hon hade mkt att göra så glömde hon av detta men kom ihåg det då vi skulle gå dit ut.
Det hade blivit mörkt så vi hade ficklampa med oss, när vi lyste på minneslunden så skrek jag till: Nej den ligger kvar! (Detta var 2 1/2 timma efter jag pratat med min syster i mob.) Jag började gråta och gick fram o tillbaks,min styvfar lugnade mig, jag frågade om den levde och han svarade att den rörde lite på sig men att det var en gammal skata och att den led (min styvfar kan väldigt mkt om de flesta djur) Han sa även att detta är definitivt ett Tecken,då tänkte jag på tecknet jag bad Patrik om i bilen upp.. Men vad var det för ett Tecken,vad betydde det. Patrik "visste" att jag skulle pynta hans minneslund,såg han till att skatan landade där av alla ställen på hennes stora tomt för att den säkert skulle få hjälp..? Dels var det säkert det men var det något annat också,varför jag funderar på det är att jag senare fick höra att skator betyder otur,då mådde jag dåligt,inte en grej till,det klarar jag inte..
Iaf,min styvfar bad mig gå in så att han fick hjälpa den över till andra sidan, jag sa att, säg inget hur och sen gick jag in och grät floder.. Detta var en mkt omskakande upplevelse för oss alla och satt i länge.
En sorglig historia…..

I min släkt finns ett par som har förlorat några barn i tidig ålder. På alla begravningar kom det en svart skata och satt på motorhuven, efter begravningen flög de iväg. Jag tror att det är själen som visar sig i en skata och flyger iväg när de har gått till ljuset. Patrik hade av någon anledning inte gått vidare och behövde hjälp och visade det genom den skadade fågeln. Han fick hjälp av din pappa att gå till ljuset och du kände säkert av hans tacksamhet och frid, det var därför du grät så mycket. Så en svart skata behöver inte betyda otur, det är gammal Skrock. Var glad att han visade så tydligt vad han ville säga och att han fick hjälp.
Kram/Elisabeth
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
Vilken fin förklaring du har här Elisabeth. Jag har också tyckt förut att ofta när jag haft en skata i min närhet, så har jag oftast fått något tråkigt meddelande av nåt slag. Men småfåglarna kommer alltid med fina budskap ifrån andevärlden har jag märkt mer och mer….
Hoppas Kath att du får "sinnesro" angående din Patrik. Stor kram från Carina
OJ och TACK för din underbara förklaring!!
Med en gång jag läste det så ilade det till i magen,det kändes så rätt! Och vad härligt det känns att det var just min styvfar som fick hjälpa honom över till ljuset eftersom Patrik är och hälsar på honom ofta på nätterna,särskilt då när inte jag varit kontaktbar.
Måste tacka dig Elisabeth som har startat den här underbara sidan OCH att jag hade turen att hitta den! Sen alla dessa härliga omtänksamma människorna som finns här!
Kramar
Ja, en fantastisk förklaring det där. Så härligt ändå med kommunikationen o vilka vägar det kan ta sig… Jag är säker på att fortsättning följer angående kommunikationen mellan Kath o sonen Patrik. Mycket intressant. Med värme från Susanne W