Tio dagar efter att min son gick bort var jag i ett så svårt tillstånd att jag inte vistte vad.. Jag skrek som ett "skadeskjutet" djur. Jag tittade upp mot himlen och bad Patrik förtvivlat om hjälp. På natten kom han

Jag låg i soffan när "någon" sa till mig att lyfta på huvudet och vända mig om. där kommer Patrik gående i blåa badbyxor,brunbränd med svarta solglasögon och en allvarlig min. Han tittade på mig hela tiden när han gick mot väggen och jag följde han med blicken tills han försvann. Jag sa TACK PATRIK med tårarna rinnande.

Han hörde mig,kom,visade sig och gav mig kraft trots att han inte var redo.

Tänkte på detta efteråt med solglasögonen och denna allvarliga min och förstod då att han var i "väntrummet" men han kom ändå för att ge tröst!  Sen dess har han kommit 4 ggr till med jämna mellanrum.

Sänder värmekramar till er alla som är "drabbade" på ett eller annat sätt