När jag förlorade min man i den hemska sjukdommen cancer ,Så var jag otröstbar.När jag kom hem från sjukhuset efter att setat där och hållt hans hand och varit närvarande den stund han tog sitt sista andetag var en upplevelse som jag har delade känslor för.Först kände jag en sorg som inte går att beskriva men ochså en lättnad att han nu äntligen fick komma hem,och slippa plågas mer.En tanke som slog mig efter att han somnat in är hur tom en död människa ser ut.man kan faktist se att det bara är skalet som ligger där.När jag hade samtal med den präst som skulle jordfästa min man så sa han till mig att han många gånger vittnat till hur själen lämnat kroppen,han beskrev det som en ljuspunkt som kommit ut från den döda och liksom flygit iväg.En annan sak som jag tänkt på att man föryngras..alltså min man var mycket sjuk när han dog men han var så otroligt vacker..och såg mycket yngre ut..och var sjutton tog alla rynkor vägen?Sorgen blev så tung att bära …i börgan har man mycket att göra med att ordna med begravning plus alla dessa miljoner papper som ska skrivas och fyllas i till alla möjliga olika myndigheter.Sen när allt det är över och begravningskaffet är över och alla gästerna gått hem så sitter man där i en tom lokal,och man vet att de flesta av alla 50 personer som varit där kommer man aldrig mer att se igen.Vad gör man sen då när allt är över….då kommer tystnaden och ensamheten..man ska lära sig att leva utan den som man har andats brevid i flera år.Jag blev desperat i min ensamhet…jag måste få veta om han hade det bra..jag ville veta var han befann sig,eftersom jag skött om honom så ville jag veta om någon skötte om honom nu..Sen kände jag en sån otrolig närvaro av honom.Det känndes som att ha någon upp i nacken hela tiden,som om någon försökte ta i mig men jag var för ledsen för att stanna upp och lyssna.jag vandrade runt runt i min lägenhet och bara stirrade tomt framför mig och jag kan tänka mig att han gick precis bakom mig och desperat försökte krama mig.Det blev så starkt till slut att jag tog kontakt med ett medium..Och det var det bästa jag kunde ha gjort.jag fick bekräftat att han hade det bra,men ochså att han fanns hoss mig när helst jag ville.Då börgade jag se det på ett annat sätt.jag kunde inte leva med honom som vi gjort förr men jag kunde fortfarande träffa honom och han skulle komma närhelst jag kallade på honom.och ibland utan att jag kallade på honom…Alltså så fannns han fortfarande.Han var frisk,lycklig och han hade det bra.Vilket underbart budskap jag fick…jag som trodde att jag förlorat honom för evigt..jag tänder ett ljus varje kväll,och efter en stund så känner jag att han är här.Då pratar jag om allt som hänt under dan..Det känns så underbart..en helt fantastisk känsla.jag har förlorat honom men ändå inte…jag skulle råda alla som är i en stor sorg att ta kontakt med ett medium..Det hjälper i sorgen otroligt mycket.jag tror attdet är bra för både den som sörger och för den som gått över till andra sidan..NI MEDIUM ANAR INTE så mycket gott ni gör..jag känner mig lugn..han är frisk,lycklig..och en dag så står han där i ljuset och väntar på mig..som han sa hans sista dagar när han levde,,jag ska hålla en plats åt dig..det brukar jag tänka på…