Det är inte ovanligt att barn ser och upplever andevärlden. Tvärtom, ett barn har inte de begränsningar som vi sedan skapar i livet så de lever med ett öppnare sinne. Låter som att hon har en bra kontakt med sin pappa.

Hon är väldigt bestämmde när det gäller sin pappa.Efter att han dog så lät vi barnen komma in för att ta farväl.Hon kröp upp och lade sig brevid honom..klämde på honom och i hans näsa ,hon frågade hela tiden om han kände nåt.Sen hatte  hon ett halsband med små rosa hjärtan som hon tog av sig och satte runt hans handled sen vände hon sig till mig och sa.Nu är min pappa död för det kan jag se sen gick hon ut och lekte i lekrummet på sjukhuset och allt var som vanligt igen..fantastiska barn..dom tar det så naturligt…

#2 Ja man blir förvånad många gånger av barnens naturliga sätt att se på saker och ting. De vet mer än vi tror. Jag har arbetat med barn i många år och det är otaliga tillfällen som jag har förundrats av det.

det fantastiska med barn är att dom blir ju inte rädda…Glömde tillägga att en kväll när jag var ledsen så sa hon att varför är du ledseb mamma pappa tycker inte om det…det berörde mig mycket….när jag tittar på min dotter så vet jag att han har det bra…

#4 Ja barnen ger oss också kraft, tröst och styrka i sorgen. Även fast man kanske inte gråter så att de ser det så känner de att man är ledsen och kommer fram och ger en kram eller vill sitta en stund i famnen. Barn är känsliga för energier och känner av oss väldigt bra. Jag brukar säga att man inte ska ljuga för barn för de vet ändå. Många tror att man skyddar barn genom att inte berätta sanningen men det gör barnen mer förvirrade istället. Allt kan man ju kanske inte alltid berätta exakt men då får man göra det på ett finare sätt och istället utesluta vissa detaljer. De är underbart fantastiska!!!

Min dotter som var med på begravningen frågar ofta om pappa ligger alldeles ensam där i kistan i jorden ..då svarar jag att kistan är tom att änglarna har hämtat honom  redan och graven är bara en plats man går till för att minnas  etc .Hon är så orolig att han ska ligga ensam där och frysa….

#6 Du kan förklara för henne att kroppen är som ett skal som är i kistan men att pappas själ lever kvar och att det är därför hon har kunnat se sin pappa efter begravningen. Jag tror att hon kommer att förstå vad du menar och det kan kännas bättre för både henne och dig då.

Jag som satt vid honom när han dog  och höll honom i handen hela tiden.Det som hände var att jag satt hela natten men var så trött så jag fick låna ett vilorum vid 4 på morgonen och jag tvärvaknade vid åtta på morgonen och gick direkt in till honom en halvtimme senare somnar han in och jag kan garantera att jag såg själen lämna kroppenNär han tog sitt sista andetag var det precis som ett litet ljusklot..(svårt att förklara) flög ut från honom och han såg så fridfull ut,då ringde jag på klockan och systrarna kom in och kände på hans puls och sa att han var borta….Jag lät honom somna in i lugn och ro och jag pratade med honom hela tiden ,om att han inte skulle oroa sig och att ,jag alltid kommer att älska och sakna honom.precis innan han dog slog han upp ögonen då sa jag åt honom att jag älskar dig..då nickade han sen dog han ….men han somnade in lugnt och han hade absolut inte ont och det var huvudsaken för mig

Åh fy vad jag grinar…

Usch jag är så känslig för sånt här…
Men det är underbart att läsa…

Vad fint att du fick ett så pas "bra" avslut ändå, att du hann framföra din kärlek till honom… SNYFT vad rörd jag blir. Sitter här och sväljer för fullt för att inte börja böla….

Minns hur jag grät tillsammans med karl min när han kom hem på natten 03.30 efter att ha suttit vid svärfar när han somnade in. Min karl satt och höll honom i handen innan han gick över. Svärfar hade dragit en djup suck det sista han gjorde, och övergången hade varit lugn verkade det som. Och även fast jag inte var där själv, så grät jag som en tok av min karls berättelse om denna sista natt med svärfar. Jag hade ju legat vaken större delen av natten då, och jag bara visste, att kl. 01.30 skulle svärfar somna in den natten….och mycket riktigt så bekräftade min man detta när han kom hem på morgonkvisten!!

Ibland så bara VET man…….Kramar Carina

Otroligt fint!! Så glad för din lilla dotters skull att hon fortfarande har kontakten med sin far.