Jag hade en dröm imorse, som jag gärna skulle vilja ha hjälp med att tyda om någon har tid och lust.

Jag var hemma i familjens hus, där jag just nu bor (halvt frivilligt då det är närmare jobbet).

En stor grupp monster (som orcherna i Sagan om Ringen-filmerna) håller på att försöka ta sig in i huset. Jag springer runt i panik och försöker packa lite saker och funderar på hur jag ska ta mig ut ur huset, eftersom det är omringat. Det är natt.

Jag visste att dem skulle komma, och jag minns att jag, kanske någon dag innan, satt vid datorn och sa till mig själv att jag borde ordna med packningen nu och gå innan de hinner komma.

Jag försöker låsa dörrar ut och hålla orcherna borta.

En speciell grej som jag minns är att jag ser en av tanterna från mitt jobb stå utanför dörren (jag jobbar med äldre dementa), det finns en frostad glasruta bredvid den så jag kan se henne.

Hon, och en till tant, tror jag, som står bakom hemme så jag inte kan se henne ordentligt, försöker få upp låset till dörren. Jag hör att det klickar till och jag hinner precis vrida om nyckeln igen innan hon tar i dörrhandtaget. Hon blir förvånad att det inte går att öppna och säger på norska (jag jobbar i Norge), något som blir typ som "Men kära nån" på svenska.

Därefter springer jag in till min pappa som sitter i vardagsrummet och säger något i stil med att jag försöker komma därifrån. Han säger då "Skulle du tagit dig härifrån så hade du gjort det tidigare".

Jag sätter mig i soffan bredvid honom och börjar inse att det är försent. Jag säger att jag önskade att jag hade en pistol så jag kunde ta livet av mig innan de kommer in. Han svarar då att han har blandat en liten drink, och jag får syn på en föpackning med ett sockerliknande pulver i. Han har ett whiskeyglas i handen, som han dricker ur då och då.

Jag vet på något sätt att 50 mg är en vanlig dos, och att över den dosen så dör man.

Jag tar förpackningen och tar munnen full någon gång, pulvret smakar coca-cola av någon anledning, sedan tar drömmen slut.

Detta känns för mig väldigt förvirrat och knepigt. Kan någon försöka tyda detta? Jag har inga problem med att vara personlig, så skriv det du tänker!

Anna