Andarna brukar tala om för oss hur det är när man går över och hur dem har uppfattat det och hur dem har det. Jag tror att rädslan ofta beror på att man känner att man försvinner härifrån och man vill inte lämna dem man har på jorden. Rädslan är också att det är så mycket man vill göra och hinna med i livet. Många är också rädda för att man inte vet vad som händer sen. Många tror ju att man bara försvinner och att det inte finns något mer efter döden medan andra är mer lugna och förberedda.

Jo det är så också men tror inte du att det kan vara en inbyggd mekanism liksom att vi ska vara rädda?

#2 Jo det tror jag för utan den skulle vi inte kämpa med det vi vill nå fram till, om alla visste vad som händer när man dör skulle vi nog inte ha många kvar här hos oss :-)

Alla vet vad som händer…Annars kan man ju utesluta andens hjälp osv. Vi skapar under vårt liv en ideal , en väg att gå. Den vägen är olika för alla. dem skapande krafterna gör oss till vad vi är. Medvetande prosessen är frukten av våra handlingar. När rädslan tar över själen kommer man en bit ifrån oss själva , allt beroende vår närhet till det vi ber o lever för. Om man ger sitt hjärta med tiilitens hjälp till det som skapat oss, kan man lungt leva utan fruktan.

Ofta är det väl så att människor som vet att de ska dö (de kanske har fått någon sjukdom) efter ett tag blir lugna, de är inte längre rädda för att dö. Kan det kanske vara så att vi förbereder oss att dö den sista tiden vi lever? Då tänker jag mest om man redan vet om att man ska dö, alltså att man inte dör i någon olycka eller liknande.

#5 Själen börjar förbereda sig ca 6 månader till 1 år innan och påbörjar en reningsprocess som man själv inte är medveten om. De som kanske är sjuka och är rädda för att dö får hjälp ett tag innan så att rädslan försvinner mer och mer. Om man ser tillbaka på personer som har gått bort och vad dem har sagt och gjort sista tiden i livet, då förstår man att de var förberedda. Men det är som sagt själen, medvetandet är inte förberett alla gånger.

Jag har suttit vid många döds bäddar i mitt arbete inom sjukvården,men oxå när mina far och morföräldrar dött,har hållt allas händer när dom gått över,så har väl en viss erfarenhet av just döende och dödsögonblicket..och måste säga att jag varit med om människor som varit så medvetna om att dom ska dö att dom kvällen före har sagt farväl/hej då till mig för att dom vetat att dagen efter när man skulle jobba så skulle dom inte finnas kvar på "denna sidan",ma har ju skämtat bort det men nog har det oftast stämmt!

Sedan finns det oxå människor som håller sig kvar vid detta liv med "näbbar och klor",och det är ingen vacker syn,dom vill verkligen INTE lämna detta liv,,dom har inte kommit till ro med det som skall hända,,hoppas ingen tycker det är stötande det jag nu skrivit,,ber isåfall om ursäkt,men detta är så det är..

Precis som du sa Susanne sa min syster för länge sen, hon hade en "teori".. "att om alla här på jorden visste hur underbart det var på andra sidan så hade väl alla tagit livet av sig..då hade det ju inte funnits någon som ville vara kvar här"..

Min syn på döden när jag växte upp var hemsk,jag klarade inte av att tänka på det..fick ångest.. det jag såg var bara att allt blev svart och mörkt och man bara försvann som om man aldrig hade funnits.. det var riktigt hemskt.. och ingen vuxen ville prata om det.. det var tabu på nåt sätt..antagligen för att dom inte visste vad dom skulle svara..? Min 13 åriga dotter har haft ett par år nu som hon funderat och frågat mycket om döden.. för mig har det varit viktigt att prata med henne om det eftersom jag själv aldrig fick några svar.. utan blev utlämnad åt mina egna hemska fantasier..mardrömmar kan man säga..

Jag är inte rädd för döden, tvärt om, jag är nyfiken på den =D Inte så att jag kommer gå å ta livet av mig bara för att jag är nyfiken, för jag lär väl få reda på det när tiden är kommen, Men jag tycker det skulle vara spännande att få reda på hur det är när man död, om man direkt hamnar i en ny kropp eller om man får välja, osv, har en massa funderingar :P

#9 Jag har fått lära mig att man väljer när det är dags att gå ner på jorden igen men tiden är svår att säga för där existerar inte tid. Jag vet att några går ner fort medan andra väljer att ta lång tid på sig. Det beror på hur långt din själ har utvecklats under den tiden du var här och det beror på vad du bör gå ner för att lära dig nästa gång. Många kommer ner igen för att lära andra på jorden också. Det kan vara kärlek, ödmjukhet, tålamod m.m.

#10 Okej =D