ur en bok jag skrivit….citat……                                                                   Upplevelser Jag ligger i sängen
nere i byn, känner mig ensam och övergiven. Då lägger någon en hand i min och jag känner tre små
fingrar i min hand. ­ Du får följa med för evigt men du måste dö först säger den. Jag svarar; ­ Ja,
sedan blir allt lugnt och stilla och jag somnar.

Nej inte det skulle jag inte ta. Något piller.Nä.

Lätt! Skulle ju bli asspännande att se hur världen utvecklades, om vi börjar befolka andra planeter, leva första gången vi upptäcker och kommunicerar utomjordingar osv.

Både ja och nej. Jag skulle kunna tänka mig att göra det om barnen också gjorde det. Skulle inte vilja leva för evigt om de gick bort före mig.

Nej det skulle jag inte. Tror det skulle vara som tortyr att se alla man älskar dö. Tycker det är nog jobbigt nu med föräldrar som blir äldre (och alla mor o farföräldrar i jorden).

Tycker fö låten "Who wants to live forever" med Queen är fin.

Nej jag skulle nog inte vilja leva för evigt. Känns som att de år man får nog räcker gott och väl.

Skulle åldrandet avstanna så länge man intog dessa piller (man kan ju välja efter några hundra år) så skulle inte jag tveka en sekund på att inta piller.

Jag väljer att inte leva för evigt i fysisk form, jag väljer att "leva" i evighet där jag hör hemma, jag känner att jag är mer"levande" där i ljuset och kärleken!

#8

Nepp nepp och nepp..inte en chans! Det är inte meningen att vi ska leva för evigt…

Detta är en svår fråga…är inne i Woozys tankegång…att det beror nog på när i sin ålder man är…..är man 25 så känns det så långt borta att dö, men börjar man bli till åren så kommer det ju närmare…och då kan det bli en helt annat svar än som tjugofemåringen skulle ge….

Så om jag skulle göra det, ja kanske om mina kära oxå gör det…annars vill jag inte det….

Men så tänker jag, låt oss säga då att jag skulle ta detta piller nu när jag är 32. Min son är snart 3 så inte vill jag att han ska vara 3 hela livet osv. Nej, livets gång förlitar jag mig på även om evigt liv ibland är en spännande tanke.

Nej. Livet är skapt så att alla dör någon gång och så ska det vara. Man får nog vara med om mycket härligheter men lika mycket hemskheter! Det skulle bli lite obalans om någon till ex. kom och sa "Hej Hanna! Har du träffat min morfars,morfars,morfars…" osv typ hundra gånger till.

Fast om alla kunde leva för evigt, skulle vi då få plats på jorden? Skulle resurserna räcka till?

#14

Ja, detta är ju en intressant fråga. Alltså, jorden i sej, lever ju inte för evigt som jag redan nämnt, så "för evigt" Får man ta med en nypa salt.

Men om nu alla skulle leva "för evigt" så får man i såfall begränsa folkmängden och sen helt enkelt förbjuda folk att skaffa barn samt att man får hushålla med resurserna på ett miljövänligt, återvinnande sätt och inte slösa. Det är vad jag kan komma att tänka på kring den frågan. Sen kanske resurserna tar slut ändå… Ja… jag vet inte….

vi lever redan för evigt, bara att vi bor i en mänsklig kropp för  ett tag

Vi blir runt 100 år i vår familj på fars sida, jag nöjer mig gärna med 100 år vet inte om jag vill bli äldre, min själv är gammal och jag lever gärna vidare i det spirituella efter mitt liv. Blir gärna mer än 100. =)

Min morfar blev nästan 100 år.
Hans kropp var utsliten men hjärnan var skarp, jag minns sista tiden då han befann sig på ett sjukhem, han tyckte det var jobbigt eftersom alla hans jämnåriga var så gaggiga och snurriga så det gick inte att tala med dem.

Nej tack, jag vill inte leva på jorden för evigt, när min tid är färdig ser jag fram mot att få gå vidare.

Aldrig.