Förstörde jag det nu?
När min farfar dog 2007 och min dotter föddes så stängde jag mig helt och hållet för det övernaturliga. Eller, jag ville men inte min kropp tror jag…Kände fortfarande pirr i händerna ibland nåt år efter, men intalade mig själv att det var inbillning….
Innan så kunde jag inte bara känna av, utan se och höra saker. Mest i tonåren. Men nu är det "enda" jag kan göra känns att någon är i närheten, typ känslan av att vara iaktagen o.s.v… Jag har inte ens sett min lilla katt ande som strök omkring mig jämt… 
Förstörde jag min förmåga genom att stänga av?
Och har jag förstört min dotters förmågor när vi stängde henne?
Kan man få tillbaka det?
Ps: Bilden är bara för att den var kul! ^^
Ska väl tillägga att jag nu är fullt öppen för allt runtomkring mig!
Många som läser, men ingen som har svar?
Nehepp… 
Hej! Jag har tyvärr ingen aning, hoppas att någon som kan lite om detta svarar dig :):)
Jag kan heller inte ge ett korrekt svar för detta,
men om du kanske försöker ta kontakt med dom och kallar på dom så kanske dom märker att du har öppnat dig igen?
Det är bara en teori jag har… men du kan ju alltid testa och se om det fungerar 
Natalie Andersson
WhiteWizard's katteri
Jag har faktiskt provat.. kanske är det bara inte någon i min omgivning just nu eller så vet jag inte….
Ok… ja du får inte ge upp! ja tror allt att dom kommer tillbaka…
inom sinom tid… eller så kanske du träffar på nya, vad vet jag?
Men så länge du inte ger upp hoppet och bibehåller din positiva inställning och tro, så tror jag att dom allt kan komma.
Lycka till!
Natalie Andersson
WhiteWizard's katteri
Nordqvist.Du gjorde det som du kände var bäst för dig. O då kan man inte säga att något är fel….
Lena.P är jag i verkliga livet.
#7 Tack så mycket! Det ska jag! 
#8 Jo i och för sig…. Men med facit i hand så kanske jag inte skulle gjort det. Hade jag vetat då vad jag vet idag hade jag aldrig gjort det!
Vilket sammanträffande, det råkar vara så att min farfar gick också bort 2007 och jag fick senare det året min son. Hela graviditeten var jag nedstängd och genom sorgen också för jag orkade inget annat.
Allt kom igång igen när sonen var omkring året för först då kunde jag börja slappna av och tänka på annat än liten 
Sen är det inte alltid vi väljer att stänga ner heller, när annat i livet sker så får vi ibland en paus för att vi ska orka hantera och bearbeta det hela.
Det kommer alldeles säkert igång igen, sakta men säkert.
Kram
Amor Vincit Omnia
#10 Min dotter kom 21 dagar innan han dog och han fick aldrig träffa henne. jag stängde ner mig för att jag var rädd att han var arg (Och när farfar är arg, då är han ARG! Haha!) och jag hade sånna hemska skuldkänslor! Jag stängde ner för att jag var rädd att träffa honom igen, att han skuller vara besviken på mig o.s.v…
Men nu vet jag att det inte är så! Nu har jag bett om ursäkt minst 3 ggr i veckan i snart 3 år så jag tror inte att han är arg på mig! haha! Sen sa ett medium vi hade här hemma att han är glad att få vara med oss ibland här, så då kan han ju inte vara arg!? 
Därför började jag öppna mig igen för några månader sedan!
# 11 Nej, varför skulle han vara arg för ? Min farfar var svårt sjuk i Parkinsons sjukdom och en smula dement så jag fick inte så mycket kontakt i slutet tyvärr. Han dock 2 veckor efter att jag testat positivt så jag hann aldrig ens berätta för honom. Men jag tror att han är med oss ändå även om en liten viss sorg finns för att han och Noah aldrig får sitta ner tillsammans som vi alltid gjorde.
Amor Vincit Omnia
#12 Jag hade en dröm där han samlade hela släkten oc h sa farväl till oss och innan han skulle gå så sa jag att han inte träffat Tindra än (Hon var inte där i drömmen) och hans svar var: "Jo, det har jag.." med ett leende. 
Men jag hade fortfarande svåra skuldkänslor…
Nu vet jag ju att han kikar förbi här ibland, även om det var länge sedan *Pik till farfar* ^^
Starta ny diskussion