Min önskan
Jag önskar att alla människor ville göra en inre resa. Utforska sina rädslor och varför man beter sig som man gör i olika situationer. Denna resa kan man göra själv, om man har kommit en bit på väg i sin personlig utveckling, men ofta behöver man någon som vägleder och stöttar.
Våra andliga guider har bl a den uppgiften och tar sig gärna an den om vi bara ber om det.
Om vi alla gjorde denna resa inom oss själva så kommer vår värld i framtiden att bli helt annorlunda mot vad den är idag.
U R us
Kloka tankar, Choklad! Tror detta skulle vara nyttigt för många att göra, den inre, utforskande resan. Många är vi nog som bär på en eller annan oönskad rädsla exempelvis som skulle vara bra att bearbeta och göra sig av med.
Sedan finns det ju olika sätt att utforska sitt inre på - allt från regressionsterapi till att bara sitta ensam och verkligen fundera på varför…
# 0 Kloka tankar Choklad och en fin önskan. Jag tror att för många är en sådan resa också skrämmande, för mig var den väldigt tuff men nu i efterhand så himla mycket värt det. Efteråt ser man på livet och saker som sker så väldigt annorlunda.
Amor Vincit Omnia

#vad är det för rädslor du bär på?
Jag tycker det är otroligt fascinerande att utforska sig själv, och förstå varför man fungerar och reagerar som man gör. Skrämmande har jag inte upplevt det, men det är en kick när man upptäcker varför man reagerar som man gör på vissa situationer.
Jag rekommenderar också att läsa lite socialantropologi; det ger perspektiv och får en att inse att många saker vi ser som självklara egentligen är kulturellt betingade.
#4
Vad är socialantropologi? 
U R us
#5 Studiet av olika kulturer, kan man säga. Vårt sätt att leva och tänka i västvärlden tar vi lätt för givet, men på andra ställen på jorden kan det se helt annorlunda ut. Det får en att ifrågasätta sitt eget tänkesätt. 
#6 Intressant. 
Ja, man är ju ett resultat av sin uppväxt, och senare i livet formas man även av sina egna beslut och "göranden". Sedan när man upptäcker att man själv är orsaken till det mesta som händer i ens liv, då blir man chockad..ja eller många blir det. Inte så underligt egentligen. Sedan att komma till insikt om hur man ev förändrar och leder sig själv in på den väg man vill fortsätta på, är inte det lättaste. Man får göra så gott man kan. Huvudsaken (tycker jag) är att man gör något, även om det bara är lite.
U R us

jag tror inte man ska hålla på och fundera för mycket, det är som att hålla på och riva upp en skorpa i ett sår ,då får såret alldrig changsen att läka…men lite bör man förstå sig skälv,jag har varit med om mycket tragiska saker och jag har lagt det mesta bakom mig,,eller titta på pigge ,,,han skaffade en ny familj
#8
ja det kan jag hålla med om, att hålla på och "älta" sorger eller vad det nu är man har i bagaget kan förvärra saken. Men det är liksom inte så jag menar , utan att man tar sig en titt på det och sedan lämnar det bakom sig. Det svåra är ju hur man gör det. Man kan kanske skriva någon form av dagbok eller annat..på något sätt bearbeta det som orsakar en hel del jobbiga känslor, som att alla rädslor. Jaghar en del och många har jag klarat av, men det finns ju många kvar …mörker kan jag klara nu. T.ex.
jag tänker som så att när man väl har fått klar för sig vad man är rädd för (t.ex) och sedan tänker efter; varför? så börjar snöbollen rulla, och sedan tar den med sig en hel del skräp på vägen…och när man sedan förstår, så smälls den sönder mot något och man kan bara borsta bort alltihop. 
U R us
chokelad. Du har så rätt…Klokt talat…
Lena.P är jag i verkliga livet.

jo choklad du har helt rätt ,jag förstår vad du menar.