För några år sedan blev jag som sjuksköterska ombedd att gå över till en annan avd än den jag hade anställning på under 6 månader på natten då de inte hade någon nattpersonal. Eftersom det var inom samma område men andra diagnoser fann jag detta bara vara en spännande möjlighet och tackade självklart ja.

Jobbade ofta med samma tjej, var bara hon och jag och 19-22 patienter om nätterna på avdelningen. Större delen av byggnaden i övrigt var stängd då det var forskningsenhet och dagverksamhet. Varje natt ungefär samma tid kom hissen upp till avd och hissdörren öppnades. Att någon från källaren tryckt upp den var ju möjligt men vem tryckte på knappen så hissdörren öppnades ? Varje natt.

En natt satt jag ensam på expiditionen och dokumenterade och uskan jag jobbade med satt nere i tv-rummet en bra bit ifrån. Lugn natt med andra ord. Rätt som det är hör jag ljud bakom mig från sekreterarens lilla kontor. Helt plötsligt börjar hennes bandspelare (kommer ej ihåg vad de heter) att spela upp inspelningar, stanna, spola och ha sig. Jag sprang ner och satte mig vid tv kan jag erkänna och gick inte någonstans utan kollegan resten av den natten.

En natt hade vi fullt ös med att gå och stänga alla dörrar om och om igen till mottagningen då dessa hela tiden öppnades igen så fort vi vände ryggen till.

Jag har aldrig upplevt så mycket aktivitet på en arbetsplats tidigare. Aldrig någonting under de 6 åren jag var på den andra avd heller och jobbade natt till och från.