Min gåva
När jag tänker tillbaka har vad vi kallar det övernaturliga nog alltid funnits med på ett litet hörn i mitt liv sedan jag var barn. Hade en gammelmormor som var medial och har en mamma som antingen är en smula medial eller har en sjuhelsikes intuition som mamma.
När jag var 19 år mötte jag första kärleken som jag blev sambo med. Han hade haft vad han kallade spökerier i sin lägenhet, vi flyttade till en ny gemensam och jag lyssnade när han berättade om fenomenen som hänt men visste inte vad jag skulle tro. Sen hände det en hel del som blev såpass påtagligt där vi bodde att jag inte vågade vara ensam hemma en natt tex. Det följde med när vi flyttade till hus och försvann när han flyttade ett par år senare.
Sen började det väl utvecklas för egen del när jag ca 27 år gammal sitter hemma hos en killkompis och ser en ung man i hand vardagsrum. Men kompisen såg ingen för där var ju ingen så sett. Trodde först att jag druckit ett glas för mycket, men sedan återkom denna unga man även hemma i min lägenhet. Kunde vakna på nätterna så stod han bara där och tittade på mig. Till slut tog jag mod till mig och berättade för killkompisen. Han erkände då att han kännt av något men inte sett. Jag berättade vad jag kunde känna av om denna unga man och kompisen plockar fram en ask med ett foto. Jodå, där var han ju. Det visade sig vara hans bästa kompis från barndomen som dött i en olycka ganska nyligen då i sitt hemland när han var på semester.
Det var nog första upplevelsen som fick mig att börja vilja förstå mig på vad det är som gör att jag kan se, höra, känna, lukta osv dessa människor/själar. Sedan dess har jag studerat det jag funnit intressant och gjort en hel del egen själsforskning. Vansinnigt jobbigt att arbeta med att öppna sitt sinne många gånger. Fortfarande har jag inte total kontroll över min förmåga, det dyker upp ibland och jag vet sällan själv när det sker.
Jag tror inte på allt, är skeptisk till mycket. Men jag tror att den individuella upplevelsen är min att tro på och det kan ingen ta ifån mig den kan man tycka vad man vill om det.
Ja, det var väl lite om mig helt enkelt.
Må väl denna fredag / Madde
Amor Vincit Omnia
Precis sånt man själv önskar se för att bli helt övertygad! =)
Har sett och känt men inte så tydligt..
Lite konstig fråga kanske men kan du se honom lika tydligt som en vanlig människa? Har du sett fler?
Önskar en trevlig fredagkväll!
Underbar läsning, Mads!
# 1 Ja, då kunde jag se honom som en riktig människa men det kan jag absolut inte varje gång. Oftast när jag ser dem så tydligt går det oerhört snabbt. Annars kan jag se dem som bilder typ som ett minne, svårt att förklara. Har sett många fler sedan dess.
Önskar dig också en trevlig fredagsafton !
Amor Vincit Omnia
Tack Mads för du delar med dig av dina upplevelser!
Härligt inlägg mads
Sajtvärd på spiritualism.ifokus. Min hemsida www.lyztran.com "Jag Är"
# 2, 4 & 5 Tack Tänkte att är man nyfiken på varför jag tror som jag gör så kan man ju få sig en liten förklaring.
Kram på er
Amor Vincit Omnia
helt underbart att du delar med dig av det du varit med om
# 7 Tack Siberlina !
Amor Vincit Omnia
0# Härligt! Tack för att du delar med dig.
#3
Jag ser på liknande sätt. Antingen klart och tydligt, som vilken människa som helst under någon/några sekunder, eller som ett minne som inte alls är mitt egentligen. Ja, det är väldigt svårt att förklara.
När jag var liten minns jag dock att jag kunde stå och titta på dem under längre stunder innan de försvann. Jag trodde alla kunde se dem så det var ganska frustrerande många gånger när ingen annan såg och/eller hörde.
Intressant inlägg Mads! Alltid kul att ta del av sådana här upplevelser.
# 10 Spännande det där att man såg annorlunda när man var liten. Jag var dock rädd för dem och ville inte se dem då så jag stängde ner ganska tidigt och öppnade ju sedan inte upp igen förrän närmre de 3.
# 11 Tack !
Amor Vincit Omnia
Vad fint att du ledade med dig av din/dina upplevelser. Härlig läsning.
Jag har också upplevt och sett. Ofta helt oförberett. Som en gång när jag kom i min bil åkade, så stod en bil parkerad på andra sidan gatan. Kände igen bilen och tänkte men där sitter ju den man i som inte finns i livet. Vinkade lite till mig. Tänkte vem kan vara så lik honom. Men då jag passerade bilen, så fanns ingen i den. Det är en händelse jag tänker på ibland.
# 13 Tack Britt-Marie ! Vad häftigt det med personen du såg i bilen. Ibland sker det så snabbt att man knappt hinner med.
Amor Vincit Omnia
# 14 precis visst är det så. Har upplevt fler liknade saker. Också helt oförberett.
Tack än en gång för intressant läsning.
#13 Kul!
Mads !!!Dina upplevelser är så starka,O det är sådana saker som gör att man vet att det finns..
Britt-Mari.Det som du i inlägg nr 13 beskriver..Liknande har jag varit med om..O sen så står man där som en.-vet inte vad.o vågar inte tro på vad man såg eller vad som hände…
Men fint o plocka upp o tänka tillbaka på..
Mads..Tack för att jag fick läsa o skriva…
Lena
Lena.P är jag i verkliga livet.
# 17 Tack själv för att du läste. Javisst är det just dessa upplevelser som om inte från början så till slut övertygar dem oss om vad som faktiskt finns på andra sidan och möjligheten till kontakt.
Amor Vincit Omnia
Starta ny diskussion