Steg, hade det en mening?
När jag vart ca 10 år skulle jag gå ner i källaren, vi bodde i ett gammalt hus som tillhörde ett mejeri som låg 10 m från huset, för att skölja potatis. I källaren hade vi ett pannrum, en tvättstuga, två långa koridorer med massa föråd/matkällare och två andra rum. När jag stod i tvättstugan och sköljde potatisen så vad det någon som gick i pannrummet. (det lät som någon går på cementgolv som är lite sandigt, för det var precis så där.) Jag ropade hallå för att kolla vem som kom ner med fick inget svar så jag trodde att det var min far som skulle ner och tända en brasa. Men sen gick det i ena koridoren. Då gick jag ut och kollade men såg inget. Jag trodde att jag inbillade mig, faktiskt. Men sen började det gå igen och då kom jag underfull med att det var min lillasyrra som försökte skrämma mig (han var då ca 7 år, vi gillade att skrämma varandra på den tiden) och blev jättearg, jag sprang runt i koridoren och slet upp alla dörrar för att hitta henne och skrek att det inte va kul, att jag visste att det var hon.
Men jag hittade inget och jag gick tillbaka till mitt "arbete" och då började det gå där utanför. Då vart jag skitarg och skulle gå upp till mamma och säga att min syster försökte skrämma mig. Men när jag kom upp så satt hon i sin säng och lekte. Det var ingen människa i källaren iaf, så mycket vet jag.
Och nu kommer ni säkert att tro att detta är påhitt eftersom att det är typ samma sak. När jag var 13 så hade vi nyss flyttat till ett väldigt stort hus som var gammalt och ganska skeft, plankorna knarrade när man gick på som och dörrarna lät. det var någon gång första veckan i huset som jag nyss hade gått och lagt mig som jag hörde att mamma eller pappa var påväg upp för min trappa för att säga godnatt (jag bodde i en egen liten lägenhet på övervåningen), jag hörde när dom gick tvärs igenom mitt storarum och stannade precis utanför min dörr (dörren gick bara att öppna ifrån min sida), så jag sa godnatt och väntade på svar men jag fick inget. Mamma, pappa. ropade jag lågt, men fick inte heller något svar. Då öppnade jag dörren och det fanns inget där. Och jag är säker på att jag hörde att det gick någon i min trappa, i mitt rum, det gick inte att ta miste på, så högt som det lät.
Någon som vet ifall "spökerna" ville mig något eller vadför detta hände. Blir glad ifall någon har några spekulationer då jag inte vet spec mycket om detta.
Tro det ifall ni vill eller ej.
Jag tror dig…dom kanske var nyfiken vem du var.?..nån som bodde där innan ? otäckt är det men inget att vara rädd för..man blir ju rädd självklart för det är jetteläskigt när det händer..
#1 Jo, jag har hört att det inte ska vara något att vara rädd för då andar inte är elaka och inte kan göra illa en. Men man blir så himla rädd oxå. Jag är oxå den personen som älskar skräckfilmer så jag blir jätterädd. För övrigt så är jag jätte intresserad av sådant här och brukar kolla på pogram som "det okända" och pogram om ställen där det spökar osv.
klart det är spännande..men det som visas i skräckfilmerna är bara fantasier ska du veta..finns inte i verkligheten.
Haha, jo, jag vet det. Och det ska ju tydligen inte vara farligt säger dom som vet.
nej det tycker jag inte att du ska vara heller