
Fanns det en mening?
Jag förstår att många av Er upplever att oförklariga saker ibland, jag är lite avundsjuk på Er. Någon gång har det hänt mej också men jag har aldrig tidigare märkt att saker har flyttat på sig.
Men så en dag hände något.
I lördags skulle jag åka till min son och hans familj (de bor c:a20 mil härifrån) mitt barn barn, deras dotter som spelar med i ett storband skulle ha konsert. Jag skulle åka buss vid 10-tiden på morgonen för att vara med på den.
Halv sex på morgonen vaknade jag av att jag blöddde näsblod, det var ingen måtta på blödning så jag fick uppsöka sjukhuset och det tog nästan fem timmr innan de kunde få stopp på det. Så det blev naturligtvis ingen resa. Det kändes nästan som om nån stoppade den - inte ville att jag skulle åka. Jag har säkert inte blött näsblod på 20 år, och aldrig så här våldsamt.
Det var en annan sak också. Innan jag gav mig av till sjukhuset skulle jag borsta håret, gick ut i badrummet där hårborsten alltid ligger på tvättställsbänken, den låg inte där, den är lätt att upptäcka, svart mot vitt porslin och jag har inte något mer där än en tvålkopp. Första tanken var att jag packat ner den, men hade tänkt lägga ner den på morgonen. Okej, jag tog en annan hårborste i badrumsskåpet, lade den på bänken när jag var klar. När jag kom hem låg båda hårborstarna bredvid varann där.
Jag undrar om nån kan känna om det var nån mening bakom dessa händelser?