Vet inte vem han är, men hoppas ni får några svar på torsdag :)

Ja det hoppas jag med! :) Mest för dotterns skull, som är så himla öppen! Så hon får lite ro!

#2 Din dotter är i en ålder då fantasin verkligen får vingar. Jag tycker inte du skall hämma hennes fantasier genom att låtsas att de beror på "spöken".

#3 Jag hemmar inte hennes fantasi, jag uppmuntrar till mer fantasi och lek. Jag har aldrig sagt till henne att spöken finns här hemma, det är hon själv som sagt att hon sett en gubbe här hemma och jag frågar vem gubben är och hon förklarar.
Men en natt så vart hon verkligen rädd, panikslagen nästan för att hon såg något i rummet som inte jag såg. Och nej, hon drömde inte för hon var vaken. Och jag vet att det inte var fantasi för skräcken i hennes ögon och paniken var verklig. Hon var rädd. Man förstår nog inte om man inte var med om det själv…..

Sen har jag själv varit med om saker här hemma. Anledningen till att han kommer hit ät för att min mamma tror att det är något som stör min energi, som gör mig trött hela tiden och jag tappar orken.
Det är hon som ville ta hit honom för att hjälpa mig! Jag har inget emot att han kommer hit, det är bara spännande!

Men hämmar fantasi… Nej det ska du inte säga att jag gör utan att ha alla kort på bordet. Du kan ge dig på mig, men ge fan i att blanda in min dotter!

#4 Det var väl inte jag som blandade in din dotter. Du nämnde henne redan i trådstarten.

Nattskräck är något som drabbar en del barn. Att hon var "verkligen rädd" är inte skäl att tro att hon såg något verkligt.

#4

Vad säger du själv till din dotter om det här? Har du berättat om personen som kommer och varför denne kommer? Vad säger du till din dotter när hon blir rädd?

#6 Jo ,men detta hände endast en gång och hon låg i sängen med mig. Kanske var det Nattskräck, kanske inte. Jag är överygad om att hon såg något i alla fall.

#7 jag har sagt att det kommer hit en man och ska prata med de som kommer och hälsar på ibland, spökena. (Vill därmed även säga att det är inte jag som började kalla dem spöken, utan det var hon!) jag frågade även om hon ville att "Gubben" (Som hon kallar "det") skulle flytta och det ville hon. Om hon fantiserar som #3 påstår så kan hon ju bara fantisera fram "gubben" igen… Eller hur? Hon vet ju inte vad ett medium gör och om det nu är ett "spöke" och han försvinner så är det väl bra? Är det inte det så är det fantasi och han kommer leva vidare i hennes fantasi!
Jag har sagt att om hon blir rädd så ska hon be "dom/det" snällt att gå där ifrån. Och det har hon gjort ett par gånger.

#5 Du påstår att jag hemmar henes fantasi.. men jag förstår inte varför du tycker att jag gör det!?

# 8

Nattskräck och mardrömmar är ju triviala och godartade fenomen. Men för att din dotter ska känna trygghet i livet så måste det finnas en vuxenvärld runt henne som tydligt pekar ut för henne vad som är fantasier och drömmar, inte minst skrämmande sådana, och vad som verklighet. Om det inte var en person i rummet, vilket i det här fallet är detsamma som att du inte såg någon, så måste du ta ett tydligt avstamp i detta. Barn måste under vuxnas överinseende få verktyg att handskas med fantasier och föreställning. Om du trots allt inte kan släppa tanken på att det var någon i rummet så bör du ringa polisen och rapportera ett hemfridsbrott eller inbrottsförsök.

Nu startade TS denna tråd för att fråga om ett medium var bra.

Inte huruvida hennes dotter fantiserar, har Nattskräck etc.

Återgå till ämnet tack.

#10 Så du menar att om hon har mediala förmågor och är väldigt öppen för det mediala så ska jag tvinga henne att sluta de förmågorna. Annars är jag en dålig förälder?
Om du inte tror på det övernaturliga, vad gör du då här på detta forum?

Jag har aldrig tvingat henne till något! Och kommer aldrig göra det heller. Jag tror att om hon vill sluta se det här så kommer hon att sluta, jag kan inte tvinga henne till det.
Och ang. fantasi… Skulle man inte uppmuntra till fantasi?

Och om det inte är Nattskräck då? Hur ska du förklara det då?

Dessutom talar jag om för henne varje gång hon pratar om spöken, att de finns inte här om man inte vill det och att de faktiskt är snälla. Sen får hon välja själv vad hon vill göra med den informationen och sina känslor. Jag gör det jag känner är rätt för att uppmuntra och stödja.

Svara på mina frågor nu sen är det dags för dig att lämna min tråd ifred tror jag… Tack!

#0 Berätta gärna hur det går! Alltid intressant att höra .

#13 Det ska jag absolut göra!

Vet tyvärr inget om mediet du nämner annat än att namnet låter trevligt…fast det duger väl inte som referens;)

Säger som Mastre hoppas att du vill berätta hur det gick. Lycka till.

Grinda/intresserade läsare

han var hos min mammas arbetskamrat som hade andar på toaletten *fniss* (Eller mest inne på toaletten, i hela lägenheten oxå!) och hon har sagt att hon inte kännt något efter att han vart där.

Men eftersom jag har "stängt av" i över 2 år nu så känner jag nästan inget alls längre… Så jag har blivit osäker på om vi har något här! men det kan säkert han göra något åt om man frågar snällt och blinkar med ögonen! Och han talar nog säkert om ifall det inte skulle finnas något.

 # 12

Du förstärker en trivial men samtidigt skrämmande upplevelse för ett barn genom att överföra din egen trosföreställning och oro att det finns skadliga andar. Det finns väl dock inget som någon kan säga eller göra för få dig att inse det olyckliga i detta. Tyvärr.  

# 11

Vilket medium, om något, som är bra i den aktuella situationen är väl i högsta grad OnT. Jag får påpeka att jag inte uteslutit förekomsten av andevärlden i tråden här, men tillåtit mig att påpeka att man i förhållande till barn i en för barnet kanske skrämmande kontext, bör förhålla sig till det som att det är fråga om harmlösa fantasier.

#17 jag har aldrig någonsin packat på henne min tro på det övernaturliga. Jag har snarare tvärt om hållt det dolt för henne att jag är intresserad av sånt. Att jag däremot talar om för henne att "spöken" inte är farliga, det gör jag. Sen får hon välja själv om hon vill tro på dom eller inte. Jag förstärker inte hennes skräckupplevelser, jag gör allt för att dämpa dom. Annars hade jag väl sagt att spöken finns, är farliga och inte sagt åt henne att be dom gå ifall hon stördes av dom! Och även om det inte finns spöken så ger det henne en tro om att det läskiga försvinner och en trygghet om hon ber det som skrämmer henne att gå? Så om hon är rädd för vad det nu är som stör henne, är det inte då bättre att jag gör något åt det?

Och därav mediet… Han ska ju komma hit för att ta bort det som ev finns här och som skrämmer henne och kanske få mig att bli lite piggare och få mer energi. Jag gör det inte för att skrämma henne!

Nattskräck är uteslutet p.g.a bristande symptomer….

Så, tack, nu kan du lämna min tråd!