Ibland får jag också den känslan att någon står bakom mig utan att visa sig och som liksom vill busa lite.

Jag sa det till min sambo en gång, och att jag trodde det var en man med mörkt hår som faktist påminde lite om honom…

Det var hans morfar, han gjorde alltid så, hoppade fram bak dörrar och skrämdes och sånt.

Inte så skoj när man e ensam hemma kanske, men då brukar jag bara säga till honom typ att "stick, jag pallar inte nu" (det e en sån relation vi har, väldigt skämtsam) Så slutar han. Ganska skoj när man e beredd på det =0)

När man känner en närvaro kan det vara en guide eller någon från andevärlden. Känslan är viktig att lyssna på. Man kan känna obehag också för att man är lite rädd eller att man vet att "någon" är där men man vet inte vem.