Förut har jag alltid tyckt begravningar bara har varit tragiska, men inte nu… Nu har jag vid två tillfällen i följd fått se människan i fråga, frisk och härligt sprudlande glad välkomna oss till den sista stunden i denna världen när de får ta farväl…

Först var det min far som fick sina vingar och seglade under kyrktaket innan taket öppnades och han for iväg i en väg av ljus.

Nu senast var det min underbara vän som inte blev mer än 36 år… Hon var så vänlig, så lugn och härligt glad och välkomnade oss först i kyrkan där hennes kista stod: Titta vad många blommor jag fått, har ni sett!!

Själva akten var så gripande och mäktig och hon fick sina vingar och grät för hon hade alltid velat vara just en ängel. Hon lämnade oss med orden: Sörj mig inte, leta efter mig istället i solen, träden, blommorna, regnet och vattnets lek. Jag finns nu överallt så det finns inte någon mening att sörja längre… Jag mår så bra nu!!

----------------------------------------------------

Begravningar är inte längre jobbiga för mig. Jag är så tacksam för detta!

Jag är nu inte heller rädd för döden, den kommer när den kommer och jag vet att livet fortsätter efter detta…

Ville bara dela med mig!

Kram på er alla!!