Jag såg och samtalade med min son innan jag blev gravid. Så jag är rätt säker på att barn och föräldrar är förutbestämda för varandra. Vår död är kanske också förubestämd, isåfall borde inte något barn stå och vänta på att bli återfödd genom den föräldern. Skulle jag kunna tänka mig. Det finns säkert andra variationer också.

Öde ser jag som något utanför oss själva. Jag anser att det är vi som väljer, eller dras till, de familjer vi ska födas i. Det kan vara för att vi vill vara tillsammans med personerna i den släkten, eller för att den miljön ger en utgångspunkt för det vi vill uppleva. Kan vi inte få vårt första val av någon anledning, då försöker vi igen.

Det går inte att veta och, för att undvika att bli fatalistiskt, tror jag att det är bättre att leva livet som att varje val är vårt eget, så att vi inte har något att skylla på när det går fel, och ingen anledning att inte ta åt oss äran, när det går rätt.

#2 & 3
Så det kan vara så att barnet tar den "näst bästa"?

#4
Håller med. Stå för vad du gör.

Men jag är nyfiken på om det finns något som bestämmer vart och in i vilken familj vi föds. Och om det kan finnas andrahandsval.

Självklart vet jag att ingen kan svara bestämt, men jag vill veta vilka tiorier det finns.

Hum…så svård det är att formulera sig när man inte vill att någon ska ta det man skriver fel. Snubblar på sig själv.

DA

Inom kosmologi finns det något som heter "den antropiska principen". Kosmologi är vetenskapen om hur kosmos uppstår, världsaltet, universum. När man tänker på universums uppkomst tror jag att många människor funderar på de svåra frågorna: Hur kan det komma sig att vi finns här? Varför är vi här? Varför finns jorden?  Varför passar Jorden så bra för människan?

Den antropiska principen vänder på frågan. Den säger att det kan finnas hundra miljoner olika universum, där den största majoriteten av dem INTE passar för människan, där det inte ens finns några planeter eller stjärnor och absolut ingenstans som en människa kan utvecklas och leva. Men VI finns HÄR för att vi KAN det. Om vi inte fanns här, skulle vi inte ens kunna ställa frågan.

Istället för att fråga VARFÖR vi finns här, konstaterar vi att vi finns här, inte för att det var meningen eller en plan eller ödet, utan för att om inte allting hade varit som det är, så hade det varit på något annat sätt, och "vi" hade sett ut på ett annat sätt eller på inget sätt alls.

Den antropiska principen kan vi alltså jämföra med att kasta tärning och få en sexa. Varför fick vi just en sexa, varför inte en etta eller trea? Tja, just den gången blev det en sexa, och sexan funderar inte mer över det; den bara är en sexa för att den rullande och studsande tärningen den gången landade på en sexa. Var det "meningen" att det skulle bli en sexa? Var det ödet? Förmodligen inte. Men nu är det en sexa, och vad tänker vi göra åt det? Samma fråga hade vi kunnat ställa oss om det blev en etta eller femma, men inte om det inte ens existerade några tärningar, eller någon planet att kasta den på.

Jag skrev tidigare "Det går inte att veta". Om vi har ett fritt val och vi tror att vi har ett fritt val, så tror vi rätt. Om vi tror att vi har fritt val och vi inte har det, så tror vi fel, men vi kan inte tro något annat, eftersom vi inte har något val. Alltså kan det inte spela någon roll om vi har ett fritt val eller inte, eftersom vi ändå kommer att tro att vi har det och må bättre av det.

Det händer hemska saker runt om i världen för att människor hellre väntar och litar på omständigheterna, ren tur eller goda andar istället för att försöka göra något själva eller ta ansvar för och lära sig av tidigare misslyckanden. Om man inte ens tror att man har något ansvar över tidigare fel, hur skall man då kunna lära sig bättre, eller försöka igen?

Så tänker jag.

piotrr Tack för ditt svar.

Interesant. Ska söka på den antropiska principen och läsa mer.

I inlägg #6 förstår jag hur du tänker.

DA

Det finns en teori om att vi väljer att återfödas inom själsgrupper. Vilket gör att återfödelse inom släkten borde vara rätt vanligt. Själv tror jag att vi väljer att återfödas i den miljö och med de arvsanlag som gynnar vår själsliga utveckling bäst. Jag tror inte att ett syskon automatiskt måste bli näst bästa val om en själ inte kan komma ned genom den förälder som först det först var tänkt. Men det ena behöver inte utesluta det andra. Möjligheterna är oändliga och det enda vi kan gå efter är vår egen känsla för vad som käns rätt.

Vi känner säkert alla till den hinduiska tanken Sa?sara - att vi lever, dör, återföds, lever och dör och att hur vi återföds - som människa, som gud, som djur - bestäms av vår karma, alltså hur vi har levt vårt nuvarande liv.

Jag vet inte exakt hur de värderar olika former av liv, men till exempel skulle en elak människa kunna återfödas som en mask för att hon varit så elak i livet hon levde, eller som en kungsörn för att hon levt ett bättre liv.