Här kommer en dikt som jag tycker är fin!

Kram!

_**Hon kom som en krusning från spegelblank sjö
och satte sig bredvid på gräset.
Den kyliga vinden tog hastigt adjö
och blåste sig bort över näset,
men solen blev kvar
och stillheten var
så levande, riktig och sann;
Hon fyllde min hand
med vishetens sand
en höstkväll då himmelen brann.

Det hördes i fjärran långt bort en trumpet****
till malmklockans dånande slag
och strandängen glödde till höstens förtret
i sanning, en märkvärdig dag
Det vackra jag sett
den dröm jag beträtt
var evighet, nutid och ljus
Mitt livs sakrament
en slags transcendent
så kom hon ur vågornas brus

Hon tog mina händer så nära intill** och ljuset kröp närmare oss. Med ögon så djupa att tiden stod still blev drömmen till trånande bloss. Och uppfylld och matt blev kvällen så natt, då vindarna andades frid. Så fick tankarna gro nära himmelens bro; med en ängel så nära bredvid?_