Hej mia jobbigt läge för dig

Detta kanske låter lätt..och jag är verkligen inte bäste quinna attttt avgöra detta som inte vart ute på arbetsmarknaden på 20 år

Men…Kan du inte prata med arbetsledaren och berätta att du mår dåligt över ett problem på arbetsplatsen..

Att du skulle vilja samla i hop alla inblandade och mellan alla dessa ögon vräka ur dig detta..

Det är inte meningen att alla ska  ösa över dig med en massa personligt skit över denne man.

Jag tycker själv mycket illa om folk som beter sig på detta sätt och skriver aldrig sms eller mejlar mina vänner för att ösa ur mig.

Jag vill se dom i ögonen och säga min åsikt.

Du har absolut inget att känna dig dum över..

Utan dom andra därimot som får dig att må så dåligt..

Mycket kränkande behandling..

Hoppas du kan läsa detta….lite adhd förvirring i texten hihi..

Hoppas det löser sig…guud så sur jag känner mig över dessa puckon som gör så mot dig..lycka till..varma kramar från virr sus

Mossquinnan…du är för härlig…

Det är ju bara den ena egentligen som bär sej illa åt. Han som jobbat där i två år. Vi kan kalla han M.

Han vill ju att jag ska tycka lika illa om min gamla arbetskollega, kan kalla han P, som han gör.
Men jag kan inte det. P har inte gjort mej personligt illa på nåt sätt. Och det vi har bråkat om för länge sen är utrett.

M kör med sånt som att gömma saker, gå på P utan anledning, pratar knappt med honom utan går genom mej om han vill säga nåt till han.
Gör allt klart på kontoret så att P inte har nåt at göra nästa dag, pratar om honom hela tiden och kallar honom fula öknamn.
Jag tror M gör detta för att han känner sej hotad på något sätt. Han måste hävda sej för att verka bättre än P.

Men det är mycket fult att be mej göra saker genom honom….

Jag svarar bara "hm" när han säger nåt om P.
M kan ringa mej och börja prata om P. Då säger jag att det finns väl andra saker vi kan prata om. M vill att jag ska kolla P:s sida på Facebook hela tiden och se vilka han skriver till. Men det skiter väl jag i vilka han har kontakt med.

Jag funderar på att ta detta med min gruppledare och säga som det är. Jag är rädd att M säger att jag är med på detta vilket jag inte är alls.

Både P och jag är ganska nyanställda så jag håller en ganska låg profil.

Ja det är mycket fult och du gör rätt i som inte svarar..

Förhoppningsvis kanske han slutar då

Men jag tycker inte du ska vara rädd utan ta upp detta med din arbetsledare.

Sanningen skall härmeed segra :-)))

Situationen du har hamnat i påminner mig om något jag lärde mig när jag volontärarbetade för Mansjouren. Det är en modell över den dysfunktionella familjen där man istället för att stödja varandra har blivit en triangel av offer, förövare och hjälpare. Det fungerar som ett självförstärkande beteende och jag vet tyvärr inte hur man tar sig ur det när man väl befinner sig i det, utöver att man först måste känna igen situationen.

Det viktiga är detta:

- Förövaren kan givetvis göra en annan människa till sitt offer, genom att ge sig på dem. Detta är den självklara biten som alla förstår. Förövare -> Offer. Anfall och försvar. Hur lätt som helst.

- Men offret kan också förvandla vem som helst till förövare, genom att tycka sig vara motarbetad, eller hotad, av någon annan. Det spelar ingen roll om man faktiskt blir angripen, för effekten på förhållandet blir detsamma. Genom att sätta sig själv i försvar har man alltså gjort / utsett någon annan till förövare.

- Hjälparen kan utse offer och förövare helt själv. Vi kallar detta för hjälpnödighet. Inget fel i det, men det kan vara bra att känna igen hos sig själv - jag vet att jag är det, det är vad som får mig att över huvud taget engagera mig i antirasism, liberalism, jourarbete och partiarbete. Om man ser någon som i ens egen mening blir begränsad av andra, utser man dem till offer och de som förevigar förtrycket till förövare. Detta är en bild som uppstår hos en själv, åter igen, kan vara helt oberoende av hur de andra två parterna känner det.

Inser att dessa namn och verktyg inte är hela lösningen på vad du upplever, men jag kan inte heller sätta mig in helt i ditt liv. Tycker jag att du skall ingripa? Jag vet inte. Jag tycker att DU skall agera som DU tycker är rätt. Låt absolut inte din sura kollega M påverka dig, men försök inte heller hjälpa din gamla kollega P, eftersom det gör honom till mer av ett offer. Bäst är förmodligen att behandla dem båda professionellt och därför också sätta stopp och säga till när någon av dem, oavsett vem det är, föreslår något som är oproffsigt eller orätt på annat sätt. Det låter kanske inte som mycket, men under mitt yrkesliv har jag ofta blivit frustrerad över alla dessa människor som INTE ENS säger något när de ser ett fel begås, trots att det är en förutsättning att alla bryr sig om att uppgiften blir rätt utförd. Annars medverkar man till sabotaget.

Jag tycker absolut att du kan informera er arbetsledare om ditt eget intryck. Tro inte för ett ögonblick att de andra två kommer att låta bli att säga sin historia, så givetvis skall du tillföra din egen så att den som har ansvaret kan ta ett så informerat beslut som möjligt.

Men viktigast allt, detta:

Ta hand om dig, det är ingen rolig situation du har hamnat i.

Prova att goggla på:

"mobbning på arbetet"

http://www.google.se/search?hl=sv&cr=countrySE&client=firefox-a&hs=EEX&rls=org.mozilla:sv-SE:official&channel=s&tbs=ctr:countrySE&&sa=X&ei=1ldVTNPCG4KOOLfG1Z4O&ved=0CCkQBSgA&q=%22mobbning+p%C3%A5+arbetet%22&spell=1

…därifrån kan du hitta vidare - t.ex:

Mobbning på arbetsplatsen : handbok i konsten att slå tillbaka

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=917005388X

…den e visserligen dyr - dock, att inte lära sig hantera det, kan bli ännnu dyrare. Men du kan ju söka efter andra böcker ;-)
--------

Har du ingen fackförening att kontakta - kanske kan öppna för idéer att gå vidare med?

Men!…Nota Bene! - det är arbetsgivaren som skall att reda upp detta.

"Sedan 1994 gäller föreskrifterna om kränkande särbehandling på alla arbetsplatser. Arbetsgivaren ska ha rutiner så att mobbning snabbt upptäcks. Arbetsgivaren förväntas motarbeta kränkningar och ge den drabbade stöd."

Du kan ju åxå goggla på:

arbetsgivare mobbning

http://www.google.se/search?hl=sv&lr=lang_sv&client=firefox-a&hs=4Is&rls=org.mozilla:sv-SE:official&channel=s&tbs=lr:lang_1sv&&sa=X&ei=BV5VTKP2EdCfOOrQ4J4O&ved=0CCUQvwUoAQ&q=arbetsgivare+mobbning&spell=1

Det skall åxå tas tag i, snarast - annars kommer det att eskalera & bli ännu svårare att hantera/reda upp.

Lycka till :-)

/L

Tack piotrr……

P vet om att jag säger i från när det behövs. Han och jag har själva haft meningsutbyten som vi rett upp för länge sen.
Och jag har sagt till M att han får ta upp saken med P och att de inte ska blanda in mej i sitt krig.

P har inget emot M. Utan det är M som har mycket emot P. Och där står jag mitt i det hela.

Jag försöker inte lägga mej i alltför mycket. Utan säger stopp när det behövs.
Men M fattar inte det uatn kör på som vanligt.

Jag ska nog ta ett snack med min arbetsledare om detta när denne kommer tillbaka från sin semester.

Tack Lynxx.

Ska kolla dessa…

Vi kan ju också se det som att du är offret för Ms härjningar, det är du som får höra hans trakasserier, det är du som får säga till och stå emot. Från det perspektivet är det nästan du som är offret, M som är förövaren och P som är hjälparen.

#8  Hmmm…så har jag inte sett på det…men det stämmer ju i det du skriver.
P hör inte vad han säger ju..men jag får höra allt och vet inte riktigt vad jag ska säga när han börjar.
P tar upp mycket av hans tankeversamhet har jag märkt…och jag förstår inte varför.

Hej!

Det är inte lätt att stå mitt emellan och du verkar ha sagt ifrån på alla sätt man kan utan att förarga och reta upp M.

En sista gång får du kanske säga att du inte vill lyssna när han håller på som han gör och att du inte ställer upp på någon typ av mobbig och tänker han fortsätta överväger du att gå till er arbetsledare för att du vill inte vara indragen i hans drama.

Lycka till och hoppas du kommer fram till den lösning som är bäst för dig.

Hej Mia!

 Mitt svar till dig är att jag uppfattar dig som en medlerska. Detta har jag fått till mig utav flera av dina trådar härinne. Upplever det som att du i detta livet är just en medlerska och verkar som en sådan. Låter det flummigt så ber jag om ursäkt,men det är så jag uppelver dig.

Så mitt råd till dig är att om och när ni blir inkallade till chefen så tycker jag att du ska vara just du = säga så som du upplever det,att du står i mitten och inte vill göra/ha det så=sanningen och säga detta helt lugnt utan dramatik.

Kram/Marina

Tack Marina2

Är det bra eller dåligt att vara en medlerska?

Jag ska säga precis som jag känner. Att jag tycker det är jobbigt för jag vill inte vara ovän med någon. Att jag sagt till de att reda upp sitt tjafs själva.

Kram

Jag tycker det är mycket fint att vara just en medlerska. Det krävs ju en hel del tålamod och klokhet för att just vara detta. Så enligt mig är detta något mycket positvt,en fin och stark människa.

Bra! Stå på dig.

Kram

Ok..Tack Marina2.

Fast det kan vara jobbigt ibland att vara medlerska…