Kan det vara så att de dementa är mer öppna i sinnet på nåt sätt och ser mer än vad vi gör som inte är dementa.

Jag har jobbat i äldreomsorgen och många, nästan alla, dementa har besök av de döda släktingarna/vännerna.

Har med funderat på detta…

Det där har jag oxå funderat över. För en dement person känner ju inte igen folk i sin omgivning. Så som släkt och vänner. HUR kan de då veta att de haft besök av sina "döda" anhöriga?

Jag kommer ofta i kontakt med dementa personer och även "vanliga" äldre personer i mitt jobb. Och när man sitter ner och pratar med de så kommer dom ofts in på det andliga. Att de sett och hört saker som de inte kan förklara.

Tycker att det är väldigt intressant att höra vad de säger och blir så ledsen när folk runt omkring bara säger att de blivit lite gaggiga

Det är nästan omöjligt att veta eftersom dom inte är sig själva längre… Jag har jobbat några år med dementa…

Jag är också lite misstänksam mot dom som säjer sig kunna kommunicera med djur eftersom djuren inte kan berätta för oss om det stämde… Men mina misstankar kan också bero på att jag inte är tillräckligt utvecklad inom detta än… Så jag kan ha fel!

Jag har hört att när man är barn, mycket gammal/nära döden så blir man hm, mer öppen för det andliga eller hur jag nu ska uttrycka mig. Med barn är det ju ganska logiskt eftersom de förmodligen kom från någonannanstans innan de började leva i detta liv och inte riktigt har släppt det andliga. Att det gäller äldre och döende, ja, det förklarar väl lite sig självt också även fast jag inte riktigt vet hur jag ska förklara det själv.
Med dementa vet jag inte riktigt :/

Jag har många gånger hört min mor berätta historien om min gammelmormors sista månader här på jorden. Hon hade dålig koll på omvärlden och personer, väldigt virrig helt enkelt. Mindes nästan ingenting och berättade ibland om personer och djur som "besökt" henne - sin döda syster, en "man" och en svart katt. Dock frågade hon ibland hur det gick med min mors graviditet (det höll tanten minsann koll på) och när min syster väl fötts var gammelmormors svar - "Åh, då har hon (min mamma) en av varje!". Några dagar senare dog hon - som om hon bara hängt kvar i jordelivet för att försäkra sig om att graviditeten gick bra.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om detta. Var det riktiga andar hon träffade eller var det hennes egna minnen som spökade? Den vetenskapliga sidan av mig tänker på så vis att olika minnen (av personer/händelser) spelas upp när hjärnan håller på att "kortslutas". Men veta säkert kan man ju inte göra.

*Det där om min mor och hennes graviditet var ett litet sidospår, men jag tycker det är en fin anekdot

En dement person går ju oftast tillbaka i tiden. Ju mer dement personen blir ju längre bak i tiden befinner den sig. Det är därför den demente ofta inte känner igen "nutidens" människor, men upplever de människor som fanns runtomkring dem när de var små. Till exempel sin mamma och pappa. De vuxna barnen känner de ofta inte igen, men kommer ihåg dem när de var små. Ibland, om något barnbarn är väldigt lik sin mamma när hon var liten så tror de att det är dottern och inte dotterdottern.

För några år sedan när ett äldreboende med just dementa skulle renoveras så flyttade man tillfälligt de boende till en hembygdsgård. Där var allt som i "gammelvärlden". Höga trösklar, lågt i tak, det fanns vedspis och sådana saker. Då helt plötsligt så fixade många av de dementa sin vardag bra mycket bättre än i det modernare äldreboendet. De var tillbaka till barndomens domäner. De kände igen sig och fixade till och med mat på vedspisen hur enkelt som helst. Det visade sig också att om man såg till att dörren till toan var mörk och hade ett sånt där hjärta uppspikat så hittade samtliga till toan……istället för att kissa i blöja eller lite överallt, som blomkrukor och annat sånt.

Sen får man inte glömma att det finns olika typ av demens.

#6 Vad häftigt! Att man inte tänkt på det inom äldrevården, att man går tillbaka i sin tid och att om man ändrar lite i miljön så hade de gamla anpassat sig bra mkt bättre!

Jag har ingen erfarenhet av att jobba med gamla däremot tror jag att de verkligen kan se sina döda släktingar. Det är likadant som när barn har en låtsaskompis. Barn är mer öppna i sinnet och de gamla blir det också.