hej jag känner igen mig i din situation det var ungefär likandant för mig, började med tarot när släktingar omkom i tsunamin, kände att man ville ha kontakt för man fattade inte vad som hänt, är oxå ny på detta område.lycka till kram

Ibland ser våra kära att vi inte nått den mogenhet som behövs för att kunna mottaga informationen.
Ha inte för brått, du kommer att komma i kontakt med honom när du är själsligt mogen.

usch vad kryptiskt/nedlåtande det låter, det är inte så jag menar alls. förlåt.

Du behöver inga böcker, slappna av, just nu är du så driven att det kan hindra en kontakt.
Det är inte böckerna som ger kontakt, det är ditt inre.
Andas….ha alla vanliga ljud på där du bor, sätt dig ner och andas. Räkna inte med svar på en gång.

Han är ok, något förvirrad just nu bara.

Susanne  
Det händer att jag har fel, inget mig veteligen än men jag är mänsklig och kan ha fel, rätta mig gärna.

Jag förstår att ni gärna vill få kontakt med era nära och kära. Kontakta ett medium som kan hjälpa er med det. Skriv gärna och berätta var ni bor så kan jag hjälpa er att få kontakt med ett medium i närheten.

jJag har en son som är riktigt synsk-troligtvis har han varit det sen han var liten.I natt ringde han öch grät och var förtvivlad igen.-Han hade ett meddelande från min bror som gått över.Han ser honom sitta i soffan hemma hos sig-han har även kontakt med min pappa som också gått över,honom hör han bara i huvudet.Samt en massa andra som han inte vet vilka det är…

Han vill verkligen inte se och höra,och det tär på honom.

Vad ska jag göra?????

#4 Be honom att kontakta ett medium i närheten som kan hjälpa din son att hantera det här, då kan han få lära sig hur han kan stänga av stänga av också. Han får annars ringa till mig om ni inte hittar någon där ni bor.

Lycka till!

Hej igen!

 Och tack för era tips och råd! Är så himla glad att jag hittat en sida med likasinnade där man kan utbyta tankar och ge varandra stöd. Håller med om att jag nog är alldeles för ivrig i mitt sökande. Tycker bara att det känns som om alla pusselbitar trillar på plats ju mer jag läser och vill därför bara veta mer och mer. Ser människor på ett annat sätt nu och försöker att ge min omgivning mer kärlek och förståelse.

Det som först inspirerade mig var att jag en morgon vaknade till "Herre gud, jag ser Fredrik!". Det var min man som först sett en svart prick som blev större och större där min brors ansikte klart och tydligt framstod. Kan tillägga att en större skeptiker än min make får man leta efter. I flera veckor efteråt vägrade han att ha släckt i hallen. När en vuxen man säger en sådan sak så tar iallafall jag det på allvar. Dagen efteråt hände samma sak min syster, fast hon hann skrika högt innan ansiktet kom fram. Tyvärr är jag som verkligen tror på andar både döv och blind för detta…

Har varit hos ett medium som sade att han inte ville prata med henne utan förmedla några budskap som inte alls stämde via en äldre herre. Har bokat tid hos någon som heter Randi i Trelleborg i juli månad och ser fram emot det besöket. Någon som förresten vet något om henne?

Tack för att ni finns!

Kram,

Millis

Hej. Känner så väl igen mig i det du skriver,min tro på det andliga har jag haft sen jag var liten men aldrig utvecklat det,kanske har jag inte varit redo för det..? Först nu 8 mån efter att min son gick bort så har jag varit med om så mycket medialt.det har bara "ramlat" på mig. Jag har alltid varit en stor sökare men det jag tror och har förstått är att allting "kommer" när man är redo för det. Det känns verkligen som att jag är i det stadiet nu,får hela tiden "bevis". Bara det att jag av en tillfällighet kom in på denna sidan (fick höra av en medial person i går att det finns inga tillfälligheter,det finns ingen slump,allt är redan planerat..) iaf,ibland när jag ställt frågor inom mig som t.e.x hur får jag kontakt med mina anliga guider så har jag fått svar,här, på denna sidan,jag har "slumpmässigt"(finns tydligen ingen slump men det är svårt att vänja sig av med "gamla" tankesätt) gått in på inlägg som"tilltalar" mig(missförstå mig rätt,alla inlägg är lika viktiga men eftersom jag fortfarande är i "sökarstadiet" så väljer jag först det som jag själv söker och vill ha information om OCH det får jag).Tack till er alla.

P.s jag är hopplös på att skriva kort,beundrar dom som skriver några rader och ändå får med allt som dom vill förmedla medans jag gör låååånga inlägg,kanske har det med att göra att jag alltid skrivit av mig i alla år när jag mått dåligt.. jaha nu är jag där igen,skall förklara mig..ibland blir jag ganska så trött på mig själv. D.S.

Har varit en lång väg att gå för mig tills jag kom in på rätt spår vad gäller det mediala, , och det var först när jag blev långtidssjukskriven som jag fick tid för mig själv att utveckla det andliga och mediala hos mig. Tog mig inte tid innan, trots allt som dök opp och hände mig, som jag förstår idag var andevärlden som ville mig något…..Insåg först som vuxen att jag varit medial sedan jag liten. Jag var iväg på en kurs i personlig andlig utveckling, och det hjälpte mig verkligen på traven.Annars har jag läst allsköns böcker skrivna av medium från hela världen. Sen får man sålla lite och ta till sig det som låter vettigt för en själv. Har mediterat mycket, och ju mer jag tränat, ju bättre har det gått. Även i kommunikationen med andevärlden. Man får öva och träna och kämpa på med sin kanal, och framför allt släppa sina förväntningar, att det måste vara på ett "visst" vis.

Kan berätta att när jag var runt åtta-nio år, så hade jag en nära döden upplevelse. Jag höll på att drunkna. minns att jag tyckte det var så ljust och härligt, och jag kunde titta på det ljusa utan hinder plus att jag kände mig så lätt,  som att jag tyckte att jag svävade och jag hörde så härlig ljuv musik. Inser idag att jag hade ena foten inne på den andra sidan då, för när jag blev uppdragen ur vattnet igen, så blev allt så tungt så tungt. Som ett starkt motstånd minns jag. Och fy vad jag hostade.

Att förlora sitt barn måste vara bland det grymmaste man kan råka ut för. Själv så blev jag föräldrarlös vid 11 år. Har även förlorat en god vän som dog i en MC olycka i början på 80- talet. Och han dök opp häromdagen och "hälsde på" bara sådär…Men han lämnade ett medd i a f. Mycket trevligt om jag får utrycka mig så..att han dök opp alltså efter så lång tid….

Svärfar gick bort i prostatacancer i höstas, så sorgestunderna har kommit med jämna mellanrum kan jag säga.

Men tack och lov att jag har min kommunikation med andevärlden, som hjälpt mig i svåra stunder för utan den skulle livet kännas trist.

Kram från Carina

Mycket bra skrivet och klokt Carina.Man ska bara lyssna på sig själv i sina upplevelser,för mina upplevelser behöver inte vara någon annans.Vi är alla olika personligheter,och alla är vi i våran livsplan där vi ska vara just nu…..Jag på ett ställe,du på ett annat osv.Någons utveckling kan gå oerhört fort,medans någon annan kan stå still bra länge,men det är som det ska vara,kommer tid,kommer råd..Och det är endast inom dej själv du finner sanningen…..inte hos någon annan.