Ja, det där med att nynna på en låt har jag ofta varit med om.

Mvh///Carro

#1 Jag också, det händer ibland flera gånger i veckan. Jag kan ha en låt fast på hjärnan utan att egentligen tänka på det, för den är där hela tiden, ofta redan från när jag vaknar den dagen. Och så plötsligt så spelas låten på radion eller TV:n.

det händer ofta att jag vaknar med en låt i huvudet på morgonen. Och jag vet inte varför jag har just den låten i huvudet, sen går jag hela morgonen/dagen och tänker och nynnar den hela tiden. hur kommer det sig att man kan ha en låt bara så där i huvudet DIREKT när man vaknar till på morgonen, låten kommer lixom nästan precis innan man är helt vaken.

Jag kan börja att sjunga/nynna på en låt och 3 sekunder senare så spelas den på radion.

Själv kan jag inte något av det där du nämnde? Skulle inte vilja det heller om jag ska vara ärlig…

Eva

#5 Inte jag heller, faktiskt. Jag kan i dagsläget inte se vad det ska vara bra för, jag blir istället bara rädd och skrämd hela tiden, när jag känner närvaron av "andra" och så vidare. Heldumt!

det där med musik i huvet  när man vaknar det har jag nästan var je morgon, o tar det som ett possitivt tecekna tt dagen kommer bli bra, för jag blir alltid på bra humör av bra musik.Känner oxå närvaro av saker o vet saker ibland fast jag skulle inte våga säga det till ngn men sen när jag vet eller fått bekräftelse på gnt då säger jag det hade jag på känn, typ.tycker det är lite läskigt ibland särskilt händer det skulla saker när jag ska sova o ligger i sängen o kopplar av,fast jag är vaken…….

hmm tittar in här lite från hif.. det där med att ha en låt som fastnat i hjärnan när man vaknar, har jag mer eller mindre varje morgon.. har länge funderat på vad det kommer sig, och det är ingen i min omgivning som haft detta så ingen har förstått vad jag menar, men nu ser jag ju att det är fler som har d så.. =D

#7 & #8 Det är musiken som sammanbinder oss! Vore intressant att veta om vi har samma låtar samma dag eller om vi har helt olika?

Många gånger när det händer att man har en låt i huvudet som vägrar släppa ska man fundera på texten, för det handlar om budskap många gånger som bör uppmärksammas.

#10 Vad betyder det då när samma låt spelas på radion nästa gång man slår på den?

#10 Hmm, hade "Gunning Down Romance" på hjärnan imorse, en låt om hur kärleken suger och hur den bara leder till tragedi och sorg, typ.

jag har oftast olika låter, hänr någon enstaka gång att det vart samma två dagar irad…

Jag måste också hålla med att jag råkar ut för dessa musik och låt -attacker eller vad man ska kalla det.Har märkt att oftast så är det en viss mening med ord som gör mig mest uppmärksammad, och då försöker jag lyssna till den, vad den vill säga mig. Både jag och min karl kan höra ibland att det även låter som om en radio står på och skrålar någonstans långt bort.Men så är inte fallet, så vi antar att det är andevärlden vi hör…För vi har sett och hört mycket båda två…

Jag anser mig inte medial men jag får ofta föraningar om vem det är som ringer.

Hej Ahnna,

-jag har inte kommit lika långt i min utveckling som du,men önskar att jag kommer dit en dag.Var rädd om din gåva,och vårda den väl.

Jag önskar dig all lycka i framtiden.

Mvh Kirsten

jag skulle gärna kunna allt det där, men kan inte!!

#16 Tack! Jag har inte gjort något för att "komma såhär långt", det har bara blivit.

#17 Kun…na? *fniss* Jag tycker inte att jag kan någonting, det bara kommer av sig självt och irriterar mig för det mesta. Och skrämmer mig…

#18, jaha, men ja tycker det vore coolt, en gång i alla fall

Jag har haft sanndrömmar och fått varsel osv sedan barnsben. Det jobbigaste är att jag känner när någon skall dö eller/och dör. Jag vet ju inte vem det är men jag känner att det är någon och precis hur den personen känenr sig. Ibland är det fullt med ångest, ibland är det en önskan om att få gå vidare (dö) osv.

Vid en period i mitt liv bad jag om att få en paus från det för jag hade för mycket problem själv och detta med att känna när en människa skall dö eller är nära att dö tar på mina krafter. Jag fick pausen.

När personen sedan har dött så blir jag helt lugn, som om luften går ur mig. Jag kan ställa dödstillfället nästan på minuten. Sedan är det bara att vänta på telefonsamtal. Förr eller senare så kommer det och det är inte alltid en person som jag träffat, men alltid en person som är knuten till någon jag känner.

Jag är inte alls rädd för detta. Jag känner att det är en ynnest att jag får vara delaktig och på detta sätt hjälpa kvarvarande anhöriga. Ja, för jag brukar kunna prata med personen efter dödstillfället och få fram budskap. Har då kunnat tala om hur personen var klädd vi dödstillfället osv. Så jag har väl fått detta för att göra något av det helt enkelt.

Jag är imponerad ev ert sk medialitet. Men finns det inget verkligt liv då. eller ska man leva i den ockulta abstrakta världen för att kunna vara synsk ?

#21 Klart att man har ett verkligt liv. Ingen skulle klara av att enbart leva med den andliga världen. Själv är jag en vanlig 3-barnmor med allt som det berör och jag har ett hus att sköta och jag har mina släktingar och vänner som jag gärna umgås med (utan att det berör det andliga) När man jobbar som medium uppskattar man den fritid man har där man bara är en vanlig mamma och vän, då vill man ibland inte ens prata andliga saker. Det är som med de flesta yrken, när man kommer hem lämnar man jobbet bakom sig och umgås med familj och vänner.

Kul Ahnna, själv kan jag inte allt det där men kan känna på mig vissa andra saker, t ex har jag sagt till vissa kompisar att de kommer träffa en person de kommer dela en del av livet med den dagen o de kanske redan har ett förhållande men så ja de träffar denna person och ibland kan jag säga hur den ser ut, jag kan tyvärr ibland få en föraning om någon ska gå bort inte lika kul, detta kan både vara djur och människor, har t om sett mina egna hästar och hundar, även om de kanske inte varit i min ägo då. Läbbigt men farcinérande samtidigt.

#23 Jag har alltid haft en väldigt stark känsla för alla djur jag skaffat. Det har liksom klickat från förtsta stund, och trots att de har varit eftertraktade så har jag alltid slutat som ägare - hur har det gått till? Precis som om min vilja att få bli deras ägare har gett resultat. Det har hänt så många gånger, till exempel när jag köpte fullblodet - jag blev kär i henne redan första gången vi träffades, men jag hade inga pengar då och ägaren hade massor med intressenter. En månad senare ringde jag, som en chansning, och sa att jag hade nästan hela summan, och helt otroligt fanns hon kvar och nu står hon här utanför fönstret i sin hage. Samma sak har upprepats med samtliga hästar, hundar och katter jag äger/ägt. Knasigt…

#21 Jag gör ganska mycket för att inte sugas för djupt in i andevärlden, men den gör sig påmind hela tiden så jag kommer inte undan.

Jag står just nu vid ett vägskäl i min existens och funderar på om jag ska göra något åt mina förmågor och på något sätt göra dem till en del av mitt vardagliga liv och leverne, eller om jag ska fortsätta som jag gjort och bara ha det som ett bihang i mitt liv. Än så länge vet jag inte riktigt - det är trots allt inte socialt accepterat att vara synsk och medial. (Men tro på en skäggig gubbe uppe på ett moln och ett skelett med en lie nere i underjorden, DET är accepterat att tro på! Nä, ja ä int' bitter!)

Stå på dig Ahnna och gör något av din medialitet när du har fått en så fin gåva! Strunta i vad alla okunniga mänsikor säger, som blivit itutade om gubbar med skägg på moln och liemän om bor under backen. Tänk det är acceptabelt att lura i barn om jultomten då…

Själv så tycker jag det är förfärligt med allt oväsentligt som vi blivit itutade av det som kallas "religion". Religion = instution och andlighet = upplevelse!!

Lycka till. Kram Carina :)

instutition heter det visst…..