För max 1 månad sedan var jag och en ny vän till mig på fest. Hon drack en del så började hon prata om min bästa kompis Victoria som gick bort i mars av cancer. Victoria har jag känt hela mitt liv och hon har varit som en riktig syster för mig. När hon dog tog jag det väldigt hårt eftersom jag släppt alla andra för henne. Hon var liksom allt jag behövde. Hur som helst så började hon prata om Victoria och om hur mycket hon saknar henne. Den där kompisen som jag var på fest med kände knappast Victoria. Dom gick i samma skola men när dom gjorde det var Victoria aldrig i skolan pga av cancerbehandlingarna, så väl kände dom inte varandra. Min kompis blev allt sämre och sämre. Hon ramlade och slog huvudet så ansiktet var täckt av blod. Hon blev hysterisk för hon sa att hon inte fick någon luft. Sedan tuppade hon av. Hon andades knappast. Efter några sekunder drar hon ett häftigt andetag och gallskriker och gråter "Victoria, lämna mig inte. Kom tillbaka" och sträcker fram handen i luften. Sedan rullar ögonen tillbaka och hon slocknar. Samma sak hände igen; hon drar ett häftigt andetag, blir hysterisk "Victoria, du är så vacker. Snälla, ta mig med dig" samtidigt som hon får ryckningar. Jag blev jätte rörd eftersom Victoria var min bästa vän. Jag visste dock inte om hon såg Victoria på riktigt eller om det var alkoholen som talade. Men min vän brukade nästan aldrig prata om Victoria. Sedan börjar hon få kramper. Hon beskriver Victoria i klädesväg. Hon sa "Victoria har sitt långa, blonda vackra hår och en grå kofta". Jag förstod precis vilken kofta hon menade för Victoria bar alltid den. Såhär höll det på. Ögonen rullade bak, hon slutade andas, hon drog ett djupt andetag och var tillbaka. Vi ringde ambulansen och när vi kom fram till sjukhuset blev hon lagd på bår. Hon är hysterisk och förstår ingenting. Sedan säger hon till mig "Juliette, du vet att Victoria står bredvid dig nu, och hon säger att du ska ta bättre hand om mig". Jag kände igen det så väl. Victoria sa alltid att jag inte var speciellt hjälpsam av mig. När min vän och jag kom in på rummet och läkaren gick frågade jag henne "Vad har Victoria att säga mig?" Då rullar hennes ögon tillbaka och hon var helt kontaktlös. Efter en stund drar hon efter andan och gråter samtidigt som hon säger "Victoria saknar dig så mycket. Det gör så ont i henne hjärta" osv. Såhär höll det på ett tag. Jag vill bara veta om hon kanske har sett Victoria ändå? Har sådant här skett någon annan? Jag fick insperation till att skriva detta då jag såg artikeln på förstasidan. Där stod det liknande saker. Kan tillägga att när jag berättade detta för henne mindes hon ingenting och blev väldigt rädd.