Resonemanget är egoistiskt! och utifrån den mannens sett att se hur han känner när han ger - han förväntar sig något tillbaka och jag förstår att han aldrig givit!, tragiskt!

självklar ska man ge och hjälpa andra så mycket man kan!

Att ge till andra är alltså inte egoistiskt utan något fint!

//Jane

När jag gör något för en annan, tex genom ideellt arbete, så kan jag väl känna en tillfredställelse av att få ha hjälp någon annan som var i behov av hjälp.

Men jag gör det inte för att få något tillbaka, eller för att jag har dåligt samvete.

Nä det resonemanget köper jag inte. Nog finns det dom som gör goda gärningar för att samla pluspoäng och för att det ska se bra ut eller att de ska få något tillbaka, men visst finns det många som gör goda gärningar varje dag utan att överhuvudtaget förvänta sig något tillbaka! Man gör det för att man kan eller vill eller för att man är sådan? Det tror jag i alla fall!

Kram!

Jag förstår resonemanget - i vissa fall kan det absolut vara så att den som verkar vara en givmild person egentligen är ute efter något från någon annan.

Men liksom ni andra säger så tycker jag att det inte alls behöver vara egoistiskt att ge något av sig själv utan att vänta sig något tillbaka.

Titta på fåglarna t.ex. När våren kommer börjar t.ex. koltrasthanen att sjunga för att locka till sig en hona att bilda familj med. Men idag när han sjöng upplevde jag det som att han gjorde det av rent nöje, för att jag skulle få tillfälle att njuta av hans vackra sång!

Jag brukar säga att det hjärtat sjunger om är ett uttryck för själens längtan. När jag gör något som är förenligt med vad min själ önskar så kan jag göra det helt och hållet utan att förvänta mig något tillbaka!

Jag säger som du Jane - arma själ…

Kram Rickard

Detta är ju jättesvårt att svara på.

Det kan ingen annan än den som ger svara på tycker jag iaf..!

Jag kan ju inte veta allas baktankar om sitt givande.

Men jag kan säga att när jag själv ger en gåva eller kanske bara skriver en god tanke till en person så då gör jag det från mitt hjärta.

och där finns inga baktankar *L*

Där jag är uppväxst hjälper folk varandra, inte av baktanke utan för det hör till. Själv tycker jag att det kan ge både glädje och besvikelse av att skänka. För ca 10 år sedan gav jag bidrag till flera stiftelser, som skulle gå till välgörande ändamål, sedan såg jag i en tidning hur mycket som försvann i styrelse arvoden och löner i dom. Det gorde mig anti att ge, kan hjälpa någon med pengar eller annat om jag vet att det gör nytta, då brukar jag vilja vara anonym.

Just Me. kan nog förstå lite hur din bekant tänker..-Som " Ge så får du dubbelt till baka" o då kan det ju ses som en Ego tanke…I sitt undermedvetande..Men det är väldigt djupt tänkt…

Vad hur tänker du själv? Du har ju smält detta nu..Detta pratet med bekanten…

Jag ger för att jag vill……Tror jag.

Ger du för att synas, skroderar du om att du ger - då ger du för att få nå't i retur.
Att ge för egen vinning. En "egoistisk handling".

Ger du utan att trumpeta ut det, du kanske är den enda som vet att du givit - då ger du p g a empati. (Varför du känner empati med dem som du 'ger till' kan bero på mycket.)
En "icke egoistisk handling". (Möjligtvis kan den dämpa någon lägre känsla i dig själv - beroende på orsaken till varför du ger. "Egen vinning" finns då även här. Men inte för att lyftas i uppskattning av någon annan.)

Så ser jag på detta med att Ge.

Poängen i resonemanget är väl ändå att man ger för att man mår bra av det och att det på det sättet är egoistiskt? Alltså inte att man förväntar sig något tillbaka, utan att själva den osjälviska handlingen ger en en inre glädje och lycka och att det egentligen är den lyckan vi vill åt när vi ger/hjälper.

Om vi tar exemplet med personen i matbutiken som stoppar pengar i Röda Korsets bytta så kommer troligen den personen må bättre efter den handlingen än om den inte hade gjort det. På sätt och vis var ju då handlingen egoistisk.

Till viss mån kan jag köpa det faktiskt.

Precis så resonerar jag också, Bjoern. (Det var också det jag menade med "varför man känner empati" - för det är alltid kopplat till en själv, på något sätt.) Osjälviskt och själviskt.

Egoistiskt för att lyfta sig själv - då trumpetar man ut sin "storhet".

Oj, vad trevligt med alla kommentarer.

#7 Ju mer jag tänker på det, desto mer kan jag faktiskt förstå resonemanget även om jag inte helt håller med. Jag tycker nog man kan ge ändå, oavsett vilken avsikt man har. Det känns inte riktigt försvarbart att säga att man låter bli att ge för att slippa vara egoistisk.

                                      ------------

Jag ser också en skillnad mellan att ge av ett gott hjärta eller för egen vinnings skull, även om båda handlingarna är egoistiska. Kanske måste man omdefiniera själva ordet "egoism" eller var man drar gränsen för vad som är egoistiskt eller osjälviskt?

Det här har helt klart fått mig att börja fundera. "Gör jag nu det här för den här personens skull eller för min egen?"

Kanske alla handlingar vi gör i grund och botten är egoistiska? En av människans grundinstinkter är ju att överleva och säkra sin avkomma. Hur gör vi det bättre än att först och främst tänka på oss själva, säkra vår omgivning etc…?!

Det här är svårt alltså.

Vi är precis som (alla andra) djur, enligt mig;
Vi gör ingenting, ingenting som helst, utan att få ut något av det!
Till och med när vi gör ingenting, sover t ex, får vi ut något av det.

Därför kan det vara värt att stanna upp, precis som du gjort, JustMe, och fråga sig "varför väljer jag att göra/vara/tänka så?". För det är ett val vi gör, baserat på något…

* * *

I min värld så ska vi vara 'egoister';

• Antingen väljer vi att vara egoisten som bara bryr sig om sig själv, trampar på andra, armbågar sig själv för att få det h*n vill ha.
• Eller så väljer vi att vara egoisten som bryr sig om sig själv, men också om andra!

Vilket val vi än gör - leder till att "vi får tillbaks det vi ger".

Tyvärr är ordet "egoist" enbart negativt laddat för de flesta. Men det kan också ses med en positivare laddning.
Eller varför inte välja ord som t ex Bjoern nämnde - "osjälvisk"/självisk".

#11: "Det här har helt klart fått mig att börja fundera. "Gör jag nu det här för den här personens skull eller för min egen?""

Spelar det egentligen någon roll? Personen som blir hjälpt blir ju hjälpt oavsett anledningen. Sålänge du upplever att du gör det av medkänsla gör det väl inget om den medkänslan kommer från en associasion med de positiva känslor du hade förra gången du gjorde en välgärning? Låt absolut inte bli att hjälpa bara för att du känner att du någonstans egentligen gör det för dig själv.

Den riktiga frågan här är nog: Finns altruism?

Uppenbarligen har vi hjälpsamma drag i oss. Troligen har dessa evolverat fram genom historien eftersom de har gynnat spridningen av våra gener på något sätt. Handlingarna behöver inte ha gynnat oss själva specifikt för att de ska premieras i det naturliga urvalet. Vi kan ta exemplet med en mor som offrar livet för sina barn. Hon själv har t.ex. inget att vinna på en sådan handling men däremot kommer hennes geners överlevnad gynnas. Handlingen kan alltså sägas vara altruistisk på ett sätt men ändå inte på ett annat. Det handlar lite om vilket perpektiv vi har. Säg nu att den här föräldraaltruismen växer sig stark eftersom den är uppenbart gynnsam evolutionsmässigt. Den är även gynnsam i ett grupperspektiv. Det är bra att riskera saker för gruppens överlevnad om din överlevnadschans är större om gruppen överlever. Däremot är det inte bra att offra livet för andra än sina barns överlevnad.

En sådan här framväxt av empati och altruism via evolution kommer nog inte vara så precis. Något som pekar på det är t.ex. att vi känner empati med alla varelser som på något sätt liknar oss och ju mer lika de är våra barn desto mer empati känner vi. Alla djurungar känner vi stor empati med, speciellt däggdjur. Fåglar, lite mindre, fiskar, ännu mindre, insekter, nästan ingen alls.

Hmm…, kommer inte på något bra slut. Tar det sen. :)

Bjoern!!

Man får ju ha en ordlista bredvid sig om *jag* ska förstå dina ord *S*

#13 - Jag tycker du kom på ett jättebra slut! :)

Har i övrigt inga invändningar.

Svaret på huruvida Altruism/Osjälviskhet egentligen existerar - får man nog leta bland djur och små barn (som ännu inte påverkats av belöningssystemet)…

* * *

Men - som sagt, vi gör ingenting utan att få ut nå't utav det - så sett ur den vinkeln (vilket jag gör) så finns nog inte någon egentlig Altruism…

Ahh tack Andina

;)

Men egentligen - oavsett om det är av egosim eller annat vi skänker pengar eller hjälper andra människor så gör vi ju dem vi hjälper/skänker pengar till glada, tacksamma och kanske mätta för dagen. Och det är väl ändå det viktigaste?

För vem har inte gått förbi en tiggare och fått dåligt samvete för att man inte skänkt en slant? Men skänker man en slant och ser deras tacksamhet, då mår man bättre inombords, och egoism eller inte, så mår man både bättre själv och den man skänkt pengar till.

Att resonera som så att man inte vill skänka pengar eller hjälpa andra för att det i gurnden är egositiska handlingar är bara en patetisk ursäkt för att man är för ego och lat för att vara en medmänniska, ett sätt att prata bort sitt dåliga samvete.

/Ina

#18 - Jag tror inte att någon av oss resonerar så heller, Ina. Det är en slutsats som du dragit.

Självklart ska man ge om man vill - oavsett om det är en självisk eller osjälvisk handling.
Men frågan i tråden är om vi kan vara osjälviska eller om vi alltid har ett själviskt/"egoistiskt" syfte med vår handling. Vilket jag tycker är en intressant fråga! :)

#19 Andina, jag har inte dragit någon slutsats över huvud taget! Och definitivt inte sagt att någon här inne tycker någonting. Jag svarade vad jag själv tycker och helt och hållet på det ursprungliga inlägget som löd som följer: "Mannen berättade att han aldrig skänkt en enda krona till någon, vare sig enskild person eller organisation, i hela sitt liv och aldrig skulle tänka sig att utföra ett arbete gratis. Nåväl. Men sen menade han att alla såna handlingar enbart kommer av givarens egoism. Man ger för att få något tillbaka. Antingen för att lätta sitt eget samvete eftersom vi i Sverige har det bättre än U-länderna eller för att vi tror att vi ska få något tillbaka, att handlingen i slutänden alltså ska komma att gagna oss själva."

Frågan var om alla handlingar är egoistiska? Och jag tycker som jag skrev att det egentligen inte spelar någon roll, för att göra någon glad eller hjälpa någon - det är alltid bra, oavsett om man gör det av egoistiska skäl eller inte. Ibland ger man mer av sig själv, ibland mindre. Men jag tror inte att någon som kastar sig in i ett brinnande hus för att hjälpa folk där inne att ta sig ut gör det av egoistiska skäl - riskerar sitt eget liv. Man gör det för att hjälpa dem där inne. Och att man sedan säkerligen mår väldigt bra efteråt om man lyckats hjälpa ut de som var där inne - kallas det då för att man är egoistisk, så ja, då är det väl egoistiskt att må bra och göra goda gärningar.

Det som gör mig arg, ledsen och rädd är människor som inte vill hjälpa andra av ren lathet och ovilja och sedan skyller på en massa saker för att lätta sitt eget samvete och rättfärdiga sitt oengagemang.

Att inte hjälpa andra om man kan, eller att inte skänka pengar om man har råd med det och möjlighet, att inte göra det för att det är egoistiskt - DET är patetiskt och vidrigt i mina ögon!!!!!! Hur sjutton hade världen sett ut om alla resonerade så?!! Skrämmande tanke…

/Ina

Det där har jag och min sambo haft en argumentation om, jag anser att om man har några små kronor till övers i plånboken och inte ser något större värde i dom kan jag gärna lägga dom i sparbössan för då blir någon annan glad åt det istället.. Min sambo där i mot tycker att dessa handligar uppkommer att man är en egoist som gör det för att man i slutändan bara gör det för sitt egna egentycke dvs må bra för man gjort en god gärning.

Men skillnaden mellan han och mig är att han haft en pissig uppväxt och är rätt så cynsik medans jag haft det tvärtom och blivit cynisk på "äldre" dar, så jag kan förstå att han inte ser saker på samma vis som mig dvs att han anser att människor är ena enbart egoistiska djur.. Det är upp till var och en som lägger pengar i bössan eller volantär arbetar gör det till.

Oj, Ina, jag ber om ursäkt om du tycker jag var näsvis mot dig! Det var inte alls avsikten. Jag läste ditt inlägg som att du trodde att jag/vi menade att man kan strunta i att ge om man kommer underfund med att det faktiskt är en egoistisk handling (ungefär)… Men uppenbarligen menar du nå't annat.

Jag tror att jag har ett annat värde laddat i ordet "egoist" än vad du har bara…

#22 Ingen fara. Och ja, kanske menar vi olika saker, egoism finns ju på många sätt så att säga… Egoism behöver ju inte vara enbart dåligt, men just i detta fallet där man skyller på att inte vilja göra vissa saker som gynnar andra för att de är egoistiska, det tycker jag är avskyvärt. Och om man nu tycker att det är egoistiskt, kan man inte då unna sig att vara lite egoistisk och ge pengar till dem som svälter? Jag förstår inte resonemanget som den här mannen har, och hans resonemang gör mig så arg! Det egoistiska i det hela är väl snarare att han bara tänker på sig själv, och inte den personen som behöver hjälp eller pengar…

Blir helt livrädd att det ens finns människor som tänker så som han… det är riktigt läskigt!

/Ina

#0

Om vi ger med "rätt" känsla i hjärttrakten så kan aldrig givandet bli egoistiskt,,,,, Som jag ser det.

Men om vi ger för att vi "lurigt" förväntar oss någonting tillbaka,, då är det egoism i full skala,,,,,,

Ibland undrar jag om människor är medvetna/omedvetna om sina egna bakomliggande motiv och vad det är som driver dem i sina tankar och handlingar?

Oj, vad många intressanta inlägg! Kul!

#13

"Spelar det egentligen någon roll?"

Nej, förutom att jag i just den stunden kände mig anklagad för att vara egoist p.g.a mina åsikter spelar det ingen som helst roll. Och du har rätt, det som kan ses som den ultimata altruistiska handlingen (exemplet: modern som offrar livet för sina barn) kan även den, på sätt och vis, förklaras som en slags egoistisk handling.

#24

"Ibland undrar jag om människor är medvetna/omedvetna om sina egna bakomliggande motiv och vad det är som driver dem i sina tankar och handlingar?"

En mycket bra fråga, som jag har ställt till mig själv också. ("Gör jag nu detta för den här personens skull eller för min egen?")

Som de flesta verkar se det så spelar det egentligen ingen roll varför man ger, men det är ju inte fel att kunna se varför man gör det om det är för att lätta sitt samvete eller av andra skäl.

Jag tror vi ger hjälp lite av olika själ, ibland av rent egoistiska, för att glänsa inför andra för det ser bra ut och ibland för att det känns givande själsligt. Om vi vill ha en gladare värld så tror jag att den kommer genom äkta omsorg för de som inte har det lika bra, då höjer vi ju kärleken i världen och visar vad som är viktigt. Alla har vi ju behövt/önskat hjälp någon gång i livet. Vare sig det är hjälp med disken eller rent dricksvatten.

Tycker det är viktigare att ta reda på vad det är man hjälper om det gäller tex en organisation, och att hjälpen verkligen gagnar de som är mottagare. Ibland vill vi ju hjälpa men lyssnar kanske inte på de behövande på VILKEN hjälp de vill ha/behöver utan vi utgår från att vi vet bättre. Tex viss u-hjälp som slår ut den inhemska produktionen för att hjälpen är billigare än för folket att jobba på sitt företagande. Man kan bli passificerad genom fel typ av hjälp, fast det är gott menat. Fast det är en annan disskusion egentligen

Jag tror definitivt på att människan (och alla andra levande varelser) först och främst är egoist - men ser inget dåligt i det, det är ju bara en överlevnadsstrategi. Hos oss sociala djur krävs det ju även att vi har empati/hjälper varandra för överlevnad.

Nu vet jag inte om man ska dra det så långt till att kalla alla goda handlingar för egoistiska, men visst tror jag det bottnar i det där att man ska ta hand om varandra för att överleva - tänker då mest på från långt långt tillbaka då man jagade tillsammans, skyddade varandra. Ensam är inte stark.

En generalisering: Det görs en hel del reklam för att man ska ge pengar till olika bistånd. Man berättar/visar hur barn svälter, djur plågas, osv. Detta är egentligen ingen ny info för oss, men det som man i vanliga fall kan lägga längst bak i medvetandet trycks upp i ansiktet och får en att må dåligt. Därefter får man dåligt samvete om man väljer att INTE skänka en peng och man skänker för att inte drabbas av dåligt samvete/få glömma av det en stund till. Det händer om och om igen - media tar upp något, folk blir upprörda/skänker till bistånd, osv. Några veckor senare har det hela lagt sig och är så gott som bortglömt av den stora massan.

Med det sagt så tycker jag inte det spelar någon större roll. Gör man något för att det ger en bättre samvete eller får en att må bra - vad gör det för skillnad? Personen som blir hjälpt blir ju inte mindre glad för det.

Människan = empatisk egoist? Vi vill alla bli uppskattade och känna oss betydelsefulla, det är helt naturligt.

Intressant detta med egoism.

Många av mina vänner har sambos med föräldrar som kännar runt miljonen/år. En av mina vänners sambo frågade sin far om han kunde köpa vinterdäck då de var tämligen i dåligt skick. Fadern tyckte då att han kunde ta lån för att köpa nya däck. Är detta egoism? Fadern tycker att sonen ska lära sig att tjäna sina egna pengar.

Min mor har alltid varit låginkomsttagare hon har alltid ställt upp för alla i sin omgivning och konstigt nog tycker jag att hon har ett rikare liv än miljonären ovan.

Det du sänder ut får du tillbaka, och då menar jag bara vänskap och kärlek!

#28 Oj vad jag känner igen min farfar och min mamma i dom där rollerna, farfar tycker en förlust på 178 miljoner är en droppe i havet och kan inte ens handla en köttbit som kostar mer än 30 kronor (ingen har frågat han om pengar han är bara störtsnål överlag och försöker tvinga folk till att göra saker tex försöker han tvinga mig att dumpa min sambo för att han är överviktig och att plugga till ekonom med lovning om att lösa mina skulder när jag är färdig om jag lovar att jobba med det sedan, hur fan kan man lova det som 21 år?), sen är han korkad nog och inte förstå varför jag inte vill ha med honom att göra, han kan stoppa upp sina pengar i arslet och balsamera sig med dom… medan min mor hjälper alla trots att jag ofta i slutet på månaden får låna henne till mat för sista dagarna men det gör jag gärna eftersom jag älskar henne för hennes personlighet och oegoistiska beteende överlag + att hon har hjälp mig och min sambo åtskilliga ggr.

Ja vad brukar man säga..svepningen har inga fickor…

nej klart att det finns de som ger med hjärtat.

desto mer du har, desto mer har du att förlora……..skapar räddsla.

Vi som inte har så mycket rent ekonomiskt ialf. ser nog mer till de vi har av riktiga skatter som vänner, ett hem, mat för dagen o dylikt.

Jag har förlorat en partner, värre än så kan det inte bli då räds man inte på samma sätt. Betyder inte att jag inte är rädd men i perspektiv så att förlora pengar/ saker så är det inget.

Generositet är något man nog ibland måste öva på också, har man upplevt generositet så vet man hur gott det kan kännas och vill sprida det till andra.

Detta känner jag igen en gång i tiden tyckte jag att det var fel. Men idag är jag tacksam att jag aldrig fick någon hjälp med ekonomin, har lärt mig att klara mig själv. Det bästa man har lärt sig att avstå, har inte på de tretti senaste åren behövt tänka om pengarna räcker den här månaden, vore hur lätt som helst att hamna i annan situation.

Vilken intressant diskussion!

Att gå förbi den där sparbössan på affären och lägga i några kronor, för att sedan gå in och välja ut de billigaste bananerna i fruktdisken, är det både altruism och egoism på samma gång? Eller tar de båda gärningarna ut varandra, plus minus noll?

#32 Det tror jag med och tyvärr borde en del lära sig det innan livet går förlorat för materialism.

#33 Jo själv är jag bara 21 och sambon 24 och lever bra på det vi har medan sambons syster är 35, bor hemma och vill inte betala något för sig.

#34 jag tycker det är oegoistisk handling men tex min sambo tycker inte det eftersom du belönar ditt lyckocentra i hjärnan med att ha gjort något bra.